onsdag 20 augusti 2008

Moto Boy – gränslöst gripande


Malmöfestivalen har ovanligt tunt med musik detta år. De sparar pengar och satsar i stället på “folkliga” fånerier.
Men några pärlor blev det i alla fall.
På söndagen såg jag Moto Boy, som fyllde ett tält på Mölleplatsen så till den grad att han var tvungen att ta fram sin mobilkamera och dokumentera det från scenen. Jag tog också en bild, som syns ovan.

Jag har inte hört honom förut – så illa uppdaterad är jag numera på rock- och popmusiken. Därför var jag alldeles oförberedd på upplevelsen. Jag blev så gripen att jag blev tårögd.

Han tog sig anspråkslöst igenom sin repertoar av ohöljt romantiska låtar, spelandes på en elgitarr som var hårdmetalltaggig i formen, sjungandes mestadels som en gossopran. Illrött läppstift och sminkade ögonlock, skinnjacka som sedermera byttes mot en röd sak, som hänger på mikrofonstativet på bilden ovan.

Det vore så lätt att förlöjliga. Själv var han i sitt personliga och öppenhjärtliga mellansnack inte ett dugg rädd för självironi. Men det ändrade inte faktum: Detta var tilltagande hypnotiskt och förtrollande för varje låt. Även en ärrad före detta rockrecensent som jag blev helt såld.
Moto Boy fortsatte fullständigt kompromisslöst med sin sentimentala musik, innerligt komponerad och framförd med tonsäker bravur och oomtvistlig inlevelse. Storslaget.

Många vet det säkert redan, så jag får sälla mig till kören: Moto Boy, eller Oskar Humlebo som han egentligen heter, kan gå precis hur långt som helst. Här är hans MySpace.

2 kommentarer:

  1. Hej Stefan
    jag håller med dig, jag smälter inför Moto Boys musik. kommer inte riktigt på vad han påminner om, kanske lite tidig david Bowie.
    Jag som skriver tränade Aikido tillsammans med dig i Stockholm tidigt 70-tal och jag har en del roliga minne av dig från läger Uppsala för Ichimura (?) tillsammans med bl.a. Lennart och Göran Marin. Numera bor jag i Östersund och har återupptagit Aikidoträningen för Yoshigasaki som huvudtränare,
    hälsar
    Mats Blid

    SvaraRadera
  2. Hej Mats!

    Jag tänkte också på den tidige Bowie - Space Oddity-perioden, ungefär, men inte så tidigt som Laughing Gnome ;)
    Kul med en aikidokamrat från förr. Ditt namn klingar vagt bekant. Skoj att du återvänt till aikidon. Då kanske vi ses på en matta, rätt vad det är.

    SvaraRadera