tisdag 4 mars 2008

Dans är ingen sport

Danssport är ingen skön upplevelse. Vad för dans de än utför är det med ett överdrivet och onaturligt höftvickande, hysteriska smil och tillkrånglade poser. De blir som robotar på amfetamin.

Pardans är vackrast när den utförs av två människor med intima band, som gör det för upplevelsens skull och inte alls som ett sätt att uppträda. Ju mindre förställning, desto bättre.

Scendans är vackrast när den utförs som ett konstnärligt uttryck, där publiken inte fastnar på ytan, utan halkar in i de känslor som dansen föder och göder.

När dans blir sport så är det inte längre dans.

4 kommentarer:

  1. Det är inte så att det du stör dig på egentligen är ballroom-dansens ideal? alltså förra sekelskiftets och 1900-talets första hälfts modedanser. I Sverige lever de kvar nästan enbart som tävlingsdans, men i t.ex. Tyskland dansas daldans/ballroom som sällskapsdans. Ogillar du även tävlingsbugg eller lindy hop?

    SvaraRadera
  2. Nej, jag kan se skönhet i dans från alla tider - vals, jitterbug, och så vidare. Men tävlingsdans förvränger danskonsten, vilken dansstil det än är fråga om: Överdrivna poser, konstlade ansiktsuttryck, spretiga kroppar, som om det vore karikatyrer på dans.

    SvaraRadera
  3. Oj, det var definitivt uttryckt. IMHO beror nog litegrann på de tävlingsregler som sätts upp för dansen ifråga... de tävlande gör vad som premineras.

    Inom den tämligen tävlingsbefriade argentinska tangon heter det som ofta ifrågasätts "scentango" alltså tango för uppvisning. Även detta är dans främst för andras ögon, snarare än för den egna eller danspartnerns upplevelse. Samtidigt dansar alla sällskapsdansare delvis för gallerierna; för dem som ser på, för möjliga danspartners. Uppvisning och sällskapsdans är en kontinuerlig skala, inget binärt.

    SvaraRadera
  4. Visst är det en glidande skala. Jag uttryckte mig medvetet tillspetsat. Och visst är det domarna syn på dans som de tävlande måste anpassa sig till.
    Jag gillar inte den syn på dans som odlas inom danssporten.
    Scendans har jag ofta lättare för. Där är det sällan samma ytliga paraderande.

    SvaraRadera