Annat är inte att vänta från representanter för Svenskt Näringsliv, så deras påståenden bör synas i sömmarna. Men de har tunga argument. Läs artikeln. Jag måste medge att mitt ekonomiska kunnande inte sträcker sig långt nog för att avgöra i frågan – men de övertygar mig om att politiska ageranden i samband med såväl denna som tidigare finanskriser inte har varit oklanderliga.
Jag går gärna med på att höga politiker är medskyldiga. Problemet är i grunden demokratiskt: makthavare som kan göra som de vill och som ingen kommer åt, hur mycket vi än röstar hit eller dit. Klassamhället består, och med samma gäng i topp.
Detta gäng har de senaste decennierna berikat sig själva och varandra så att det liknar frivillig gavering (gavage, den tvångsmatning som franska gäss får för att deras lever ska bli riktigt fet och stor). Detta frosseri leder till en ansvarslös spekulationsekonomi med ideliga krascher, som de själva slipper betala för.
Att vara chef är att ta ansvar. Så varför utkrävs alltför sällan ansvar av de högsta cheferna? För att de håller varandra om ryggen, förstås. Det är mänskligt, men också förfärligt kostsamt för vårt samhälle – sedan årtusenden.
Inget nytt under solen.
Läs även andra bloggares åsikter om finanskrisen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar