Det är bara 50 år sedan kvinnliga präster tilläts i Svenska Kyrkan, 1958. Och så sent som 1982 upphörde möjligheten för manliga präster att vägra arbeta med kvinnliga kollegor. Numera bråkar i stället prästerskapet om vigning av homosexuella.
Det är beklämmande att en kyrka byggd på Jesus, som var kärlekens och förlåtandets profet framför andra, ska vara så envist intolerant.
Läs Sydsvenskans intressanta reportage om kvinnliga präster, och det motstånd som de har utsatts för genom åren.
lördag 27 september 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Envist intolerant? Till skillnad från resten av samhället har debatten i Svenska Kyrkan förts i allmänheten. Genom att tillåta kvinnliga präster redan 1958 låg de långt före många andra branscher som kanske inte hade en skriven regel, men som inte släppte in kvinnor. Svenska Kyrkan har anor i 1500-talet. Det är en konservativ och relativt ålderdomlig organisation. Det tar tid att ändra på attityder och jag är övertygad om att om 50 år kommer det vara lika naturligt för homosexuella att vigas i kyrkan som det nu är att se kvinnliga präster.
SvaraRaderaNåja - motståndet mot kvinnoprästerna upphörde inte 1958. Jag tror inte att dess tröghet beror på åldern, utan på religionens botten i lydnad: en konserverande kraft av Guds nåde.
SvaraRaderaJag vill att vi ska sluta att invänta religionernas Ok för att driva samhället framåt. Då menar jag sannerligen inte enbart Svenska Kyrkan.