När reportern undrade om fullmånen kan påverka människosinnet började Randi prata gravitation – vilket från början var helt snurrigt, eftersom månen har samma massa och därmed gravitation oavsett om den är full eller ny. Men dessutom höll han upp en liten pocketbok bredvid sitt huvud och hävdade att den lilla bokens gravitationskraft på hans huvud var tiotusentals gånger större än månens.
Knappast. Inte ens hela hans bibliotek om 3000 volymer, som han stolt visade upp, åstadkommer tidvatten. Han kunde åtminstone haft vett att i stället tala om sitt huvuds gravitation på boken, eftersom förstnämnda har större massa – i synnerhet i hans fall, att döma av hans svullna självgodhet.
Programmet ställde frågor om alla dessa myter som hävdar att fullmånen berör våra sinnen och sinnesstämningar. Det klokaste svaret kom från en psykiater i slutet på programmet, som konstaterade att förr i tiden innebar fullmånen så remarkabelt nattligt ljus att folk brukade vara aktiva dessa nätter och därmed inte fick mycket nattsömn. Sådant rubbar den själsliga balansen.
Därför var myterna om fullmånens påverkan sanna fordom, när vi inte hade eget ljus att trotsa nattmörkret med. Jag tror att detta kan gälla många av de gamla myterna och föreställningarna. De var sanna på sitt sätt, på sin tid.
Det lär oss mycket mer än James Randis arroganta attityd till folkliga föreställningar, som bara bevisar hans egen kortsynthet.
Randi har en stående utmaning, som består i att han betalar en miljon dollar till den som kan belägga ett ockult fenomen. Andra har skvallrat att det är massor med regler och villkor som inte gör det förvånande att ingen ännu kammat hem pengarna. Randi ser till att det är omöjligt, och har ändå mage att använda det som argument mot metafysiken.
Vetenskap i sådana händer skiljer sig föga från religion – fast utan det mirakulösa skådespelet.
Läs även andra bloggares åsikter om James Randi, fullmånen, skrock.
Jag orkar just nu inte räkna på saken, men det verkar troligt att pocketboken har större gravitationspåverkan på hans huvud än månen - därför att den är mycket, mycket närmare! Det är närheten som är avgörande. Naturligtvis åstadkommer inte pocketboken tidvatten, då dess ringa massa gör att dess effekt bara kan dominera över månens på korta avstånd.
SvaraRaderaRandi ställer för sitt pris för ockulta eller paranormala fenomen, inga andra krav än att de skall demonstreras under vetenskapligt kontrollerbara former. Folk har faktiskt försökt, men misslyckats. Säger man "De här fenomenen är inte vetenskapliga" är det inte mer än högst rimligt att man sätter upp kriterier för den som vill motbevisa som följer vetenskapliga krav.
Det är inte bara James Randi som kritiserar påståenden om det paranormala. Redan Houdini avslöjade på sin tid falska "medier" m m (och han var väl lämpad, då han själv var en mästare på illusioner och trick). Scientific Americans Martin Gardner skrev flera intressanta böcker om paranormalt bluff och båg. De amerikanska magikerna Penn & Teller har gjort avslöjarprogram på TV. Osv.
Många människor vill tro på sådant, därför att de är besvikna på livet och universum som det är.
Men att fullmånens ljus kan ha psykologisk inverkan verkar troligt.
--Ahrvid
Självklart är månens gravitation olika stor beroende på om den är solbelyst eller inte. Det förstår ju alla. Om man släcker lampan i rummet så minskar bokens gravitation och ökar när man riktar en lampa mot den. I ljuset från ett stearinljus är bokens gravitation något mindre än när den är större.
SvaraRaderaAhrvid, jag orkade inte heller räkna på saken, men du har fel när du säger att närheten är avgörande. Det är massan. Därför påverkar huvudet boken mer än det omvända, och månen skapar tidvatten medan boken gör så gott som inget alls - ej heller huvudet. Därför håller solen jorden i bana, fast avståndet är enormt.
SvaraRaderaNär det gäller Penn & Teller har de också en tendens att göra det lite väl lätt för sig med bevisningen. Var det t.ex. inte ett program där de hävdade att rökning inte är farlig?
Charlie, det knepiga i kråksången är att när månen är full är den och solen på motsatt sida av jorden, vilket förstärker tidvatteneffekten. Det beror inte på ljuset, förstås, utan på orsaken till ljuset. Naturen är klurig.
SvaraRaderaStefan, närheten *är* avgörande för att boken i Randis exempel påverkar hans huvud mer än månen! Men eftersom räckvidden blir så kort kan boken förstås aldrig åstadkomma tidvatten.
SvaraRaderaNej, Penn & Teller hade ett program (man kan se klipp på Youtube etc) där de korrekt hävdade att *passiv* "rökning" inte är farligt. Det har de rätt i. Passiv s k rökning ger exponeringar mot tobak i storleksordningen promillen jämfört med en rökare. Det finns ingen risk att det skall vara farligare än statistiskt bakgrundsbrus.
När jag debatterade saken på en annan lista kom jag mig för att läsa litet "undersökningar" om påstådd fara med passiv "rökning", och fann att forskarna överdrev och fuskade. Man fuskade med felmarginaler och sträckte ut till ogiltigt svaga korrelationer för att komma med påstådda rön.
Hypen kring passiv "rökning" handlar om att uppfostra och styra folk. Kan man hävda att passiv "rökning" är farligt öppnas helt nya arenor där folk skall uppfostras - privata krogägares ställen, arbetsplatser, m m. Att rökning i sig har risker är sant, men jag är emot att vuxna människor skall uppfostras, och att deras liv skall styras och regleras.
--Ahrvid
Ps. Tobaksexponering i storleksordningen tusendelar är inte rökning ö h t, därav citationstecken.
Stefan, du har helt förstås helt rätt i att gravitationen bara är en av många möjliga effekter som månen kan ha på företeelser på jorden. Om Randi missade att månen skiner så gjorde han ett allvarligt felslut. Men Randi får, till skillnad från dig, godkänt på Newtons gravitationslag.
SvaraRaderaStorleken på gravitationskraften mellan två punktmassor är direkt proportionell mot produkten av deras massor, m1 och m2, och omvänt proportionell mot kvadraten på deras avstånd r, dvs G*m1*m2/(r*r) där G är en konstant. Kraften är alltid aktiv och verkar längs den linje som sammanbinder dem. Storleken på de två krafterna är alltså den samma, med riktade i motsatta riktningar, även om föremålen har olika massor. (Om massorna inte är punktformade så verkar krafterna som om de vore koncentrerade till masscentrum.)
Biggles
Biggles, jag hade ett vagt minne av det där med kvadraten på avståndet. Har du då räknat och funnit boken överlägsen månen? Dessutom med tiotusentals gånger.
SvaraRaderaHur som helst, månen åstadkommer tidvatten, men boken inget med annat än sitt innehåll.
Ahrvid, kul för en rökare att skadan på andra är överdriven. Du har säkert rätt i att vissa resultat är politiskt framkallade och överdrivna, i avsikt att motivera diverse åtgärder. Det är mycket sådant nu.
SvaraRaderaDock, de program med Penn & Teller som jag sett har gjort mig mycket tveksam till deras argumentation. De rundar hörn och argumenterar ofta person i stället för sak, osv. Jag litar inte särdeles på dem - eller på deras sätt att använda vetenskapligheten som alibi. Enkelt uttryckt: de gör TV.
Ja jo jag fjantar mig bara.
SvaraRaderaSom om vetenskapen visste särskilt mycket...
SvaraRaderaDet är dags att vakna, Ahrvid.
Om man är van att tolka formler så behöver man inte ens räkna: när en kraft avtar med kvadraten på avståndet så blir det inte mycket kvar när man kommer en bit bort... Men här kommer en räkning för de klentrogna.
SvaraRaderaEn bok väger mer än 0.1 kg.
Ditt huvud väger x kg.
Månens massa är mindre än 10^23 kg.
Avståndet bok till huvud är mindre än 1 m.
Avståndet huvud till måne är större än 10^8 m.
Bokens gravitationskraft på huvdet i förhållande till månens blir då mer än (G*0.1*x/1) / (G*10^23*x/10^16) = 10^6, dvs en miljon.
Biggles
Kul det här med vetenskap. Egentligen är gravitation och tex magnetism det samma som ockultism. Skillnaden mellan vetenskap och mer esoteriska läror är att vetenskapen kan mäta, det ockulta rör sig inom det omätbara (just idag).
SvaraRaderaJu mer jag studerat naturvetenskap desto mer inser jag att det egentligen mest handlar om att beskriva och mäta. Jag har fortfarande inte hittat någon som kan förklara vad magnetism är
Jag har mött många som tvilar på att det finns något sådant som qi. De som upplevt det försöker inte ens förklara det. Det bara finns där.
Olof
På tal om något annat, Stefan, har du slutat skriva i din taoistiska blogg. Som jag för övrigt anser vara mycket givande.
SvaraRaderaOlof
Jag fick nog också underkänt på den här tentan. Ja, formeln stämmer, men min uppskattning och räkning var ju helt åt helvete. Gravitationen från boken är cirka 0.1Gx medan gravitationen från månen är cirka 10^7Gx, dvs 100 miljoner gånger mer. Om vi pluggar in G=6.7*10^-11 och x=1kg så ser vi att månens kraft på huvudet är någon tiotusendels Newton; mycket större än bokens, men fortfarande försumbart liten och naturligtvis oberoende av hur stor del av månen som ligger i skugga.
SvaraRaderaBiggles
Biggles, det var vad jag tänkte. Kvadraten på avståndet i all ära, men månen är en ordentlig massa. Annars skulle det vara boken och inte månen som åstadkom tidvatten. Eller huvudet.
SvaraRaderaOlof, du vet vad Vonnegut skrev i Breakfast of Champions: Han hade tänkt sig att skriva ett slags handledning för nyfödda, där de skulle få veta att de hamnat på vår planet, varför de inte trillade av med mera. Men han fastnade på varför vi inte trillar av.
SvaraRaderaDu har alldeles rätt i att vetenskap handlar väldigt mycket om observation, medan en genuin förståelse av orsaker är svårare att nå.
Min taoistiska blogg är blott en publicering av min engelska tolkning av Tao te ching efterhand jag skriver den - och jag har inte haft tid att skriva så mycket på den på sistone. Det kommer.
Tvärsäkra uttalanden inom vetenskapen, som är yttrade på ett sätt som antyder att man är mer intresserad av konfrontation än av vetenskap kan få vem som helst att bli lätt ockult. Lite ödmjukhet och öppenhet inför det faktum att även inom vetenskapen gäller att dagens sanningar kanske inte är morgondagens är inte fel. Newton (kanske inte heller känd för sin sociala begåvning) var ju inte bara en fantastisk fysiker, utan även alkemist. Jag tror att fyrkantigt tänkande motarbetar de nya upptäckterna, oavsett hur korrekt tänkandet än är. Lite (mån)galenskap främjar kreativiteten :-)
SvaraRaderaJag vill mest bara prisa Olofs inlägg. Just så. Astronomen Max Tegmark pratade bra om den saken i sitt sommarprogram för ett par år sen. Det mesta som vi kallar kunskap är etiketterande, inte mycket är verklig kunskap.
SvaraRaderaTill Biggles:
SvaraRaderaVad får du fram i beräkningarna om man antar att boken är 1 dm från huvudet? (För det var ungefär avståndet i inslaget.)
Skillnaden mellan vetenskap och ockultism, pseudovetenskap o dyl - är att vetenskapen bevisat att den duger och att dess beskrivning av verkligheten stämmer. Vetenskapliga observationer, vetenskapliga slutledningar, vetenskapliga rön, kan användas till förutsägelser om fenomen som stämmer. Pseudovetenskapen klarar inte detta, trots många stora ord, mången bortförklaring och en intensiv tro hos många som så gärna *vill* tro på det.
Så är det.
Den som hävdar att pseudovetenskapen "egentligen" säger det som är sant, men vi har bara inte upptäckt det ännu har en betydande uppförsbacke, minst sagt. Universum är komplicerat. Vetenskap är krångligt. Pseudovetenskapen kommer med förenklade önskedrömmar, och tilltalar många just därför.
--Ahrvid
Kosten var förr i tiden mycket dålig för "viss grupper". Detta påverkade förmodligen vattnet i kroppen med extra känsligheten för månfasens "ebb och Flod".
SvaraRaderaSolen är varken varm eller kall, ljus eller mörk. Det handlar om srålning.
Denna strålnig måste träffa på materia i univesum för att ljus, värme o.d. reaktioner skall uppstå.
Någon klar vetenskaplig teori från foskare som förlkarar detta finns ännu inte frammlagd.
Kan möjigen stängteorin kasta ljus över dessa frågor!
Är strängteorin en utväckling av "slagrutan", och rutgängarnas arbete med cury och hartman lingernas rutmönster?
Frövrigt påverkas ett av dessa lingesystem variabelt av månen draglingskraft.
Stenmark heter en forskare som jobbat i gänslandet till seudovetenskapen.
Han har uppfunit ett elektroniskt insrumen för att vetenskapligt bestämma och kartlägga cury och hartman lingernas rutmönster. Istrumentet har Stenmark sökt patent på för ca. 8.år sedan.
På tal om månen, vetenskap och vargjakt. Det slog mig att precis efter det att man skjutit av en massa vargar i Sverige och det helt plötsligt fanns plats för nya ledarhannar, s k alfahannar, så rymmer två potentiella kandidater från Skånes djurpark, med ödestigra konsekvenser.
SvaraRaderaHur kunde vargarna i Skåne veta om detta?
Vad vet vargarna som inte vi vet?
Det kanske bara är en av Chopras synkronismer, men det är spännande att fantisera om, förlåt räkna på...
Olof
Olof, jag känner inte till Chopras synkronismer, men det torde väl vara fråga om detsamma som Jungs synkronicitet?
SvaraRaderaInte för att vargarn bryr sig om terminologin. De har sina egna paradigm.
Tidsrymdernas metta metaforer!
SvaraRaderaDet fins tydligen uppptekningar innom gammla Kinesiska historien att eterisk skolade indevide for till månen på mental väg. Uppgiften med detta var att hämta frukter (kunskaper) och "ljuvliga rätter".
Om detta stämmer då har månen förmodligen varit en bebod planet som efter en mycket lån tidrymd krympet till de nuvarande volym!
Då kan det vara så att inevide som "bodde där" inkarnerar blanannat på vår jord TELLUS!
Stefa du som idehistoriker hur ligerde till med de 12.-stammarna som de berättas och omtalas i bibelen!
RåLlE
Ahrvid: Har du någon gång ställt dig frågan om det du kritiserar andra för inte i första hand är formulerat för att du själv ska läsa det och ta det till dig?
SvaraRaderaMattias:
SvaraRaderaJo, nog har tanken slagit mig att det jag kritiserar kring pseudovetenskap, är sådant framförarna saknar förhoppningar om att jag och andra i något svagt ögonblick skulle ta för sant.
Men så lätt kommer ingen undan!
Problemet är att pseudovetenskap inte funkar. Dess "track record" i fråga om att kunna beskriva verkligheten är uselt. Vi gör bäst i att stå fast vid det. Pseudovetenskap är drömmen om förenklade förklaringar.
--Ahrvid
OK... Vi talar förbi varandra.
SvaraRaderaVad jag menade var ditt tal om folks behov av något att hålla fast vid, att tro på.
Månen är en backspegel för solens strålglans!
SvaraRadera@Ahrvid
SvaraRaderaDagens drömmar, är morgondagens framtid.
Slutar vi att drömma, så har vi heller ingen framtid.
James Randi lönar den som bevisar att något övernaturligt är Sant ( i vetenskaplig mening) med en miljon, säger han. Men i samma ögonblick som det övernaturliga bevisas, är det naturligt, så klart.
SvaraRaderaHenrik, den paradoxen är just varför dylika bevis är närmast omöjliga. På andra sidan av samma mynt är sådant som avviker från naturvetenskapens paradigm omöjliga att bevisa med detta paradigm.
SvaraRaderaStefan: just det.
SvaraRaderaSom man ropar i skogen får man svar...
SvaraRaderaHjärte frågorna?
SvaraRaderaNaturen och fottocyntesen paradigm för; GRÖNT, nästa blått, seris, violet, osv. osv.
Rålle