Mediabevakningen av vetenskapens utveckling är fullständigt okritisk. Journalisterna behandlar forskningen inom fysik, teknik, medicin och andra naturvetenskaper med religiös respekt – som om dessa vetenskaper vore ofelbara gudsord och journalisterna deras prästerskap.
Ett slående exempel är dagens stort upplagda artikel om Cerns partikelaccelerator i Sydsvenskan. Idel lyriska ord om det storslagna projektet och vad det kan leda till för upptäckter.
Den enda kritik som journalisten refererar till – och bara hånfullt, i förbifarten – är en anmälan till Europadomstolen om en oro för att experimentet ska råka skapa ett svart hål. En av forskarna får avfärda saken som nonsens, och så är det bra med det.
Det berättas i en faktaruta att projektet kostar “minst 30 miljarder kronor” men inget om var pengarna tas och vad annat som därmed resurser tas ifrån. Vad gäller nyttan av hela projektet mumlas om att hitta nya partiklar och att det torde leda till nya Nobelpris för inblandade forskare.
När Öresundsbron skulle byggas blev det en väldigt omfattande granskning och debatt i pressen, likaså t.ex. varje gång försvaret vill satsa på nya flygplan. Varför är det knäpptyst om Cern, som slukar pengar i samma storleksordning?
Vetenskapsjournalister ser sig inte som granskare, utan som predikare av vetenskapens evangelium. De tror på allt som forskarna säger – även på argumenten forskarna använder till försvar av sina projekt.
Men allt går att ifrågasätta och bör ifrågasättas. Annars är det inte journalistik, utan bara PR.
och under vilken gatusten har du legat de senaste 40-50 åren ?
SvaraRaderaLHC ger fysikerna möjligheten att få svar på gåtor som har gäckat dem i decennier och insikt i några av universums djupaste hemligheter. I en tid då utdelning av forskninganslag blir allt mer kortsiktig och profitdriven är det uppfriskande att det fortfarande satsas stort på grundforskning. Pengarna "tas" från inget annat än andra forskningsområden.
SvaraRaderaDitt svammel om "religiös respekt" och "vetenskapens evangelium" är fullständigt ovidkommande och framstår mest som ett försök att skaffa billiga poäng med tom retorik.
Pelle och Karol, egentligen bekräftar ni bara vad jag kritiserar: den befängda idén att vetenskap ska stå över kritik.
SvaraRaderaVetenskapen måste granskas, ifrågasättas, diskuteras, som allt annat i samhället. Likaså pengarna som tas från andra vetenskaper för att bekosta ett enstaka väldigt dyrt projekt: är det motiverat, är det bästa sätt att använda pengarna?
Varför skulle det inte få ifrågasättas?
Det är tydligen så att vissa seriösa forskare varnar för försöket. Sådant behöver självklart ventileras ordentligt innan ett så omfattande experiment sätts igång. Se t.ex. Expressen.
SvaraRaderaFast... är CERN så dyrt? Många hjälper till att betala, Sverige lär ha bidragit med en miljard, läste jag någonstans. Det är inte i öresundsbroklass, nationellt sett. Och varför inte vetenskapa? Jag är själv skeptisk till mycket vetenskap, och än mer i uttolkningen av den hela; i vetenskapens själva metod ligger ju i att synfältet är begränsat och att man sällan kan dra slutsatser om större sammanhang; vilket många uttolkare trots det gärna gör.
SvaraRaderaVad gäller forskningen om universums byggstenar så närmast stärker den mig, så långt jag begriper den, i min tro på mystikens världsbild; kvantfysiken räknar ju med rena paradoxer, partikelfysiken förklarar att cirka 90 % av universum undandrar sig all förklaring med dagens vetande (mörk materia), etc. "Världen är förklarad i vetenskapens ljus..." Ja, det trodde Nils Ferlin, men redan när den dikten skrev hade de stora fysikerna själva plockat bort fundamenten för den newtonska världsbilden. Att trots det kvasivetenskapen frodas inom många andra discipliner är ju inte fysikernas fel. Heder åt Max Planck och slika gossar!
Jaha, mitt nick är tydligen m... det hade jag inte förstått. Så feg är jag inte att jag gömmer mig bakom en bokstav; Mattias Sigurdsson heter jag.
SvaraRaderaMen hallå - jag har aldrig hävdat att vi ska skrota forskning. Jag menar däremot bestämt att den ska diskuteras och ifrågasättas, som allt annat i samhället.
SvaraRaderaTänk efter: Varför denna reflexmässiga ovilja att låta forskningen granskas kritiskt? Den attityden är närmast religiös.
Tja, det kanske du har rätt i. Framförallt är okunskapen kompakt om vad vetenskap egentligen är; den kan sällan användas till att säga särskilt exakta saker om mycket komplexa system - som världsalltet till exempel. De flesta hasar fortfarande runt i Newtons gamla galoscher och tror att vetenskapen har dragit ner jalusin för Det (tillsvidare) Oförklarliga - men så är det ju knappast. För inte längesen hölls akupunktur för att vara hokuspokus, och gör väl fortfarande mer eller mindre det inom skolmedicinen. Samma skolmedicin som för mig och många andra framstår som högst klumpig och som källa till lika många problem som den avvärjer.
SvaraRaderaOch så alla dessa trista samhällsvetenskaper, som inte tar hänsyn till sina egna utgångspunkter när det gäller tolkningen av resultaten. "Som man ropar i skogen får man svar", som det heter. Hermeneutik kallas det visst. Jag har minsann studerat litteraturVETENSKAP jag (ämnet som inte nöjer sig med att heta litteraturhistoria längre), så jag tycker mig veta: det mesta är nonsens, eller i bästa fall subjektivt tyckande. Nå, inget fel i det, men må anspråken rättas därefter.
Mattias Sigurdsson
När man får sin information från Expressen är man ute på hal is. En snabbtitt på Wikipedia bekräftar mina misstankar och avslöjar att den seriöse forskaren som omnämns i artikeln är professor i biokemi, inte partikelfysik. När vetenskapsmän uttalar sig i sakfrågor utanför deras kompetensområde bär inte deras utsagor större tyngd än vanliga lekmäns.
SvaraRaderaAlla tänkbara farhågor om projektets säkerhet HAR ventilerats öppet... och förkastats, åter och åter igen. När fysikerna säger att de vet vad de gör så har de matematik och empirisk erfarenhet att luta sig mot. Om det rådde minsta tvivel så skulle de inte genomföra experimenten, om man inte vill tro att de bär på en hemlig dödsönskan.
Visst, låt forskning ifrågasättas. Men en dagstidning som Sydsvenskan är nog inte rätt arena för det, då jag tror att majoriteten av dess läsare varken hade hört talas om Large Hadron Collider innan de senaste dagarnas mediauppmärksamhet eller bryr sig nämnvärt om projektets syfte och resultat. Intresse för fördelningen av resurser till vetenskap förutsätter ett intresse för vetenskap i sig och tyvärr tenderar allmänheten att bry sig om den endast när det gäller vad för praktisk nytta de kan få ut av den.
Karol, jag såg också att den främsta (men inte enda) kritikern är biokemist. Det är ändå något helt annat än bara skrockfulla virrhjärnor, vilket Sydsvenskans artikel gav intryck av.
SvaraRaderaOch om du har rätt i att dagstidningarna inte ska belysa kritiken för att deras läsare inte är intresserade - varför ha en vetenskapsbevakning över huvud taget?
Du upprepar bara den märkliga attityden att vetenskaperna inte ska ifrågasättas, möjligen med undantag av för allmänheten obegripliga experter i facktidskrifter som allmänheten inte kommer åt.
Vet du t.ex. hur absurt dyra flera av dessa facktidskrifter är att prenumerera på?
Dessutom är vetenskapshistorien full av exempel på experiment som genomförts utan omsorgsfull förhandsanalys av eventuella skadeverkningar.
Att inbilla sig annat är att ha en religiös attityd till vetenskapen.