Sydsvenskans nye chefredaktör Daniel Sandström slår sig för bröstet i en text om pressetik i dagens Sydsvenskan. Men det är en skenhelighet som motsägs av hans ogenerade desinformation. Han ljuger för läsarna och kallar det etik. Rena 1984.
Daniel Sandström fördömer The Pirate Bay för att obduktionsbilder på de mördade barnen i Arboga spritts genom dem. Han säger: “När anhöriga till de mördade barnen bad The Pirate Bay att ta bort länken blev svaret: ‘Det var ett jävla tjat. Nej, nej och åter nej.’”
Illvilligare sammanfattning får man leta efter. Han kunde åtminstone ha medgivit vad hans citat påvisar: The Pirate Bays kategoriska svar hade föregåtts av tjat – en lång mailväxling som i början innehöll betydligt mer sansade svar från dem.
Han kunde också ha ifrågasatt varför domstolen i Arboga offentliggjort hela materialet. Och så kunde han nämna att det inte alls bara är fråga om dessa bilder, utan ett material på några tusen sidor. Likaså att det var en enskild person som publicerade materialet på internet, och att det bara hade setts av några få innan massmedia – bland annat Sydsvenskan – gjorde skandal av saken.
Om han verkligen vore en etisk publicist borde han också seriöst diskutera de principer om fri information som The Pirate Bay har till grund för sitt agerande. I stället vill han bara skandalisera dem, i en avsikt som bara kan leda till krav på censur och på att journalister ska få all information och sedan själva bestämma vad allmänheten ska få veta.
Nej, Sandström är inte etisk när han skryter med att vara det. Tvärtom vilseleder han medvetet sina egna läsare. Och hans syften är mörka:
Han gillar inte att internet gjort det möjligt för information att spridas via andra kanaler än etablerade massmedia. Och han kämpar tillsammans med alla dessa media för att återta den dominans i informationssamhället som de hade före internet – och de prenumeranter de förlorat sedan dess.
Pressen befinner sig i kris. De tappar köpare och läsare, framför allt i den unga generation som hittar smidigt på internet i stället, och som inte uppskattar att självgoda redaktörer väljer vad för information de ska få.
I åklagarens fall, när materialet är tillgängligt hos tingsrätten är det nödvändigt för rättsäkerheten, i det andra fallet när man sprider det på nätet upplevs det som ett onödigt ingrepp i människor personliga integritet.
SvaraRaderaLiknande undersökningar har varit tillgängliga för gammelmedia att publicera i årtionde, inga gammelmedier har valt att distribuera eller publicera (inte för att de har ngn moral utan snarare för oro inför allmänhetens reaktion). Därav har inte åklagaren eller ngn annan inom rättsväsendet tänkt på dagens scenarior när material kan publiceras/distribueras anonymt utan ansvarstagande.
I framtidens undersökningar blir troligen inga bilder längre del av offentliga handlingar, det blir den troligaste följden när privatpersoner kan nyttja tjänster anonymt för masspublicering av bilder som är eller kan upplevas som integritets kränkande för berörda parter. Det var detta den f.d pressombudsmannen försökte säga.
Varför kröp The Pirate Bay till slut till korset och bad om ursäkt då? Vad var det de bad om ursäkt för om de inte hade något att be om ursäkt för?
SvaraRaderaFrån TPB:
SvaraRadera"Slutligen vill vi be om ursäkt till den anhörige som mailade oss om borttagning av torrenten. En av våra moderatorer svarade på ett oförsvarligt sätt och det är vi alla ledsna för. Förlåt."
se: http://thepiratebay.org/censur.php
De bad om ursäkt för bemötandet av en anhörig .....när det framgick att det var en anhörig. Med blott en smula förståelse kan man ju kanske tycka att de faktiskt reagerar som de människor de faktiskt är.
---
Bra skrivet Stefan !
Tillhör Sydsvenskan samma stora parti som en gång i tiden ville införa parabolförbud? Jag vet inte vilken rikting den har.
SvaraRaderaAnonym skrev: I framtidens undersökningar blir troligen inga bilder längre del av offentliga handlingar, det blir den troligaste följden när privatpersoner kan nyttja tjänster anonymt för masspublicering av bilder...
Sanningen, anonym, är nog att ingenting har förändrats. Att se hatte Furuhagen fär 25 år sedan på TV tala om VHS-förbud samtidigt som han själv håller i en U-matic kassett som självklart han får nyttja fick mig att spy lika mycket som Sydsvenskan nu. Visst kunde dessa bilder ha spridits lika anonymt och nästan lika lätt på VHS, Kodachrome eller glasplåtar inom undergroundkretsar.