Mygel med VD-löner

Sydsvenskans ledarsida brukar snarare vara oberoende moderat än dito liberal. Men dagens ledare om de höga VD-lönerna skriver jag glatt under på.

De gigantiska löneklyftor som existerar är inte alls uttryck för kompetensskillnader, utan för klassamhället. De som bestämmer i samhället ser till att sko sig gott på det, med alla möjliga falska argument till försvar.

På de stora börsföretagen är det dessutom så att det inte finns någon enskild ägare som håller emot, utan ett nätverk av personer som ömsom är VD och ömsom styrelseordförande, och ogenerat hjälper varandra uppför lönetrappan. Mellan 2006 och 2007 steg svenska toppchefslöner med hysteriska 21%.

Oftast används tveksam statistik till att visa att chefslöner internationellt ligger högre, och att Sverige därför bör anpassa sig. Dels går statistiken att ifrågasätta, dels är det i så fall märkligt att motsvarande jämförelser inte görs med löner för vanliga anställda, och dels är det absolut så att chefslöner är på tok för höga i vilket land som helst.

Jag håller med Sydsvenskan: Om våra VD:ar är så sugna på internationella löner får de gärna söka jobb i andra länder. I Sverige finns det gott om folk som kan ta deras jobb och göra det betydligt bättre. Det finns en konservatism och all möjlig slags nepotism som står i vägen för en sund anställningspolitik för toppchefer.