Fulspelet bakom Idol börjar avslöjas

Äntligen börjar någon media rota ordentligt i Idol-programmets smutsiga byk. Det är SVT:s Kulturnyheter som har fått tag i det kontrakt Idoldeltagarna måste skriva på. Rena slavkontraktet, vilket inte är någon överraskning.

Denna fredagskväll var det Daniel Norberg som åkte ut, förmodligen för att han bröt mot sin stil och sjöng en upptempolåt. Han borde ha förstått att inte lyssna på juryns önskemål utan fortsatt att göra den musik han själv känner varmast för, vilket torde vara sofistikerade ballader med ett tankfullt textinnehåll.

Nå, det är nog bara bra för Daniel, som är en seriös artist med påtaglig konstnärlig nerv och musikalisk talang. Inte en publikfriande karokesångare. Han fortsätter med vad han redan före Idol presterat, med den äran.

Roligast med kvällens program var när Geir, en annan av deltagarna, frankt berättade i direktsändning att TV4 bara gav deltagarna en begränsad (och kanske lite ensidig) lista av låtar att välja på. Deltagarna är slavar under TV-programmets cyniska piska, så mycket av det vi tittare får bevittna är hur fejk och tillrättalagt som helst. Jag får ofta sådana vibrationer även från juryns yttranden.

Dessa dagar har dessutom SVT:s Kulturnyheterna tagit itu med vad jag haft på önskelistan i flera år – närgången granskning av hur Idol egentligen går till bakom kulisserna. De har fått fatt i det kontrakt som alla deltagare måste skriva på. Där finns punkter som är upphovsrättsligt regelvidriga.

En paragraf är särskilt alarmerande:
§6. Produktionen har rätt att använda mitt namn och personliga data såsom avbild, röst, självbiografiskt material liksom inspelade händelser som inträffar under Produktionstiden. Jag är även införstådd med att Produktionen innehar upphovsrätten till allt producerat material och, utan begränsning vare sig i tid, till sätt eller till geografiskt område, kan sända, visa, distribuera, ställa ut eller använda allt material som produceras under Produktionstiden.
Sådant material som jag själv eller tillsammans med andra medverkade under produktionstiden skapar, dvs. text, musik, bilder eller annat, är Produktionens egendom såväl vad avser det fysiska resultatet som därtill hörande immateriella rättigheter, t.ex genom överlåtelse, ändring eller bearbetning, på sätt som Produktionen önskar.

Det absurda är att detta även skulle innefatta sånger som deltagarna skriver under den tid de medverkar i programmet, oavsett om de gör det i eller utanför programtid. Det skulle för all framtid vara i produktionsbolagets (Meter Film & television AB) ägo, vilket sannerligen gör artisterna livegna.

Sådana kontrakt hör inte vår tid till. De förekom på 1960-talet och dessförinnan, men såväl artisternas ökade medvetenhet och rättigheter som ren affärsetisk anständighet har gjort dem obsoleta i skivindustrin – fram till nu. TV-bolagen har inget som helst samvete.

TV4:s ansvarige producent Magnus Karlsson Lamm tycker att kontrakten är helt Ok och påstår att ingen deltagare har haft invändningar, men det sistnämnda är bara sant om TV4 först har sagt att kontraktet var ett absolut villkor för att få medverka – och lita på att TV4 har sagt det. I själva verket har flera deltagare uttryckt oro över denna skrivning.
Lamm har förstås aldrig själv behövt skriva på ett sådant kontrakt...

Han påstår att kontraktet ser likadant ut över hela världen, där Idol produceras, och anser sig därmed hur oskyldig som helst. Men det är ruttet självförsvar. Dessutom är det nog ljug. Hela kontraktet är blott två sidor med tio korta paragrafer. Så kortfattade kontrakt finns inte i USA, eftersom det helt enkelt inte räcker juridiskt för att täcka in något så komplicerat som upphovsrätt. Det vet varje människa som t.ex. gått med i Facebook, MySpace eller YouTube, vars kontrakt med användaren är så långa att ingen orkar läsa dem.

Nej, det är ytterst tveksamt att detta kontrakt skulle hålla om det prövades rättsligt – dels för att det utgår från ocker, alltså ett otillbörligt utnyttjande av en människa i beroendeställning, dels för att det roffar åt sig orimliga fördelar för blott en av parterna, och dels för att det står i konflikt med upphovsrätten som är reglerad via Bernavtalet och andra internationella avtal om upphovsrätt, likaså ett starkt lagligt upphovsmannaskydd även i svensk lag.

Exempelvis skulle en domstol fråga sig vad artisten får i utbyte, eftersom samma kontrakt säger i paragraf 7 att ingen ersättning ska utgå varken för medverkan eller annat utnyttjande. Det räcker inte med att kalla TV-exponeringen för lön för mödan, eftersom också denna är en vinstaffär för TV-bolaget och bara i några få lyckliga fall för deltagarna.

Och när kontraktet ger produktionsbolaget rätt att använda artisternas material hur som helst, sälja det vart som helst och t.o.m. fritt ändra i det, står detta i strid med en av upphovsrättens viktigaste principer – att konstnärer inte ska behöva se sina verk förekomma i sammanhang eller skick som de själva är djupt emot och som bryter mot deras konstnärliga intention.

Nej, jag ger inte mycket för TV4:s kontrakt – utom att det bevisar hjärtlösheten i hela produktionen, det skamlösa utnyttjandet av personer som drömmer om en framtid inom musiken och som skoningslöst offras på TV-underhållningens altare.

Och det finns fler skandaler att blottlägga i Idol och dess bakomliggande lömskheter, fusk och manipulationer. Man får hoppas att fler journalister kavlar upp ärmarna och börjar gräva. Varför har det dröjt så länge?

Här och här yttrar sig kunniga jurister om slavkontraktet. Här ryter Musikerförbundets ordförande om skandalen, och här en ekonomikommentator på SVT. Kontraktet finns här. Länkar till övriga artiklar hos SVT i ämnet finns i texten ovan.
Här skriver Expressen och Aftonbladet om kvällens Idolresultat.
Läs även andra bloggares åsikter om Idol, Daniel Norberg, TV4, upphovsrätt, musik. Intressant?