Konservkungen och hans drottning

För några veckor sedan blev jag uppringd av Per T Ohlsson, Sydsvenskans förre politiske chefredaktör, som numera skriver en genomtänkt text i tidningen varje söndag. En men ett lejon, som det heter.

Han ringde för att berätta att han med förtjusning läst flera av mina bloggtexter och sa flera värmande ord om dem. Beröm är förstås alltid trevligt att höra, i synnerhet när det kommer från någon vars skrivande jag själv respekterar och kastar mig över varje söndag.

Per T Ohlsson fullbordade vänligheten genom att skicka mig ett dedicerat ex av en bok han skrivit: Konservkungen, en monografi över en framgångsrik industrialist på 1900-talet. Jag måste erkänna att jag betraktade boken med tvekan. Inte riktigt min medicin.

Men Per T hade valt sin industrialist med omsorg: Herbert Felix, en judisk flykting undan nazismen, som satte fart på den skånska konservfabrik som snart skulle få hans efternamn. En intressant del av den svenska industrialismens framväxt, men framför allt ett fascinerande europeiskt levnadsöde – mitt i den dramatik och de förfärligheter som härjade under 1900-talets värsta decennier.

Lika fascinerande är de glimtar som framkommer om hans hustru Kerstin, en kvinna med massor av skinn på näsan. Hon kämpade med samma glöd som sin man mot nazismens demoni, och var minst lika företagsam som han, om än med mer upphöjda ting än konserverad gurka.

Den tid som boken beskriver fortsätter att vara en angelägen historisk läxa, och Per T presenterar dess bakomliggande krafter både insiktsfullt och lättillgängligt, samtidigt som han med varm sympati men också uppriktighet följer Herberts, Kerstins och deras generationskamraters livsöden.