Kris är kaos

Regeringen tillsätter en ny myndighet för att hantera kriser. Det är ett modernt exempel på den uråldriga kampen mellan kaos och ordning, som är tema redan i många skapelsemyter. Världen tillkom just genom att någon eller något skapade ordning i ett ursprungligt kaos.

Sedan dess har samhället ordnats in i minsta detalj – men inte slipper vi kriser för det. Snarare verkar vi bli allt känsligare för varje litet avsteg från den rådande ordningen. Kanske är det just denna skräck inför det oförutsedda som förlamar oss när krisen kommer?

Vid jordbävningen i Lissabon på 1700-talet var det många européer som slutade tro på gud, eftersom den drabbade människor urskiljningslöst. När Titanic sjönk nästan 200 år senare förlorades tron på den mänskliga teknikens ofelbarhet, och ett religiöst perspektiv blev tänkbart på nytt. Nu verkar vår tro – eller brist på den – ligga hos överbeskyddande myndigheter.

Vi sprattlar som masken på kroken, men det finns inget sätt att avskaffa överraskningen. Hur ska man kunna förutse det oförutsedda?