Tsutoma Yamaguchi befann sig i Hirshima när bomben small där, och klarade sig undan med brännskador. Tre dagar senare var han i Nagasaki när den bomben small, märkligt nog på samma avstånd om tre kilometer från nedslaget i båda fallen. Han led hela livet av sviter efter skador, men blev ändå så mycket som 93 år gammal innan han dog här om dagen.
Man måste fråga sig – hade Yamaguchi framför allt en väldig otur som hamnade i båda bombattackerna, eller en väldig tur som klarade dem med livhanken i behåll? Nog måste man få i alla fall en gnutta omnipotenskänslor efter dessa upplevelser?
Yamaguchi blev förstås ivrig motståndare till såväl kärnvapen som krig. Och han visste ju vad han pratade om. Men inte ska man behöva så digra erfarenheter för att komma till samma slutsatser?
Se även Aftonbladet. Läs andra bloggares åsikter om Tsutoma Yamaguchi, atombomben, Hiroshima, Nagasaki.
Då Yamaguchi blev hela 93 år gammal kan vi vara övertygade om att han INTE dog av någon cancer orsakad av atombomberna. Cancer är i hög utsträckning en ålderssjukdom. Celler blir sämre på att korrekt dela sig ju äldre de är, och med högre ålder löper man större risk att cellförändringar blir till cancer.
SvaraRaderaAtt den "moderna människan" tycks få mer cancer, beror (i hög utsträckning) på att vi idag blir äldre. Andra sjukdomar har varit sådant folk dött av tidigare än cancer, men då de kunnat motverkas effektivare har cancer dykt upp mer frekvent.
Atombomber är mindre radioaktivt farliga än många tror. (Deras direkta effekter är dock livsfarliga och omfattande!) Man brukar tala om 7-regeln. Sju timmar efter en atombombsmäll har 90% av radioaktiviteten klingat av. Sju dagar efter smällen har ytterligare 90% klingat av. Sju veckor efteråt har ytterligare 90% klingat av. (Uttryckt mycket ungefärligt, förstås.)
Efter några dagar är 99% av radioaktiviteten borta. Litet mer tid - och allt är i princip borta. Hiroshima återuppbyggdes på samma plats, vilket är ett tydligt bevis för att platsen radioaktivt sett ganska snabbt blev ofarlig.
De som dött av radioaktivitet från hiroshimabomben i efterhand, har varit folk som utsattes för den intitiala strålningen (från bomben själv eller under de första timmarna).
Sf-romaners suggestiva bilder av ett radioaktivt, öde landskap som ligger kvar åratal, decennier efter ett tredje världskrig är grova överdrifter. (Jag kommer t ex att tänka på Roger Zelaznys roman Damnation Alley, som också filmats.)
Det finns uppenbara, enorma problem med ett storskaligt atomkrig - men kvardröjande radioaktivitet bortom X antal dagar eller veckor hör inte dit. (Likafullt bör kärnvapen förbjudas, anser jag. De är hemska, ologiska vapen - om nu vapen och krig ö h t kunde nämnas i samma sammanhang som logik! Deras enorma, initiala förstörelsekraft trotsar logiken.)
--Ahrvid
"Men inte ska man behöva så digra erfarenheter för att komma till samma slutsatser?"
SvaraRaderaMajoriteten av oss människor är tydligen sådana att vi måste upprepa samma misstag som generationerna innan oss redan gjort ett flertal gånger.
Kanske blir vi så småningom bättre nu när vi har moderna sätt att kommunicera information, som talkonsten, skrivkonsten, TV/Radio och Internet.
Under en stor del av människans historia så har talkonsten och berättelserna vid lägerelden varit det enda sättet att berätta historien.
Något har vi förmodligen lärt, annars hade vi inte kommit så här långt. Så det bådar gott.
Det sägs ju att erfarenhet är förmågan att känna igen ett misstag när man gör det - igen.
SvaraRaderaI Yamaguchis fall kanske man dock inte ska se det som misstag utan snarare vissen koordination av plats & tid. Vi bör iallafall tillönska honom ett lugnare nästa liv.