Plask i ankdammen

I DN var det Leif Zern som recenserade Lars Noréns dagböcker, fast han själv har kritiserats skarpt i dem. Zern ger igen i sin recension, och Aftonbladet ger sig på Zern för detta.
Allmän pajkastning torde följa.

För övrigt har Norén varit märkligt petig med vilka som skulle få intervjua honom med anledning av boken, och på vilket sätt. Han har ordnat det för sig. Jag såg nyss en intervju i SVT där reportern var drypande inställsam och vördnadsfull, som inför en uppenbarad gudom.

Svenskt kulturliv är en nepotistisk soppa, där alla är släkt eller på annat sätt innästlade med varandra, och svensk kulturdebatt är en ankdamm, där man leker ‘Herre på täppan’ och maniskt bevakar förgyllningen av sin egen gärning. Det är sorgligt trångt och kvavt, som om allt ägde rum i en garderob.
Jag bryr mig lika lite som jag blir överraskad.