Miljö är makt

Klimatkonferensens lilla minidrama fortgår i Köpenhamn. Jag tvivlar på att den leder till något särskilt. Snarare verkar den vara ett skådespel för folket. Vår påverkan på klimatet är osäker, men vår skövling av miljön är ett faktum som handlar om vilka som har makten.

Det pratas ideligen om hur allmänheten borde ändra sina vanor för att rädda miljön. Men vi är så gott som helt maktlösa, vilka ansträngningar vi än gör. Produktionen och rovdriften på naturen är helt i händerna på en överhet som har helt andra målsättningar än jordens väl.

De exploaterar människorna så långt de bara kan komma undan med, så de gör obehindrat samma sak med naturen. Miljömedvetna blir de blott om de kan tjäna ännu mer på det, och sådan miljövård är ytterst opålitlig.

Vi kan inte komma tillrätta med miljöproblemen utan att ge oss på makten och dess mekanismer. Myndigheter och debattörer tjatar om att allmänheten måste bli miljömedveten och ta sitt ansvar – men vi är i det närmaste hjälplösa om inte de som verkligen styr också gör det. Det har de inga planer på.

Lönsamma energikällor
Exemplen på maktmissbruket är oräkneliga.
Oljebolagen har intensivt bekämpat alternativa energikällor, bara för att de var för lata för att förändra sin egen produktion. Nu vill de i stället kontrollera och framhäva blott sådana energikällor som de kan tjäna stora pengar på: de som innebär förbrukning och därför fortsatt högt beroende av deras försäljning – t.ex. biobränsle, gas och kärnkraft.

De bekämpar fortfarande energikällor som inte konsumerar naturen, framför allt solenergi, och lyckas bearbeta regeringarna i världen till att tänka likadant, maskerat bakom “expertomdömen”. Varför ingen utveckling av och storsatsning på solenergi? För att det inte går att ta betalt för solsken.

Ökade avstånd
Transporter är energikrävande och inverkar på flera sätt menligt på miljön. Men vad kan allmänheten göra åt det? Gods transporteras hit och dit – lokalt, regionalt och globalt – för att industrin går mot storbolag som rationaliserar och därför i allt högre grad transporterar.

Allmänhetens resor till och från jobb, köpcentra och så vidare är exempel på detsamma. Näringslivet rationaliserar och koncentrerar sin verksamhet, vilket tvingar folk till alltmer resande för de dagliga behoven. För att i allt detta resande spara någon tid är man tvungen att ha bil, eftersom kollektivtrafiken på de flesta håll är sorgligt underutvecklad.

Och bilen har under sin drygt hundraåriga existens varit föga annat än en vinstmaskin för storindustrin, som har dyvlats på oss och som vi gjorts alltmer beroende av i ett samarbete mellan industri och samhällsplanerare. Om allmänheten ska kunna välja bort bilen måste först och främst våra samhällen byggas om för att fungera bilfritt, eller i alla fall med minskat bilberoende.

Begränsad valfrihet
De allra flesta och mesta miljögifterna är kemikalier och processer som industrin och den storskaliga produktionen tar till för att effektivisera och för att maximera profiten. Allmänheten har väldigt lite med saken att göra.

Vi kan välja varor framställda på annat sätt, vilket vi också gör i hög utsträckning när vi har chansen – men vi är beroende av att de finns att tillgå, och det är åter något som storbolagen råder över. Vi kan bara välja det som finns att välja på, och det är i de allra flesta fall alldeles för lite och alldeles fel.

Vatten på flaska

Den här texten kunde bli hur lång som helst, men jag stannar med ett exempel till: buteljerat vatten, som är ett enormt slöseri på naturresurser, i synnerhet i alla de länder som har fullgott kranvatten i alla bostäder.

Allmänheten har inte självmant valt flaskvatten. Det har lanserats i intensiva reklamkampanjer och bearbetningar av folks vanor, där väldiga resurser lagts på att få oss dit. Reklam är en välutvecklad vetenskap som inte är lätt att stå emot.

De mäktiga har i vanlig ordning varit först med missbruket. På vilket sammanträdesbord och i vilken konferenslokal står det inte en skog av Ramlösa? Mineralvatten har genom en lång tids indoktrinering blivit en symbol för framgång och dessutom – ironiskt nog – hälsosamhet.

Men det är förstås inte bara mineralvatten som är miljöförstörande dryck på flaska. Det gäller i lika hög grad alla läskedrycker. Coca-Cola har i sådär hundra år lagt miljarder och åter miljarder på att varje ny generation ska frossa i smaksatt och kolsyrat vatten. Några få fabriker tillverkar läsken, som sedan transporteras runt i världen i löjligt naturresurskrävande förpackningar.
Mineralvattnet har blivit ett slags Coca-Cola för vuxna, och industrin jublar.

Vår värld styrs uppifrån, inte nedifrån. Därför fungerar inget miljötänkande som inte också förankras där uppe. Allmänheten kan inte leva mer miljömedvetet än makten medger, och det är fortfarande inte mycket.

Här är något av vad tidningarna just nu skriver om klimatkonferensen: DN här, här, Svenskan här, här, här, här, här, Aftonbladet här, här, här, här, här, här, Expressen här, här, här.
Läs även andra bloggares åsikter om klimatkonferensen, Köpenhamn, miljö, klimat. Intressant?