Detta är något nytt hos polisen – en passiv närvaro och observation, för att senare jaga upp eventuella lagöverträdare. Lite Gandhi: passivt motstånd, som med själva tålamodet som vapen leder till seger.
En strålande taktik, speciellt som vissa demonstranter har den medvetna avsikten att provocera fram en reaktion hos polisen. Oftast är det en liten minoritet av demonstranterna som önskar tumult, men det brukar de kunna åstadkomma på ett ögonblick när hundratals poliser står och väntar på en startsignal för att slå till.
Nu kom nog dessa anstiftare alldeles av sig.
Frågan är väl vad som sker nästa gång och nästa. Ska polisen behålla tålamodet även om provokationerna blir med envetna?
Hur som helst var det ett intressant nytt blad i den polisiära bibeln. Det är nog så sant: för att bevara ordningen måste man tillåta en viss oordning.
Ja jag undrar just jag... Om något är svårt att genomföra och kräver enormt medvetande så är det en ickevåldskampanj. Det kräver både uthållighet och konsekvens - men polisen kan ju inte rimligen förhålla sig passiv under alla omständigheter; Har man inte med sin nya strategi utmanat våldsverkarna att ta reda på var den gränsen går? När den överskrids, och polisen åter tar till batongerna - eller kanske pistoler - ja, då är de tillbaks i våldscirkeln. Nej, Gandhis ickevåld byggde på individens eget ställningstagande; "JAG tänker vägra slåss". Indiens vägran att slåss var summan av miljoner och åter miljoner individuella ställningstagande, vart och ett kopplat till en oerhört respekterad mans beslut; men det var inte ett beslut å kollektivets vägnar. Än mindre var det ett beslut av en överordnad, som en underordnad hade att följa. Nej, icke-våld på myndighetsnivå ger jag inte mycket för. Möjligen kan den duga som krigslist, att förvirra motståndaren ett ögonblick, men knappast mer.
SvaraRaderaEn av poängerna med ickevåldet är ju också att vara beredd att ta obehagliga konsekvenser, i väntan på att motparten kommer till insikt. Att gå oskyldig i fängelse till exempel, för att utifrån den tribun som orättvisan skänker en kunna förespråka kärleksfulla och alternativa lösningar. Ska polisen låta sig pucklas på? Jag har svårt att se det.
SvaraRaderaEn viktigare fråga är den om civil olydnad: hur mycket tålamod ska samhället visa? I det här fallet lät polisen demonstranter begå en del lagöverträdelser, för att inte provocera fram större sådana.
SvaraRaderaDet svenska samhället visar då och då upp en rigiditet som är föga mänsklig. Även förseelser som gör ringa skada möts av nolltolerans, bara för att man minsann ska följa lagens bokstav.
Lag och ordningsmakt måste ha utrymme för viss civil olydnad, som är en process med vilken samhället reformeras.