Jag råkade bryta en tå i Berlin i helgen och fick genast en läkarvård som imponerade stort på mig. Marginell väntan, omsorg och väldigt kompetent behandling. Service som på en guldkrog.
Läkaren instruerade mig noga att mitt bandage skulle bytas två dagar därefter, alltså idag tisdag. Men hemkommen till Sverige stötte jag snabbt på patrull. Sådant befattar sig inte läkare med, utan det ska göras av distriktssköterska. Jag ville gärna få en läkares bedömning av hur läkningen ser ut hittills, men fick veta att det bara kommer på fråga om mina besvär blir akuta - och jag föreställer mig att i så fall är det redan onödigt sent, ur medicinsk synpunkt.
Dessutom fick jag efter diverse väntan i telefonlur veta att det inte fanns tid för mig hos en distriktssköterska förrän på torsdag, ytterligare två dagar senare. Sköterskan i telefon försäkrade att det nog inte skulle vara någon fara, men det rimmade dåligt med den tyska läkarens betonande av att detta borde göras senast tisdagen.
Svensk sjukvård håller inte vad den lovar. Det får vi ideliga rapporter om, och ovan kom en till. Besparingar gör att servicen och därmed den medicinska kvaliteten försämras. Vad är det då för vits med att våra myndigheter ansvarar för detta?
tisdag 8 april 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag betvivlar inte ett ögonblick att den svenska sjukvården börjar vara ordentligt sopig, men vad gäller sårläkning skulle det inte förvåna mig om det snarare är sjuksköterskorna som är experterna. Service vore väl dock att få välja. Kunden har som bekant alltid rätt.
SvaraRaderaJag tror absolut att andra är betydligt mer missgynnade än jag. Det oroar mig. Myndigheterna snålar in på sjukvården, fast den är deras ansvar och åtagande.
SvaraRaderaPatienter hamnar i kläm, men också överbelastad vårdpersonal.