måndag 30 juni 2008
Sanningen upp i rök
Författaren Niklas Söderberg har skrivit en rolig krönika i Sydsvenskan om rökning på film. Sedan 1980-talet röks det knappast alls på bioduken och i TV-rutan, i stället pladdras det på som bara sjutton. Också ett slags luftförorening...
Det outtalade rökförbudet på film är egentligen en indikation på något mycket allvarligt: samhällsnormer styr konsten, fast dess viktigaste roll är just att våga opponera sig, ifrågasätta och kritisera samhällets rådande normer.
Inte viktigt när det gäller just rökning, kan man tycka – men problemet är betydligt större. Dessutom är det ljug. Det finns folk som röker, så varför får det inte skildras i film?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag kan inte motstå frestelsen - och försöker knappast heller göra det - att dra en lans för gamle barnboksidolen sailor, med lille hunden Pekka. Sailor både röker och tatuerar sig, men inte nog med det: han går både i kyrka och på biljardsalong, där det både röks och slåss med kniv.
SvaraRaderaHan bor inte nästgårds med Walt Disney precis, den gode Jockum Nordström, som skapat verket.