Per Svensson har ett gediget rykte i pressen och svenskt kulturliv – vilket egentligen är anledning till oro: Månde har han varit lite väl opportunistisk? Även när han tar till de harmfyllda brösttonerna är det i regel för att säga precis vad man just då bör tycka.
Han är duktig, skriver hyfsat, resonerar tänkvärt – men det är så att säga mer Heidenstam än Strindberg. Jag har också sett honom förfalla till ganska gruvlig spekulation i sentimentalitet, hårsmånen från hur man försöker locka fram en pöbel.
På Sydsvenskan vill han framför allt skriva lokal teaterkritik – men det är nöjeschefen Maria G. Franckes bord, och hon vill inte ha en gammal teaterkritiker. Det berättade hon för mig när vi dryftade vad jag kunde tänkas skriva åt Sydsvenskan då jag slutat som Bong ;-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar