måndag 20 september 2010

Mona Sahlin är inte ensam boven

Nu diskuteras allt intensivare om Mona Sahlin måste sluta som ordförande – men det löser inte socialdemokraternas kris. Politik handlar inte om personer, utan om idéer. Men det är svårare att ompröva sin ideologi än att byta ledare, så det kommer nog inte partiet att orka med.

Tidningarna diskuterar idag vad som ska hända med Mona Sahlin, eftersom socialdemokraterna gjorde sitt sämsta val någonsin. Men det handlar inte om henne, mer än marginellt. Folk röstar inte på partiledare, utan på partier – och detta beroende på vad de står för, deras politiska program och ideologi.
Det konstaterar t.ex de statsvetare som DN har frågat i en intressant artikel om läget.

Socialdemokraterna har sedan 1980-talet blivit allt mindre socialistiska och alltmer borgerliga. Då är det klart att fler väljare helt enkelt röstar på borgerliga partier i stället, när de bara börjar låta en liten aning socialdemokratiska, vilket samtliga alliansens partier har gjort mer och mer under samma tidsperiod.

Se bara de ”nya” moderaternas fräcka stöld av det som är socialdemokraternas ideologiska fundament, när de i affischer till detta val har kallat sig ”det enda arbetarpartiet”:



Socialdemokraterna heter ju egentligen det Socialdemokratiska Arbetarepartiet (SAP) och anser sig, möjligen jämte kommunisterna, vara mest förtjänta av det epitetet. ”Arbetare i alla länder, förenen eder” heter det i den traditionella socialistiska retoriken. Moderaterna hade aldrig kunnat kalla sig arbetarparti och gå iland med det, om inte såväl socialdemokraterna som vänsterpartiet börjat lämna sina ursprungliga positioner och blivit lite borgerligare.
Reinfeldt såg att det gamla honnörsordet hade övergivits av sina ursprungliga användare, och var därför snabb att stjäla det.

Inom socialdemokratin finns en vänster- och en högerfalang, där den förra vill ha skärpta ideal och låta dem framträda mer, medan den senare mest ser politik som en företagsekonomisk operation med budgetar, investeringar och så vidare. Nu höjs röster för att skylla valnederlaget på vänsterfalangen, fast den har väldigt lite att säga till om i partiets ledning och framtoning.

Men Mona Sahlin räknas som tillhörig partiets högerfalang, så hon borde i så fall vara helt rätt, likaså borde partiet ha gått uppåt under de decennier de blivit alltmer höger i sin framtoning. Det motsatta har skett, så det är snarare tid för högerfalangen att ödmjuka sig och medverka till att blåsa liv i de gamla idealen.

Märkligt nog har Mona Sahlin själv en tydligt ideologisk framtoning. Hon pratar sällan kronor och ören, som Göran Persson föredrog att göra. Hennes teman är i stället ständigt medkänsla, människovärde, tolerans, öppenhet och förståelse. Där har hon faktiskt i flera fall vågat sig fram tidigare och längre än många av sina partikamrater.

Hon verkar alltså egentligen som en partiledare gjuten för en socialdemokrati som återgår till de ideologiska fundamenten. Men då måste också partiets konkreta politiska arbete gå åt samma håll, och det har vi de senaste decennierna sett rätt få exempel på.

Nej, det är inte partiledaren det står och faller med, utan helt enkelt om socialdemokraterna ska hitta tillbaka till en ideologi som gör deras existens i riksdagen både motiverad och angelägen.

DN skriver här, här, här, Svenskan här, Aftonbladet här, Expressen här och här om Mona Sahlins situation i och med valresultatet.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , . Intressant?

15 kommentarer:

  1. Idéen att kalla partiet "arbetarparti" är ett kopi från Finland, där samlingspartiet (Kokoomus) kallade sig på samma sätt.

    SvaraRadera
  2. Se där, originellare än så var inte moderaterna. Hur gick det för Kokoomus?

    SvaraRadera
  3. Med framgång. Just därför tyckte man också i Sverige att detta slogan kan väl utnyttjas...

    Kampanjen utfördes vid riksdagsvalet år 2007. Se valresultatet: http://sv.wikipedia.org/wiki/Riksdagsvalet_i_Finland_2007

    SvaraRadera
  4. Frågan är om socialdemokratin kan komma över stjärnsmällen. Närmare ett sekel som statsbärande parti - det är inget litet arv att göra upp med. Om man ser till länder som har förlorat imperier; Spanien i slutet av 1800-talet t ex, Frankrike, Storbritannien med flera med flera - även Sverige när det begav sig - så brukar ödmjukandet till den nya rollen ta väldigt lång tid. Sossarna skulle kunna ta det som en enorm, positiv utmaning - nu kan de verkligen ägna sig åt sig själva och tänka om, tänka nytt, fräscha upp. Men kommer de att göra det?

    SvaraRadera
  5. Mattias, jag håller helt med dig. Detta är tidernas chans för socialdemokraterna att reformera sig, men de kommer förmodligen att nöja sig med att skylla ifrån sig. Förmodligen behöver de en helt ny ledning, inte en gammal som nogsamt filtrerar in enstaka nya då och då, för syns skull.

    SvaraRadera
  6. Snygg analys. Men jag är inte så säker på att folk alltid röstar ideologiskt. Ett par stora bruna trygga sammetsögon à la Alfons Åbergs pappa kan locka nog så många knäsvaga väljare. Jag tror att sossarna hade vunnit hästlängder på att föra fram en annan stadsministerkandidat, nämligen Margot Wallström.

    SvaraRadera
  7. SAP = Svenska Akademiker Partiet
    Observera ironi eller inte, det få ni själva avgöra.

    SvaraRadera
  8. Problemet är inte Sahlin personligen. Hon var S-partiordförande även när de rödgröna låg på 19% (!) i överläge i opinionsundersökningar.
    Problemet är dels att S har en felaktig och oklar politik, dels att Alliansen slutligen nådde fram med sin politik - och folk gillade den. Man GILLAR att få mer pengar över pga sänkta skatter. Man GILLAR att Anders Borg ganska väl ridit ut internationella krisstormar.
    Personligen tror jag att själva idén om välsignelsen med det "starka samhället", där politiker sitter och detaljstyr människans liv, långsiktigt är dödsdömd. Det är i princip kärnan hos det som kallas socialism - men den läran fick dödsstöten 1989.
    Dödsryckningarna har tagit lång tid på sig, men slår igenom efterhand, och kommer att fortsätta.
    Jag är iaf övertygad om att människan blir lyckligare och mer kreativ av att hennes individualitet respekteras; att hon vill välja själv, snarare än att underordnas någon grupp eller utopi-ideologiskt styrda politruker. Långsiktigt går det iaf mot detta, men sossarna kommer inte att kunna förhålla sig till detta och förbli sossar.

    --Ahrvid

    SvaraRadera
  9. Isabella, jag tror att den partiordförande som lyckas bäst är den som tydligast kan framföra partiets idéer och politiska vilja. Men det är klart att det inte skadar om de har charm också.

    SvaraRadera
  10. Ahrvid, om det är vad folk vill ha så finns redan partier som genomför detta, varför socialdemokraterna knappast kan återvinna väljare genom att kalkera en borgerlig agenda.

    SvaraRadera
  11. Alla goda idéer har en begränsad livslängd. Det är lite naivt att försöka lägga monopol på det där med arbetareparti när vi i Sverige inte ens har arbetare på det sätt som en gång i tiden var fundamentet för s. Idag består väl s mer av tjänstemän i offentlig förvaltning än knegare ute på byggena. Dessutom är tjänstemännen det nya proletariatet inkomstmässigt sett. Lärare, vårdpersonal o.s.v. är väl de nya låglönegrupperna jfrt med relativa höginkomsttagare som byggnadsarbetare och industriarbetare. Tiderna förändras. s måste hänga med. Tror det är många som likt jag tycker att s är det mest (stock-)konservativa partiet i riksdagen idag, för det är de som hänger fast vid det gamla och inte anammar de stora förändringar som genomförts (faktiskt p.g.a. deras politik under gången tid).

    Tänk om s skulle byta namn?

    Läs gärna Niklas Nordströms artikel fr igår ...

    http://dagensarena.se/debatt/niklas-nordstrom-det-rodgrona-samarbetet-har-inte-levererat/

    Hälsar
    Stefan (som röstat centerpartistiskt)

    P.S.
    Niklas skulle antagligen bli en bra partiordförande för s.

    SvaraRadera
  12. Stefan, du har alldeles rätt i att låglönegrupperna delvis ser annorlunda ut idag. Klassamhället består ändå, och dess orättvisor duckar tyvärr socialdemokraterna för - eftersom de annars efter så många års regerande måste skylla detta på sig själva.

    SvaraRadera
  13. Ju mer jag tänker på det, desto mer övertygad blir jag om att SAP skulle sjunka med Sahlin vid rodret. Jag tror att hon kommer att göra sig till en rättfärdighetens martyr. Gå under med etikens fana högt buren. Det finns ju så många oetiskt därute som man kan peka finger mot och ta avstånd ifrån, när en uppgörelse med den egna byken är det enda som kan väcka respekt hos de icke redan frälsta. De egna kommer att älska henne, men de kommer att marginaliseras tillsammans. Det är vad jag tror kommer att hända. Ett självvalt politskt martyrskap, för att slippa ta itu med den nödvändiga självkritiken.

    SvaraRadera
  14. Mattias, jag tror att du kan ha rätt, fast det är en illa vald väg för socialdemokratin. De förmår kanske inte mer.

    SvaraRadera
  15. "Mourning becomes Electra". Sahlin gör sig bra i offerrollen. Det ska nog mycket till för att hon ska våga överge den när det blåser snålt därute.

    SvaraRadera