Han tror att vår konsumtion och våra investeringar i länder som Kina och Ryssland gör att vi håller igen på kritiken av dem, men det är inte sant vad gäller idrotten. Den bryr sig föga om näringslivets vardag.
Att den politiska debatten är blek när det kommer till idrott, beror på de idéer som idrottsrörelsen står för – reaktionära, auktoritära, med ringa medkänsla eller omsorg om mänskliga rättigheter.
Idrotten är nedlusad med rätt mörkbruna ideal och har en historia av att motarbeta såväl demokrati som mänskliga rättigheter. Det är skandal och borde granskas under lupp, men samtidigt är idrotten något av en helig kyrka i vårt samhälle och får inte ifrågasättas.
Kulturdebattörer brukar i stället skryta med vilka idrottsälskare de är, så de är inte angelägna att debattera idrottens värderingar, fast det sannerligen behövs.
Det blir tyvärr Daniel Sandström bara ytterligare ett exempel på, när han skyller tystnaden på ekonomisk politik i stället för att våga ifrågasätta idrottens idéer och traditioner.
Kossan är alltför helig för att debattörer ska våga ge sig på den – i synnerhet när det är stora tävlingar på gång.
idrotten påverkar många barn psykiskt så att dom känner sig dåliga jag tycker att idrott inte skall finnas som ett skolämne mer som en lek
SvaraRaderaAnonym, jag är säker på att du har rätt. Idrottens vinna/förlora och ibland rätt burdusa tag är olustiga för en stor del av eleverna - det finns det mängder av vittnesmål om i varje ny generation.
SvaraRaderaI skolan är idrottens främsta uppgift att ge barnen motion och elementär fysisk träning, så det borde göras med mer lek och mindre allvar.
Det är ju inte längre så, får man hoppas, att tanken med träningen är att skapa en massa soldater.