I senaste Nöjesguiden hyllar han Petri Pumpas skapare Thomas Dreijing och påstår att Bong “med jämna mellanrum sågade sönder den främsta skånska matlagaren och inspiratören i modern tid”.
Det var jag som var Bong på den tiden, och i själva verket varierade min betyggssättning mellan lägsta och näst högsta genom mina fem besök där. Jag skriver om det i mina “Bong-memoarer”.
De lägsta betygen berodde framför allt på att betygssättningen på den tiden utgick enbart från prisvärde – och Pumpan var väldigt dyr.
Mattias skriver vidare att “alla dåtidens matkritiker såg genialiteten”, men faktiskt fick Pumpan kritik även av den utmärkta dåvarande krogrecensenten på Dagens Industri. Och med tiden dalade Pumpans rykte.
Nå, jag tycker idag att jag var onödigt hård mot Petri Pumpa, som ändå hade en del djärvheter för sig i köket – om än några av dem kulinariskt tveksamma. Och visst har Dreijing betytt mycket för skånsk krogkultur.
Väldigt viktiga – och Dreijings föregångare – var också krögarparet Lars Fogelklou och Carin Rappe, som för många år sedan hade den prisade krogen Lilla Fiskaregatan i Lund, och därefter Sofiero slottsrestaurang. Dem gav jag högsta betyg med råge, vid mitt första besök på Sofiero 1998, men det dalade till blott medelbetyg vid återbesöket 2004 (återigen lite väl snålt av mig, tycker jag så här i efterhand).
Alla de nämnda recensionerna, och många andra, finns till läsning på min Bongsida.
Jag tror många med mig har gånt in på "fina" krogar i Stockholm och fått liknande erfarenheter. Om jag får den enda existerande klent tilltatgna vegetariska rätt jag har beställt och inte någon annans pasta med gårdagens korvbitar är det en sensation. Så ska det inte vara, men så är det nog tyvärr.
SvaraRaderaJag vet lika litet om Petri Pumpa som det kanske av ditt alter ego Bongs eget påfunna ord 'touche' i nämnda recension. Men visst är det dyrt och då bör man vänta sig bättre även i en stad som Malmö som ju saknar den vansinniga konkurrens som finns i Stockholm.
Dina recensioner är trevliga och tydliga och jag förstår att de var populära, men jag kan tänka mig att de väcker en del känslor. Särskilt hos en ständigt bakfull recensent på Nöjesguiden.
Jag tänkte att franskans "touche" passade bättre i en krogrecension än engelskans "touch", men det var kanske lite väl sökt?
SvaraRaderaApropå stockholmskrogar minns jag min besvikelse vid ett besök på fordom hyllade Franska matsalen, som var bra mycket kejsarens nya kläder.