tisdag 26 oktober 2010

Mona biter av för att bita sig fast

Mona Sahlin meddelar att det rödgröna samarbetet ”tar paus” – en dödsstöt redan i att hon ensam meddelar nyheten innan de andra förmodligen ens har hunnit begrunda saken, om de alls informerats i förväg. Frågan är nu vad hon har för plattform kvar att hävda sin egen position.

Jag har alltid tyckt att det var lumpet av socialdemokraterna att regera med stöd av småpartier, utan att ge dem en enda ministerpost. Rena utpressningen mot dem. Men när Mona redan efter förra valet meddelade att de rödgröna skulle samarbeta lika intimt som de borgerliga gör, då gick hon aningen för långt.

Det är tre olika partier med olika politiska mål, som därför bör driva valrörelsen separat och först därefter ordna regering efter valresultatet. Så borde även de borgerliga göra – om de inte blivit så oskiljaktiga i sin politik, som om de vore ett enda parti.

Kanske trodde Mona att de stora socialdemokraterna skulle svälja sina små allierade, som en boaorm glufsar i sig en hjort bit för bit – men hon glömde att det omvända var lika möjligt: att de små partierna växer på storebrors bekostnad. De gynnades ofantligt av att inkluderas i de stora sammanhangen i stället för att behöva ropa från periferin.

Om socialdemokraterna hade haft en slagkraftig egen politik och identitet hade det nog gått annorlunda, men eftersom de snarare slätat ut varje karaktärsdrag och varje ideologisk markering i jakt på allehanda röster kunde de inte alls hävda sig mot de betydligt starkare profilerade gröna och röda.

Mona Sahlin gjorde det rödgröna samarbetet till en ingångssignal för sitt eget partiledarskap och är därför evigt länkad till det, på gott och ont. Eftersom hon nu avfärdar det som ont faller denna dom också på henne själv. Svårt att slingra sig ur.

Hur ska hon som partiledare göra det trovärdigt att hon nu kan och vill verka för något helt annat än sin ursprungliga plan? En sådan förändring borde naturligt också leda till förändrat ledarskap – men Mona biter sig fast så hårt hon kan. Ska hon göra en Wanja Lundby-Wedin och stanna trots att hela organisationen blir lidande av det? Kanske en ny trend bland makthavare.

I så fall har socialdemokraterna svårt att räkna med fler röster nästa val än de fick denna gång. Snarare betydligt färre. Nej, Mona måste nog gå – redan en tid innan nästa partikongress, så att en ny ledare kan vaskas fram. Å andra sidan, det trodde jag även om Wanja.

Höjdarna biter sig fast. Att bevara den egna positionen och alla dess fördelar är deras främsta motivation. Redan där bevisar de sig ovärdiga uppgiften att leda folkrörelser.

Det skrivs förstås nu massor i ämnet på tidningarna. Här är några exempel på vad som hittills publicerats: Aftonbladet här, här, här, DN här, här, Svenskan här, här, Expressen här, här, GP här, Sydsvenskan här.
Läs även andra bloggares åsikter om , , . Intressant?

19 kommentarer:

  1. Jag älskar Mona. Bättre borgerlig valarbetare får man leta efter.
    Sune Fowelin

    SvaraRadera
  2. Sune, jag tror att hon hör till socialdemokraternas högerflygel, så hon är nog ganska borgerlig egentligen. Undrar om hon alls kände sig hemma med sina rödgröna allierade.

    SvaraRadera
  3. Hon är nog lika höger som Göran Persson var. (En blåare sosse får man leta efter)

    Mona vill inte avgå nu eftersom hon kommer att bli stämplad som den som körde Socialdemokratin i botten. Jag tror att hela historien om Bodström är uträknad, inte nödvändigtvis från början (han gjorde ju alltid som han ville) men nu i slut-tampen hade man tänkt till.
    Bodström kommer att göra come-back om ca två år och då avgår Mona, då har hon tvättat bort "Looser-stämpeln" och instället blir ihågkommen som den partiledaren som förnyade S och lämnade över till en helt ny typ av politiker. De närmaste (Östros m.fk.) kommer att försvinna en efter en tills hon själv är kvar.

    Politik är inte längre ideologi, det är taktik.

    SvaraRadera
  4. Det är inte så dumt tror jag. De rödgröna partierna tog ibland stryk av att förknippas med varandra under valrörelsen. De är tre mycket olika partier som hämmats rejält av behovet att visa upp en gemensam front.

    Sossarna uppfattas fortfarande av många som stora korrumperade regeringspartiet. På många sätt har de också varit påtagligt letargiska under valrörelsen.

    De gröna har en ekonomisk politik som på många punkter är betydligt mer lik borgarnas än vänsterpartiets. De kunde inte heller tala klarspråk om sin miljöpolitik under valrörelsen, pga behovet av enad front.

    Vänsterpartiets förflutna som kommunister skrämmer många som annars kunde rösta S eller MP. Precis som MP fick de också svårt att tala ärligt och med kraft om sin egen politik.

    Nej, ett rödgrönt block är ingen bra idé. Sedan kan de ju bilda regering tillsammans ändå om det behövs, när valresultatet är klart.

    Borgar-alliansen fungerar därför att småpartierna lägger sig platt och nästan helt utan egen profil som lydpartier under M. Kanske var de desperata att få vara med och bestämma. Men det kostar. Alla alliansens småpartier krymper som isbitar i stekpannan och blir allt mer irrelevanta samtidigt som storpappa M växer på deras bekostnad.

    SvaraRadera
  5. Jonas, jag kan bara hålla med dig. Det var korttänkt av de rödgröna att gå ihop redan innan valrörelsen och därmed förlora förmågan att göra sak av sina skillnader.

    Det är nog vad som sker med den borgerliga alliansen - när partierna inte kan ropa ut sina skillnader blir de allihop moderater och då tycker folk att de lika gärna kan rösta så.

    SvaraRadera
  6. Peter Eriksson vill "modernisera" Sverige.-

    Han kan börja med övertala kollegan Mona och Peter att iföra två ”språkrör” en Kvinna och Man som partiledare inom de två övriga parterna i rödgröna alliansen!
    Något att tänka på inför framtiden.-

    PS. För övrigt lär vi i Sverige vara världsmästare på ensamboende.

    Rålle.

    SvaraRadera
  7. Jag har lite svårt att förstå hur ämnet överhuvudtaget kan tas på allvar. De rödgröna har ju varit ett skämt från början till slut. Besserwissern Maria Wetterstrand som inte vill ha sina egna finlandsresor ifrågasatta, Sahlin som aldrig tänkt en självständig tanke vad jag vet och med den korrupta facktanten Vanja som bästa kompis. Både Wetterstrand och Sahlin politikerbroilers inkarnerade, har väl knappt taget en nypa luft ens utanför den inskränkta politikervärlden. Och så mytomanen Ohly som bredde på om hur han spelat fotboll med Nacka Skoglund och knappt minns att han nånsin varit kommunist...

    Jag vet nu inte om det står så väldigt mycket bättre till på högersidan, men de rödgröna tar nog ändå pris i pajaseri.

    SvaraRadera
  8. Ying & Yiang. --- Hur är i dags läget inom den svenska grundskolan. Grunden och riktlinjerna för enhetsskolan (hetare då) ladesupp i brukorten Gimo i Uppland. Planerings arbetet pågick i 5.år mellan 1953 till 1958. Inom valonbruken fanns det ett utvecklat skol och trygghets system för barnen och de gamlingarna. På landsbygden fanns då ett statarsystemet. detta system är som bekant mycket omskrivit av Ivar Lo Johansson.

    Rålle.

    SvaraRadera
  9. Gonzo skrev i sin kommentar ovan: "Politik är inte längre ideologi, det är taktik." Mitt i prick. Och det är nog främsta anledningen till att partier har svårt att finna entusiastiska väljare.

    SvaraRadera
  10. Jag har sagt det förut men säger det igen: Jag tror att Göran Persson har stor del i SAP:s haveri, genom att i flera år ha hindrat alla tänkbara rivaler i växten. Det blev mest bara menlösa jasägare kvar.

    SvaraRadera
  11. Inga granna påhopp från min sida däruppe. Det var onödigt.

    Men en sak står jag för alldeles helt och hållet: Politiker bör för sin trovärdighet ha verkat utanför den politiska sfären. Det har varken Mona Sahlin eller Maria Wetterstrand, vad jag vet.

    Och Vanja borde ha avgått när hon avslöjades med fingrarna i syltburken.

    SvaraRadera
  12. Ormar & drakar - Yin Yang -

    Kina har med historiska 5 dynastier och sin egen månkalender stora möjligheter att skingra den tjocka dimman och röken kring 119!

    Rålle.

    SvaraRadera
  13. Den klot runda formen är en Gudomlig skapelseform i evolutions processerna

    Vi människor är alla forskare: där matematiken ingår i den hårda skolan inom vetenskapen.

    Den sjätte (6.e) grundfärgen i regnbågen är som bekant indigo. Därefter kommer sjunde färgen VIOLLETT! Talet 7 är ett primtal men frågan är om nu 1 räknas ett p.t. då är 7 det 3 p.t. Primtals serien tar aldrig slut!

    Oändlighetens symbol är en liggande åtta som indikerar två runda klot i tredimensionell formation!

    Rålle.

    SvaraRadera
  14. Måste bara säga att jag gillar dina kommentarer, Rålle. Inte för att jag begriper hur du lyckas få in dem i sammanhanget, men ändå. De påminner om att det finns mer än politik här i världen.

    SvaraRadera
  15. Peter Kadhammar skrev en bra krönika i Aftonbladet för ett par dar sedan om hur SAP:s gamla framgångar nu ligger partiet i fatet så att förnyelse är i det närmaste omöjlig. Massor av (s)-politiker har mer eller mindre ärvt sina poster och sitt politiska tänkande av sina föräldrar. För dem skulle ett ifrågasättande av dogmerna ha ett mycket högt personligt pris. Det är också ett nätverk av kontakter och lojaliteter som gör det svårt att bryta upp och förändra. Exempelvis Göteborgs starkast lystande s-namn dotter till kommunalrådet Göran Johansson... Och vem förväntas leda uppbrottet från det gamla? Mona Sahlin, dotter till Ingvar Carlssons gamle högre hand... "Lycka till med förändringen!" skriver Kadhammar ironiskt.

    Länk:

    http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/peterkadhammar/article8062755.ab

    SvaraRadera
  16. Mattias, där ser man. Nepotismen. Ingen överraskning, tyvärr. Jag visste inte att även Mona Sahlin kommit fram den vägen, men inte heller där blir jag överraskad. Elände.

    SvaraRadera
  17. Sifferromantik och sötsug efter bl.a. Toblerone (trappstegs kåls) o.d. godis, vem har inte gott igenom detta någon gång i livet? Men detta är inget att politisk jobba med.

    Politik är att vilja som Olof Palme eftertryckligt uttryckte det.

    Låt mig komma med en brasklapp angående de rådande politiska riktlinjerna. Inom de etablerade parterna jobbpolitiken. Med införande av två P.ledare en man och en kvinna som ledare för varje parti.

    Miljö partiet har här varit föregångare med två språkrör som ledare, detta ger en bra balans.

    Vad gäller jobbpolitiken gäller det att utveckla den avfolkade landsbygden med LIVSUNIVERSITET som komplement till de tungrodda storstads UNIVERSITETEN!

    LAND och STAD för framtiden, med mottot 4O% arbete och 4O% för studier 2O% för barnen och åldringar! Om dessa idéer bara förblir en skröna får framtid utvisa.

    Rålle.

    SvaraRadera
  18. Mina idéer LAND och STAD för framtiden gör oss människor förhoppningsvis friskare, vitalare och starkare till kropp och skäl. Sjukvården behöver omstruktureras. Miljörelaterade sjukdomar, och miljöer inom bl.a. jordar luft och vatten måste åtgärdas för framtiden för framtiden

    Sjuklingarna räknas och också in bland de 2O%.

    Rålle.

    SvaraRadera
  19. (10 november 2010 12:37)
    Det blev en miss här av mig:
    Toblerone som trappstegs kola
    skall det vara!

    rålle

    SvaraRadera