Kristdemokratisk opportunism

Magnus Jiborn presenteras i Sydsvenskan (den tryckta tidningen, ej på nätet) som filosof och lobbyist. Det förstnämnda är pretentiöst som sjutton. Inte är man filosof bara för att man har läst ämnet på universitet. Det andra är en skumrasksyssla. Men när han kombinerar dem för att beskriva sig själv är det säkert med en god portion självironi.

I sin text om kristdemokraternas förslag att lagstifta om medborgaringripande tar han i och för sig stöd hos filosoferna Hobbes och Locke. Sådant applåderar jag. Kloka tankar från förr är ofta precis lika relevanta idag, och det är en stor sorg för vårt samhälle när varken makthavare eller debattörer vill kännas vid dem. Då begås historiens alla misstag igen och igen.

Magnus Jiborn går klart och tydligt igenom farorna med kristdemokraternas förslag. Det kan verka lovvärt med en lag som tvingar oss att ingripa när vi ser oförrätter ske – i synnerhet när det är fråga om våld. Men i verkligheten är det inte så lätt.
Magnus Jiborn nämner alla de invändningar jag kan komma på, så läs gärna hans text. Den är här.

Vad jag kan lägga till är några varningens ord om kristdemokraterna, som med sin murrigt pingstkyrkliga ideologi borde hållas långt borta från den lagstiftande församlingen.
De hittar på alla möjliga gulliga argument för sin reaktionära strävan, men det är falskspel. De är ute efter ett samhälle som följer pingströrelsens predikningar i hälarna. Tyvärr gör en slapp mediabevakning att de alltför sällan synas.
Ut med religionen ur politiken!