Skandalen Climategate

En massa väldigt komprometterande emailkorrespondens mellan höjdare bland klimatforskarna har läckt ut och skapat skandal. Svenska media håller tyst, fast det visar sig i denna mailtafik att fakta manipuleras och meningsmotståndare motarbetas hur oetiskt som helst. Nå, svenska media gör detsamma.

Ledande forskare i FN:s klimatpanel IPCC visar sig fuska med resultaten och manipulera forskningsvärlden så att alternativa vetenskapliga meningar inte får komma till uttryck. Det är rena skurkaktigheter, med avsikt att fortsätta skrämma oss med hotbilden att mänskligt skapad ökning av koldioxid ska leda till rena Ragnarök.
Ingemar Nordin, professor i vetenskapsteori, har skrivit en saklig redogörelse för skandalen på Newsmill.

Jag är inte ett dugg förvånad. Detta är vad jag har räknat med, eftersom vetenskap inte alls blott handlar om det heliga sökandet efter sanningen, utan minst lika mycket om pengar, ära, makt och liknande drivkrafter. Klimatfrågan har gjort vissa forskare – framför allt meteorologer – mycket märkvärdigare än någonsin förr. Det släpper de förstås inte ifrån sig frivilligt.

Så går det till i det mänskliga samhället, lite här och där. Vetenskaperna är inte immuna mot det. Snarare är det vetenskapliga samfundet både så konservativt och auktoritärt ordnat att riskerna där är större än på många andra håll.

Svenska media är märkvärdigt tystlåtna om skandalen, som i vanlig ordning i stället dryftas i bloggosfären. Det är lätt att förstå varför gammelmedia är ovilliga att belysa skandalen – de har satsat helt på dessa forskares klimatkristeser och presenterat dem som helig sanning, samtidigt som de avfärdat all kritik – vare sig den kommit från andra forskare eller från allmänheten – som enfaldig, okunnig eller med dold agenda.
När det i stället visar sig att den sida de tagit ställning för är den med dold agenda och fuskmetoder, då blir det pinsamt för dem att medge sin tabbe. Så de håller tyst om saken så länge det går.

Det förvärras av att tidningarnas vetenskapsredaktörer i regel är helt i händerna på forskarsamhällets makthavare, och ägnar hela sin journalistik åt att fullständigt okritiskt hylla dem för deras framsteg, även när det är uppenbart att de kan ifrågasättas. Vetenskapsjournalistiken är sällan journalistik, snarare psalmsång till vetenskapsetablissemangets lov.
Så de lär inte ta i dylika avslöjanden med tång, förrän de nödgas till det för att inte förlora all sin trovärdighet som journalister. Och på den punkten är de själva ganska tjockhudade.

Ett litet undantag från den svenska mediatystnaden är Svenskans ledarblogg, som nämner saken helt kort – och avslutar med det mer än lovligt blåögda: “Oavsett märkligheterna som försiggått är det ju fortfarande självklart att skadliga utsläpp bör reduceras.” Deras attityd är avslöjande. Klimatfrågan är ett korståg, där ändamålen helgar medlen och det är helt Ok att ljuga ihop fakta för att trissa fram en drastisk förändring – även om den visar sig vara onödig.

Läs även andra bloggares åsikter om climategate, klimatkris, klimatbluff. Intressant?