Sjukhusen har satt upp bilder som bara kan ses från taket, och ska kontrollera om patienter som väcks till liv har sett dem. Därmed undersöker de vad som inom parapsykologin brukar kallas ut-ur-kroppen-upplevelser, eller astralresor.
Inom medicinen talar man om nära-döden-upplevelser hos patienter som så att säga varit döda en stund men sedan väckts till liv igen. En del av dem har berättat att de har betraktat sig själva ovanifrån, som om deras själ lämnat kroppen.
Detta ska nu kontrolleras vetenskapligt. Det är förvånande. Naturvetenskaperna brukar inte vara särskilt ivriga att pröva övernaturliga ting – bland annat för att sådana upptäckter skulle rasera den naturvetenskapliga världsbildens paradigm.
Kanske räknar de i stället kallt med att en gång för alla kunna avfärda föreställningen att något i människan överlever döden.
Många har också ut-ur-kroppen-upplevelser utan att behöva dö en liten stund. Thomas Karlsson har skrivit en instruktiv och fascinerande bok om ämnet: Astrala resor ut ur kroppen.
Mm, vetenskapens paradigm ja... Vad är det egentligen? Jag menar, Newtons egen disciplin, fysiken, har ju smulat sönder den newtonska världsbilden; vetenskapen går inte riktigt i takt med sig själv, framförallt inte med sin moderdisciplin. Lite rörande på sätt och vis hur vetenskaparna kämpar med att slå fast och konstatera det som redan är tämligen allom bekant; det är lite att gå över ån efter vatten, tycker jag. Klart att astralresor fungerar! Å andra sidan: vi lever i en vetenskapstroende tid, och till syvene och sist är det väl bara logiskt att vetenskaparna behöver gå i spåren efter det redan konstaterade - akupunktur, reiki, astralresor o s v - och ge sitt godkännande åt det hela. Ungefär som när kyrkan efter hand tvangs ge sitt godkännande åt preventivmedel, homosexualitet och kvinnopräster. Det är väl så världen fungerar; det rådande anpassar sig efter det kommande, och onekligen skänker det viss balans åt utvecklingen.
SvaraRaderaNewtons egen disciplin, fysiken, har ju smulat sönder den newtonska världsbilden
SvaraRaderaOch ersatt den med den einsteinska och kvantmekaniska. Så vad är din poäng egentligen? Nyandligt flum må vara på modet nu i den andefattiga kommersialismens epok men det gör det inte objektivt korrekt på något sätt. Det är bara den mänskliga hungern efter mening i tillvaron som gör sig påmind.
Vetenskapen räds inte att undersöka outforskad mark. Den är nämligen fri från dogmatiska övertygelser och ideologiska käpphästar. Men såvitt jag vet har inga paranormala fenomen någonsin påvisats i metodologiskt hållbara test. Så då är det snarare New Age-förespråkarna som räds för att ta till sig empiriska rön - då hade de ju varit tvungna att erkänna för sig själva att deras verksamhet är hokuspokus och därmed fått sin världsbild raserad.
Odogmatisk? Så blind du är som inte ser att du hävdar just en dogm, den vetenskapliga. Du underkänner explicit all kunskap som inte är vunnen på vetenskapens villkor. Du resonerar i cirklar - och det om något är väl ovetenskapligt?
SvaraRaderaJag är den siste att förneka att nyandligheten är full av virrigheter. Men det gäller också vetenskapen, eller vill du påstå att allt, eller ens övervägande delen, som vetenskapen framställer är av god halt?
Självklart ska den ickevetenskapliga kunskapen tas för vad den är, på sina egna villkor - liksom också den vetenskapliga. Bondförnuftet får man inte kasta bort, varken i den ena kunskapsvärlden eller i den andra.
Och handen på hjärtat, Karol, har inte vetenskapen tvingats lämna många tidigare bastioner som utropats som säkra? Och har inte mycket "flum" visat sig vetenskapligt hållbart; akupunktur och reiki är bara två exempel.
Fotnot:
SvaraRaderaDogm - grundläggande lärosats vars riktighet inte ifrågasätts
Nationalencyklopedins ordbok
Jag är den siste att förneka att nyandligheten är full av virrigheter. Men det gäller också vetenskapen, eller vill du påstå att allt, eller ens övervägande delen, som vetenskapen framställer är av god halt?
SvaraRaderaSkillnaden är att vetenskapen deduktivt sållar bort orimligheterna och ständigt förfinar sin samlade kunskap. Har man prövbart stöd för sin hypotes så blir den erkänd, hur otrolig den än kan tyckas. Det rör sig knappast om dogmer när i princip allting är öppet för ifrågasättande, bara man har bevis att komma med. Detsamma kan verkligen inte sägas om nyandliga rörelser, som bygger på icke prövbara metafysiska utsagor och exploatering av naiva människors desperation och aningslöshet.
"Klart att astralresor fungerar" sa du. Varför är det klart? För att du känner någon som upplevt dem och därmed baserar din världsbild på hörsägen och personliga anekdoter? Jag vill minnas att den medicinska förklaringen är hallucinationer till följd av syrebrist i hjärnan. Varför då tro på astralresor, när den mycket enklare förklaringen är det mänskliga psykets förmåga till självvillfarelse. Occams rakkniv...
Och nej, akupunktur och reiki har såvitt jag vet inte medicinskt konstaterats vara något annat än placeboterapi. Det gör dem ju inte värdelösa heller men det är en annan fråga.
Occams rakkniv är obrukbar, eftersom det i varje tid och varje situation är olika vad som kan anses vara den enklaste lösningen.
SvaraRaderaVore inte det allra enklaste att bara säga: Gud gjorde allt.
Nej, naturvetenskap är inte fri från fördomar. Kuhns bok om de vetenskapliga revolutionerna visar exempel på hur svårt det kan vara att även med bevis få en ändring av paradigm till stånd.
Vetenskapen är inte heller fri från bindningar - till pengar, makt, syften och preferenser.
Karol, ditt resonemang är mer religiöst än vetenskapligt.
Vad hjälper det att vetenskapen är odogmatisk om dess förespråkare inte är det? Jag påvisade hur vetenskaplig dogmatism genomsyrade ditt föregående inlägg, men du valde att inte låtsas om kritiken. Så lätt kommer du dock inte undan - kritiken kvarstår obesvarad.
SvaraRaderaOch med ditt nya inlägg ger du nya prov på dogmatism, och därtill på ovetenskaplighet. För vilken VETENSKAPLIG grund har du för din kritik av nyandligheten, att den är hokuspokus och utnyttjar människors lättledhet? Att sådant förekommer - vilket det självklart gör - kan inte tas till intakt till att allt är hokuspokus; det är lika galet som att brännmärka all medicinsk forskning på basis av vissa företags girighet och brist på seriositet, eller all biologi på grundval av rasbiologernas stolligheter.
Men som du själv illustrerar med ditt exempel så går det inte att orientera oss genom livet endast efter en vetenskaplig karta. Tyckande och tänkande baserat på egna erfarenheter - som det du ger prov på - är också helt OK och relevant i många fall. Vetenskapens uppdrag är helt enkelt begränsat. Och det utsträcks knappast, eller i ringa mån, till de andliga erfarenheternas område.
För övrigt tillämpar du av vad jag kan förstå Occhams rakkniv fel. Den är ett logiskt instrument, men du brukar den empiriskt.
Cirkelbevis, ogrundade anklagelser, okunskap om Occhams rakkniv... Har du uppriktigt sagt en susning om vad du talar om?
Missade ditt inlägg Stefan. Vi tycks vara överens.
SvaraRaderaSlutsats: inget fel i vetenskapen, tvärtom, den ger oss värdefulla kunskaper. Men som världsbild har den sina begränsningar.
Mattias, du påvisade inte ett skvatt. Du hävde ur dig en ogrundad anklagelse. Vetenskapen är det epistemologiskt säkraste metodverktyg i empiriska kunskapsfrågor vi har. Det är märkligt hur ofta detta faktum anses "religiöst" och det avslöjar också ett bias i frågan.
SvaraRaderaSjälvklart fungerar den inte optimalt i alla lägen; vetenskapsmän är trots allt människor. Men idealet är frihet från ideologi och via öppensinthet, självrannsakan och kollektiv ansträngning så hoppas man komma så nära det som möjligt. Med religion (äkta sådan, alltså) och metafysik famlar man i kunskapsmässigt blindo redan från början.
Det är också märkligt hur du tycks ha ändrat position sen ditt första inlägg. Då menade du att "vetenskaparna kämpar med att slå fast och konstatera det som redan är tämligen allom bekant" och att det bara är en tidsfråga innan "vetenskaparna behöver gå i spåren och ge sitt godkännande åt det hela." Nu heter det istället att vetenskapens uppdrag inte utsträcks till det andligas område. Gick det upp för dig att dina initiala slutsatser var en aning förhastade?
Men på tal om obesvarad kritik, hur var det med de där astralresorna igen?
För vilken VETENSKAPLIG grund har du för din kritik av nyandligheten, att den är hokuspokus och utnyttjar människors lättledhet?
Visa mig vetenskapliga belägg för något paranormalt fenomen. Det finns inga. DÄR är min vetenskapliga grund. Din jämförelse med missbruket av medicin och biologi håller inte, då giltigheten i dessa fält inte kan förnekas, vare sig de missbrukas eller inte.
Men vad baserar sig andliga upplevelser på? Intuition, känsla och subjektiv erfarenhet. De må således ha sitt egenvärde (för somliga) men så länge du inbillar dig att det kan ge objektiv insikt i verkligheten så kommer vi ingen vart.
Karol, självklart är naturvetenskaplig metod bäst för att söka naturvetenskapliga sanningar. Det har jag aldrig ifrågasatt.
SvaraRaderaDäremot finns en övertro på att vetenskapen alltid lever upp till sina ideal, som om den vore ofelbar. Denna övertro betraktar jag som religiös.
Det är också ack så vanligt att forskare avfärdar möjligheter som misstämmer med deras paradigm, innan de har gjort minsta forskning i saken.
De resonerar ungefär så här: Innan något bevisligen finns, så finns det inte.
Men det enda som går att säga är att vi inte vet om det finns eller ej - såsom astralresor. De finns definitivt i människors upplevelser, men vi vet inte om de också finns i något slags fysisk verklighet.
Jag har studerat religioner och deras myter ganska omfattande ur ett idéhistoriskt perspektiv, och jag vågar påstå att många av dem började bland annat som så att säga vetenskapliga försök att förstå verkligheten. De har förstås med tiden blivit något annat...
Du går runt i dina cirklar, Karol. Det ovetenskapliga avfärdar du för att det är ovetenskapligt. Det vetenskapliga står över all kritik, på grund av sin vetenskaplighet. Som man ropar i skogen får man svar.
SvaraRaderaJag tror inte att vi kommer så mycket längre i den här debatten. Mina erfarenheter talar jag gärna om, men inte inför döva öron. Du får fråga någon annan. Det finns många!
Jag tycker för övrigt att du ska lyssna på Stefan i de här frågorna, han är just det du efterlyser - vetenskapsman.
När jag tänker på saken... En av de erfarenheter som öppnade upp mitt sinne för ett tänkande mindre präglat av hjärnans primat, mer öppet för den mystiska livskraften - vilket ju är en andlig kategori - var när jag tränade Aikido med just vår vän Stefan som innehar denna blogg. Det är faktiskt en fullt praktiskt verifierbar erfarenhet av mystik i praktiken. Karol, jag uppmanar dig att komma till en aikidodojo (så heter lokalen där det tränas), och på egen hand utforska hur det mystiska Qi-flödet fungerar. Be en högt graderad aikidoka att ställa sig stadigt framför dig, och försök att med alla dina krafter välta omkull honom - jag tror inte att du kommer att klara det. Kanske inte ens om du tar en vän till hjälp. Varför? Livskraft, qi... Här hjälper dig vetenskapen föga; kanske kommer den en gång att kunna förklara det hela, men att lära sig hantera qi-flödet är en subjektiv, intuitiv, ickevetenskaplig process.
SvaraRaderaFör många saker i livet behövs Många saker här i livet sköter vi fint utan vetenskaplig garantistämpel, och det är det denna diskussion handlar om, som jag ser det. För mig liknar det situationen när folk började sätta barn till världen utan att inhämta kyrkans tillstånd; på samma sätt odlar vi nu andliga tekniker utan att vänta på lov från vetenskapen. Ibland går vi vilse, det är visst och sant, men ofta gör vi värdefulla rön.