måndag 30 juni 2008

Sanningen upp i rök


Författaren Niklas Söderberg har skrivit en rolig krönika i Sydsvenskan om rökning på film. Sedan 1980-talet röks det knappast alls på bioduken och i TV-rutan, i stället pladdras det på som bara sjutton. Också ett slags luftförorening...

Det outtalade rökförbudet på film är egentligen en indikation på något mycket allvarligt: samhällsnormer styr konsten, fast dess viktigaste roll är just att våga opponera sig, ifrågasätta och kritisera samhällets rådande normer.

Inte viktigt när det gäller just rökning, kan man tycka – men problemet är betydligt större. Dessutom är det ljug. Det finns folk som röker, så varför får det inte skildras i film?

1 kommentar:

  1. Jag kan inte motstå frestelsen - och försöker knappast heller göra det - att dra en lans för gamle barnboksidolen sailor, med lille hunden Pekka. Sailor både röker och tatuerar sig, men inte nog med det: han går både i kyrka och på biljardsalong, där det både röks och slåss med kniv.
    Han bor inte nästgårds med Walt Disney precis, den gode Jockum Nordström, som skapat verket.

    SvaraRadera