Den svenska neutraliteten var under större delen av 1900-talet i det närmaste oantastlig och helig. På 70-talet fick en borgerlig försvarsminister sparken för att han halkade ur sig i en intervju: “Vi vet ju ändå vilka som är våra vänner...”
Jag tror att det var med Carl Bildt som det började ändras. Han var förtjust i att frottera sig med amerikanska pampar och tyckte att den svenska neutraliteten var passé.
Jag ser ingen annan anledning till politikers längtan efter Nato än att de vill göra sig själva märkvärdigare och spela med de stora pojkarna. Det är onekligen lite som äventyrsfilmer från Hollywood.
Neutraliteten har klarat Sverige genom det förra seklets största tragedier och har alla förutsättningar att göra samma goda jobb åt oss i framtiden. Världen behöver inte ännu en nation som ivrigt går i krig.
Det förutsätter förstås alliansfrihet i fred. Våra politiker får göra sig märkvärdiga på annat sätt.
Oj, du gör dig verkligen till uttolkare av vissa politikers innersta väsen. Vissa tycker kanske att det är lite orättvisa tolkningar. Tycker du att vi respekterar våra politiker i för hög utsträckning och att krypskyttskommentarer likt dina är berättigade? Eller är det så att snabbfotade medier, som till exempel denna blogg snabbt och lätt varje dag bygger på ett oförtjänt politikerförakt? Om jag skall kommentera frågan i sak; Ett argument för Nato är ju att Sverige skall sluta hyckla. Det är det jag tror att de flesta som är för Nato tycker. Vi har levt under Natos kärnvapenparaply ända sedan Sverige avbröt sitt atomvapenprogram. Vi har levt med försäkran från USA om stöd. Men offentligt har vi tagit avstånd. De som är för Nato är emot hyckleri och förtjänar att högaktas snarare än ringaktas, likt det du har gett uttryck på din blogg. Själv erkänner jag mig till hycklarnas skara och vet inte vad som är rätt.
SvaraRaderaHej Frank!
SvaraRaderaTack för din läsvärda kommentar. Jag vill inte vara alltför ivrig till politikerförakt, även om det ibland är lätt hänt ;)
Jag har dock en annan uppfattning än du, när det gäller Natos betydelse för Sveriges försvar. På sistone har sistnämnda rustats ner en del, men under kalla kriget hade Sverige ett försvar som var tillräckligt sturskt för att hålla ryssen borta, Nato förutan (närmare bestämt: det skulle kräva en större militär insats än det var värt). Och jag tror att både Nato och Warszawapakten uppskattade den neutrala zon som Sverige utgjorde.
Hur det förhåller sig numera är svårare att säga, men jag har lättare att tänka mig en allians inom EU än en med Nato - om det ska vara någon allians alls.