Glest med talang bland ”idolerna”

Idol har haft sin första fredagsfinal, där åtta deltagare blev tretton och sedan elva. En omväg som är signifikativ för hur TV4 mjölkar denna kassasuccé. Samma skäl ligger uppenbart bakom den extra röstomgången för dem som ”sitter löst”. Men det blir lik för bannat slitet, i synnerhet som det är glest med sprakande talang.

Idoljuryn tjatar varje år om att detta minsann är rekord, bättre deltagare och hårdare konkurrens mellan dem har det aldrig varit. Men utvecklingen är snarare den motsatta. Dammsuger man Sverige efter talanger en gång om året måste det glesna. Så snabbt förökar de sig inte.

Inte för att alla talanger söker sig till Idol över huvud taget, snarare är det redan där fråga om ett B-lag. Och inte för att juryn ur detta B-lag förmår vaska fram essen, i stället verkar de sikta in sig på det mellanskikt som presterar anständigt och konventionellt – snarast med sikte på Melodifestivalen och studioproducerad skvalmusik.

Man måste förstå att Idol är en karaoketävling, inget annat. Deltagare med måttlig eller ingen scenvana sjunger hitlåtar från förr och försöker låta ungefär som originalen – eller som någon känd cover på låten i fråga. Allt det övriga är mediahype.

Jag blir ofta förvånad över hur slaviskt publiken följer juryns ståndpunkter, åtminstone under de första veckorna. Med tiden brukar det gå annorlunda, för då har några av deltagarna fått sina fans, som alltmer struntar i vad juryn predikar. Men än så länge är röstresultatet praktiskt taget exakt juryns önskelista. De som fått mest beröm har fått de flesta rösterna (vad jag kan utläsa av Aftonbladets och Expressens motsvarande röstsiffror, för TV-programmet håller tyvärr alla siffror hemliga).

Jag tycker att juryn är ute och cyklar i år – mer än förr. De har nog råkat trilla ner i ett schablontänkande och därav fått allt snävare skygglappar. Deras största brist är att de tittar efter folk som låter hyfsat från första stund, men om de verkligen letade efter framtida idoler skulle de först och främst vara lyhörda för originalitet, innerlighet och själsligt djup.

I stället letar de efter en ytlig spännvidd, såsom olika musikstilar, olika utseenden, olika åldrar och så vidare. Det är bara yta och betyder absolut ingenting när publiken skaffar sig idoler. Tyvärr är TV-programmets genomslagskraft så enorm – även i andra media – att Idols paradigm för artister färgar av sig på vad övrig media fångar upp och även allmänheten i förstone söker sig till.

Men detta genomslag är kort. Bara veckan efter sista Idolprogrammet i december är verkligheten en annan och allmänheten vänder sig åt andra håll för att hitta musik och artister de verkligen vill ta till sig.

Media är överlag långsammare och mer trögfattade, så de hänger kvar i höstens idoler så länge de bara kan. Ända tills det är uppenbart även för dem att dessa figurer aldrig blev några riktiga idoler – blott huvudroller några månader i ett TV-program med många tittare.

Ett undantag
Nå, av de elva deltagare som efter första fredagsfinalen återstår i Idol ser jag få ljusglimtar. Jodå, Jay kan sjunga härligt raspigt, Geir vet hur man kramar ur en låt och Olle sjunger som om det gällde livet. Men de är alla tre förutsägbara och enahanda. Sammalunda med tjejerna.

En som egentligen också redan känns förutsägbar med sin väna och remarkabelt tonsäkra stämma är Daniel Norberg, som varit lysande i samtliga framträdanden han hittills haft i TV-rutan. Senast sjöng han Beatles klassiker Golden slumbers, vilket var ytterst våghalsigt. Beatles går de allra flesta sorgligt bet på, i synnerhet en så finstämd och raffinerad låt som denna. Daniel klarade det alldeles utmärkt:



Låten ingår i den symfoniskt mästerliga sviten på baksidan av Abbey Road, som jag tycker är något av det bästa som hänt inom popmusiken någonsin. Beatles gjorde den precis innan de bröt upp, bara för att visa att de kunde. Och de kunde, sannerligen. Daniel måste ha kulor av stål för att våga sig på låten, för det är uppenbart att han känner Beatles vid deras rätta värde.

Och dessförinnan sjöng han en annan pärla, Radioheads High and dry, som också krävde stora portioner mod och musikalitet. Daniels pricksäkra falsett blev den kvällens ”talk of the town”:



Märk att i refrängen sjunger Daniel en fras så att den låter som Beatles Don't let me down, något som inte är lika sant för Radioheads original och därför röjer att Daniel har ett intimt förhållande till Beatles musik.

Den första låten Daniel mötte juryn med, på vårens uttagningar, var Oasis Don't look back in anger i en utsökt dämpad version, som han framförde med ett litet småbusigt leende spelande på läpparna. En synnerligen inspirerad tolkning av låten:



Vad kan det då bli av Daniel Norberg? Han vinner knappast Idol, ty det är mer lättsmälta gestalter där som nog drar till sig de flesta rösterna – och juryberömmen. Men jag tror han hänger med en god tid under säsongen, kanske sådär halvvägs i alla fall. Det beror på hur han lyckas variera sin sångstil, vilket är ett missriktat krav som denna musiktävling ställer.

Snarare än Idol har han en alldeles egen musikkarriär att se fram emot, om han härdar ut. Säkert skriver han egna låtar med den äran och med innehåll som berör. Det har han faktiskt redan gjort, i alla fall denna, Wait, som har fått över 100.000 visningar på YouTube och massor med berömmande kommentarer där – långt innan han kom ifråga för Idol. Där har han också lite annat smått och gott, lek och allvar. Han har även ett musikerkonto på MySpace. Det märks på dessa smakprov att han är djupt förankrad i musiken och dess mekanismer.

Det är knappast lättsåld pop och schlager han står med fötterna i, snarare singer-songwriter, ballader och det trubadurska. Men å andra sidan har flera mycket folkkära artister det senaste decenniet eller så visat att svenska folket gärna tar också sådan musik till hjärtat.

Ja, han ska nog satsa på att skriva egna låtar och med dem försöka närma sig vad som är hans eget konstnärskaps nerv och vad för musik han behöver göra för att svalka de egna själskvalen.

Har han otur är det något skivbolag som försöker göra pojkband av honom.

Aftonbladet skriver här, här och här, Expressen här, här, här och här och här, Svenskan här, om fredagsprogrammet.
Läs även andra bloggares åsikter om Idol, Daniel Norberg, musik, TV. Intressant?