Bildgåtan 2

Dags för en bildgåta till. Den förra löstes på ett ögonblick av Jan. Ska det bli lite svårare nu?

Studera bilden ovan. Vad föreställer den? Var är den tagen? Klicka på bilden för att se en förstoring. Skriv din gissning i en kommentar till detta blogginlägg.

Den här gången lovar jag ett pris till den första som knäcker gåtan: en av mina pocketböcker. Du kan välja mellan romanen Tao Erikssons sexliv och min “astrologibibel” Ställ och tolka ditt horoskop. Du kan också välja om du vill ha boken signerad eller ej.
Och dessutom äran, förstås!

Läs även andra bloggares åsikter om bildgåtan.

Wanja är envis som en åsna

Wanja Lundby-Wedin har just meddelat att hon lämnar AMF-styrelsen och en del andra uppdrag, men inte jobbet som LO-bas – än så länge. Det kommer hon att tvingas göra, förmodligen redan i morgon måndag.

Hon är envis som en åsna, och ungefär lika smart genom hela den här historien. Det blir alltmer uppenbart att hon vill klara sig undan så billigt som möjligt, och backar bara motvilligt med minimala steg.

Men det håller inte. Hon måste bjuda till. Hade hon gjort det tidigt så hade hon nog klarat LO-jobbet, men den här motsträvigheten kan bara leda till att hon måste lämna precis allt.

Varför? Framför allt för att hennes beteende avslöjar att hon inte har den grundläggande moral som jobbet som LO-ordförande kräver, i alla fall förmågan att ge sken av den. När hon låter egenintresset gång på gång gå före rörelsen, då kan var och en förstå att hon egentligen aldrig var motståndare till skyhöga ersättningar åt andra makthavare – hon är ju lika angelägen att se om sitt eget hus.

Wanjas försenade och halvdana pudel har blivit en åsna, som envist försöker hålla fast i privilegierna. Varför förstår hon inte att göra en hedervärd sorti? Nu solkar hon det mest värdefulla en människa har: sitt goda rykte.

Eller med orden från Havamal, vikingatidens samling av ordspråk:

Fäder dör, fränder dör,
en dag dör ock du.
Men ett vet jag som aldrig dör:
Dom över död man.

Wanja är i allra högsta grad vid liv, förstås, men politiskt är hon så gott som död nu.

I morgon måndag ska LO-ledningen sammanträda på nytt, denna gång i ett riktigt möte, ej blott på telefon. Efter det mötet torde hennes avgång bli offentlig – om hon inte tar steget redan innan dess, när hon läst av reaktionerna på dagens utspel.
Någon gång måste hon ju förekomma spekulationerna. Ska det bli den sista gången?


Uppdatering på söndagskvällen:
Här är LO:s pressmeddelande, en lång räcka floskler om finanskrisen som slutar med att Wanja lämnar diverse styrelseuppdrag för att "fokusera helt på fackföreningsrörelsens stora utmaningar under den ekonomiska krisen". Envis som en åsna...

DN skriver här, här, här och här, Svenska Dagbladet här, Aftonbladet här, här, här och här om dagens utspel från Wanja.
Läs även andra bloggares åsikter om Wanja Lundby-Wedin, LO, AMF, pension, bonus.

Wanja kan inte annat än avgå

Idag söndag kl. 15 ska LO-ledningen ha ett telefonmöte, knappast med anledning av annat än Wanjas blåsväder. Kommer Wanja att förklara sin avgång efter detta möte? Det är troligt. Hon kan inte annat än avgå – ju förr desto bättre.

Mona Sahlin gjorde en hård markering mot LO-basen Wanja Lundby-Wedin genom att kräva att hon lämnar AMF-styrelsen. Sahlin kan knappast säga att Wanja borde avgå som LO-bas, eftersom hon är vald av LO:s kongress, men det var nog vad hon egentligen menade.
Om Wanja bara lämnar AMF-styrelsen är det som att medge sitt fel men ändå vilja fortsätta som vanligt. Det går inte.

Wanja borde med en gång när AMF-skandalen kom ha konstaterat att hon sitter i för många styrelser och lämnat de flesta eller alla. Hon missade det tåget, så nu återstår blott att lämna alltihop, inklusive LO-jobbet.

Om hon inte gör det efter dagens telefonmöte, då visar hon en tjurskallighet på gränsen till det löjliga. Då är hon helt körd. Så i och med att detta LO-möte äger rum och luktar som en ouvertyr till hennes avgång, är det nog precis vad det blir.

Här skriver Svenska Dagbladet och DN om telefonmötet. DN skriver mer om Wanja, LO och socialdemokraternas kris här, här och här, Svenska Dagbladet här, här och här, Aftonbladet här, här och här.
Läs även andra bloggares åsikter om Wanja Lundby-Wedin, LO, AMF.

Wallenbergarna skyller ifrån sig

Jacob och Marcus Wallenberg skriver ett försvar för direktörer och bonusar i DN. De tycker inte att vi ska peka ut syndabockar. Inte konstigt, eftersom just Wallenbergarna och den företagskultur de medverkar till är de skyldiga.

Wallenbergarna är sedan Krügerkraschen den ojämförligt mäktigaste finansfamiljen, med avgörande inflytande över det allra mesta i svenskt näringsliv, i synnerhet vad gäller storföretagen.
De har bidragit till den absurda lönepolitik som har odlats där, med miljonlöner och groteska bonusar till företagsledare, oavsett hur dåligt företagen har gått.

Nu tycker de att vi ska strunta i att peka ut skyldiga:
”Det är förstås frestande att hitta syndabockar. Näringslivet, bankerna och i synnerhet deras ‘giriga direktörer’ har ibland pekats ut som ansvariga. Politiker får också en hel del kritik. Men att leta syndabockar är inte särskilt konstruktivt om vi vill ta oss ur krisen.”

Wallenbergarna använder krisen som utpressning: leta inte efter skyldiga, för det tar oss inte ur krisen.
Men de underlåter att nämna att just den spekulationsmentalitet som lett till absurda VD-bonusar också är ansvarig för krisen. Därför kan vi inte ta oss ur den för gott, om vi inte gör upp med denna mentalitet inom näringslivet och finanssektorn.

På så vis är det just dessa löner och bonusar som är problemet, och avskaffandet av dem är nödvändigt för att nå lösningen. Annars börjar det bara om efter några år. Det har vi sett förr.

Wallenbergarna vill mala på som vanligt, med politikernas kravlösa stöd. Men det har redan visat sig att de inte är mogna uppgiften. Näringslivets toppar har ställt till det för oss alla, så de borde inte få något inflytande över hur vi stakar ut framtiden – och de borde åtminstone ha skam nog i kroppen att hålla tyst och huka sig tills saken är ordnad.

Men de är sociopater, utan minsta självinsikt. De tror att deras parasitala skövlingar av välfärden är vad de har rätt till och vad världen behöver. Det kan inte bli mer fel.
Wallenbergarna är de sista att lyssna på, om vi vill lösa finanskrisen.

Läs även andra bloggares åsikter om Wallenberg, finanskrisen, bonus.

En maskros på Sergels torg

Skatare är som maskrosor: de dyker upp överallt, även i de mest oländiga miljöer. Denna bångstyriga envishet skänker hopp om människans framtid.

På ett stockholmsbesök i förra veckan tog jag en tur genom Kulturhuset vid Sergels torg. Från dess fönster några våningar upp fick jag syn på en skatare, som övade envist och likgiltigt för omgivningen i den ännu torrlagda fontänen runt den glasobelisk som mot alla odds –och trots allt sot från bilavgaserna som dämpar dess glans – har blivit ett av stadens främsta minnesmärken.

För skataren var denna betongyta en oas trots alla hinder, trots den brusande trafiken runt om, och risken att stadens ordningsmakt när som helst skulle komma och ställa till besvär. Han övade sina små tricks med brädan, gång på gång, glömsk för omgivningen.

Det var en skön syn. Stockholms cityområde är ockuperat av makten och penningen, manifesterat i stenhårda material och strikt teknologi. Men för honom var det en lekplats.
Visst är det precis som maskrosorna, kända för att spränga igenom tjock asfalt i sin längtan efter luft, sol och frihet?

Den dag det inte längre finns minsta yta för sådana improvisationer, då har vi byggt ett samhälle så solitt och perfekt att ingen enda människa får plats däri. Då har ritbordet blivit verklighet och vi, med våra brister, kan inte räkna med annat än att bli utvisade.

(Klicka på bilden för att se en förstoring.)

Så kan det gå

Vi satt och pratade över en öl eller två, när detta utspelade sig utanför krogens fönster. En pytteliten tragedi för någon stackars bilist, vi vet inte vem.

Ett minimalt vardagsdrama av en sort som säkert sker tusentals gånger om dagen i vårt land. Vad som roade oss var lapplisans förtjusning över sin befogenhet - en stump makt, ett ögonblick av triumf, i en tillvaro som för de flesta av oss är en ständig marsch i uppförsbacke.
Det fick ägaren till den röda bilen betala för.

Lapplisan hade en attityd och ett sätt att skrida fram längs gatan som påminde om en plump skådespelares gestaltning av hjälten i en cowboyfilm. Den lilla datordosan för att ge böter var hennes revolver. Pang pang - du är död.

I lördagens solgassande vårväder verkade lapplisans jobb vara ett av de skönaste tänkbara, men inget i livet är gratis. Hennes välmående var på andras bekostnad, och det tar med tiden sin tull också av henne.
Då kommer åskmolnen.

Chefredaktör gör dygd av fegheten

Sydsvenskan har hemlighållit att de två ungdomar som knivdödade en man i Malmö är religiösa. Chefredaktören Daniel Sandström skriver att det inte är relevant – men hemlighållandet beror på inget annat än publicistisk feghet.

Sandström skriver om saken på sidan två i Sydsvenskan. Tyvärr kan jag inte hitta texten på deras nätupplaga. Kanske kommer den senare – de är inte alltid så snabba. I så fall uppdaterar jag med en länk.

I Malmö blev en homosexuell man knivmördad av två tonåringar. Det har i Sydsvenskan presenterats som ett simpelt rånmord, men också med frågetecken eftersom åklagaren är undrande inför pojkarnas motiv.
Inte med ett ord har Sydsvenskan nämnt att pojkarna är kända för att vara innerligt religiösa – eller vilken religion de tillhör.

Det försvarar Sydsvenskans chefredaktör så här:
”Vi har inte tagit upp det eftersom ingen har kunnat visa att deras religion är relevant i sammanhanget.”

Homofob religion
Sandströms resonemang är så idiotiskt att det inte kan vara allt vad hans hjärnceller förmår. Till exempel: Ska inte pressen undersöka vad som är relevant för sammanhanget, och i så fall – kan inte en homofob religion höra dit? Är det inte läsarnas sak att avgöra vad som är relevant? Och vad kan en tidning egentligen säga om allt ska vara bevisat relevant?

En tidning ska inte undanhålla allt som inte är bevisligen relevant, utan bara sådant som är uppenbart irrelevant. Annars har inte tidningarna mycket att skriva om, och läsarna ingen chans att göra egna bedömningar.

Sydsvenskar fegar ur för att de inte vill kunna anklagas för att peka ut en religion som en tänkbar orsak till hathandlingar. Men vakna! Vår värld är full av hatrhandlingar på religiös grund – sannerligen inte sällan mot homosexuella.
Det är inte pressens jobb att välja ut “lämpliga” tänkbarheter. De ska sakligt presentera alla tänkbarheter, även när dessa är obekväma.

Ingen religion ska slippa kritik
Man förstår automatiskt att tonårspojkarnas religion inte är Livets ord eller någon annan av de många kristna avarterna – för det hade varit helt opportunt att peka ut. Nej, det kan knappast vara fråga om annat än Islam.

Inte ska Islam vara skyddad från fakta som kan väcka indignation hos läsarna. Det ska ingen religion, inte heller någon politisk åskådning eller annan organiserad moralsyn.
Pressens princip ska vara att fakta ska fram, så att läsarna själva kan göra sina bedömningar.

Daniel Sandström är en förfärlig fegis, som dessutom har oförskämdheten att kalla sin opportunistiska feghet för dygd, när han låtsas att beslutet att tiga skulle vara etiskt. Han väljer fegt när han överger sina läsare genom att förtiga fakta för dem.

Att han alls skriver om detta beror på att andra medier har diskuterat det – och att det gnys inne på hans egen tidning om denna censur. Annars hade han inte ens fört saken på tal, fast Sydsvenskan har vetat om det religiösa inslaget sedan tonårspojkarna pekades ut.

Han säger i sin text:
”Om man vet att förövarnas religion är en faktor, ja då skriver man det. Vet man det inte, skriver man inte.”
Men en tidning bör självklart låta sina journalister undersöka saken. Det tillåter inte Sandström. Då är det desinformation han förmedlar. Lögn genom uteslutning.

Daniel Sandström, man kan inte vara både god publicist och opportunist! Det är en tidning du leder, inte en statlig myndighet eller en väckelserörelse.

Läs även andra bloggares åsikter om Sydsvenskan, religion, pressetik, Daniel Sandström.

Bildgåtan löstes på ett ögonblick

Min första bildgåta blev löst på ett ögonblick av Jan: Det var statyn Karl X Gustav på Stortorget i Malmö. Men ett mysterium kvarstod – fotovinkeln.

Det kom en del gissningar om hur jag hade lyckats fotografera den högresta statyn i jämnhöjd med den. Ingen av de fantasifulla gissningarna var mitt i prick.
Så nu får också det avslöjas:

Stortorget smyckades i oktober 2007 av en konstutställning, där ett av verken var en byggnadsställning invid statyn. Dess mening var i all anspråkslöshet att man skulle gå upp där och se torget lite grann från ovan.
Jag vände mig åt motsatta hållet och plåtade statyn, som man kom så nära att man kunde klappa bronshästens mule.

Jag lovar att nästa bildgåta ska vara knepigare, och samtidigt sådan att man inte måste vara hemtam i Malmö för att gissa rätt.
Tills dess bjuder jag i detta blogginlägg på några andra bilder tagna vid samma tillfälle. Klicka på dem för att se förstoringar.

Läs även andra bloggares åsikter om bildgåtan.

Bonus är Ok åt dem som förtjänar den

Demoskop har gjort en undersökning av allmänhetens inställning till bonusar och höga löner. Den ger en komplex bild, som visar att allmänheten tänker förbi feta tidningsrubriker.

I DN resonerar Anders Lindholm och Per Nilsson från Demoskop runt opinionsundersökningens resultat. Det är en nyanserad bild av folkviljan som visar sig, fjärran såväl från tidningsrubriker som den vanliga fördomsfulla bild media brukar odla om folket.

Svenskarna är inte emot bonusar – så länge de är anpassade till konkreta resultat. Framgång ska belönas, gärna med något slags bonussystem.
Höga löner är folk betydligt mer emot, eftersom de inte är anpassade till arbetsresultat.

Undersökningen omfattade inte bara VD-ersättningar, utan också frågor om egna företagare, artister och idrottare med stora inkomster. Inte heller där var de tillfrågade särskilt avoga.

Den svenska avundsjukan är en myt. Likaså faller de fula fördomar som ser allmänhetens åsikter som något lika simpelt och lätt att styra som Pavlovs hundar.
Svenska folket tänker efter. Det finns alltså goda skäl att fortsätta tro på demokratins välsignelse.

Läs även andra bloggares åsikter om bonus.

IPRED är inkvisitionen i retur - och lika dödsdömd som den

Det finns bättre sätt att skaka fram pengar åt upphovsmännen än att skrota medborgerliga rättigheter och jaga fildelare som om vi vore tillbaka i inkvisitionen. Men alternativen blir inte bolagen rika på, så de vill inte veta av dem.

Bolagen laddar för ett världskrig mot fildelare, och svensk lagstiftning slänger grundlagen på soporna efter blott en slängkyss från marknaden. Det kan inte sluta väl, varken för bolagen eller politikerna.

Avgifter på media i stället
Ändå finns alternativ till denna inkvisition mot en hel generation, om det verkligen är omtanke om upphovsmännen som ligger bakom. Det som har prövats förr och fungerar är extra avgifter på media – såsom CD-skivor, hårddiskar, internettrafik. Sådana avgifter tas redan nu ut för att kompensera upphovsmän.

Men det är de inblandade bolagen ointresserade av – just för att dessa pengar går till upphovsmännen, inte till bolagen. De som tjänar mest på CD-skivor, böcker osv. är inte upphovsmännen utan bolagen. Därför vill de inte ha fildelning, som det i längden inte går att ta särskilt mycket extra för, inte heller att lägga monopol på distributionen av.

Upphovsmän oberoende av bolag
Bolagen är rädda för att fildelning i framtiden kan göra upphovsmännen oberoende av bolagen som mellanhänder. Vad ska framtida musiker med skivbolag till, om de kan sprida sin musik direkt till sina fans? Sammalunda med författare och deras texter.

Nej, bolagen kämpar för att behålla sin kontroll över marknaden, och för att artister också i framtiden ska vara helt beroende av dem för att nå sin publik.
Det har aldrig handlat om upphovsmännen. Därför gäller inte IPRED-lagen dem, utan de så kallade “upphovsrättsinnehavarna”, dvs. bolagen som suger pengar ut artisternas verk.

Mer pengar till upphovsmännen
Annars vore det en smal sak att fixa alltihop genom en avgift på fildelningsmedia som sedan fördelas till upphovsmännen direkt. Det skulle kvickt innebära mer pengar till upphovsmännen än de någonsin fått av bolagen.

Studioinspelning är inte mycket för skivbolagen att hänga upp sin framtida roll på, eftersom snart sagt varje musiker har sin egen hemmastudio. Sammalunda med författare och Print-on-Demand-tekniken eller hemsidor och PDF för nätet.

Kvar finns blott den intima kontakt som bolagen har med massmedia och som gör att deras produkter pumpas ut till allmänheten i tidningar och etermedia. Men genom internet håller också det på att ändras.
Det är inte längre gammelmedia som avgör vilka artister som ska nå ut. Artister och publik hittar varandra alldeles själva på internet. Det kunde inte bli bättre.

DN skriver här, här, här och här, Svenska Dagbladet här, här och här, Aftonbladet här, här, här och här om IPRED.
Läs även andra bloggares åsikter om IPRED, fildelning.

Bildgåtan

Världen består ju inte bara av elände. För egen förlustelse – kanske också bloggbesökarnas – drar jag nu igång Bildgåtan, ett oregelbundet återkommande inslag där du kan gissa vad bilden föreställer.

Jag har ständigt en kamera i bröstfickan. Ibland plockar jag upp den. Oftast för att ta diverse småkryptiska närbilder. Jag tycker att det blir läckra och annorlunda bilder när man kryper riktigt nära motivet, eller riktar kameran mot någon detalj i udda vinkel.

Det är kanske mest ett sätt för mina ögon att motionera sin iakttagelseförmåga. Och en stunds förlustelse.

Nå, nu startar jag bildgåtan som ursäkt för att då och då sätta in sådana bilder på min blogg. Ovan är min första bildgåta.
Vad föreställer den? Var är bilden tagen?
Klicka på bilden om du vill se den förstorad.

Skriv ditt svar i en kommentar till detta blogginlägg. Kanske blir det rentav ett pris om jag är på det humöret – annars blott den ovärderliga äran.

Läs även andra bloggares åsikter om bildgåtan.

Internettrafiken minskade - men ökade försäljningen?

Tidningarna har rapporterat om en nedgång i internettrafiken på grund av IPRED med sådär 30%. Netnod, som gör sådana mätningar på en del av nätet, konstaterar en sänkning med hela 44% under 1 april. Har då försäljningen av CD och DVD ökat i motsvarande grad? Knappast.

Andra telekomföretag uttrycker sig mycket försiktigare och vill inte hävda att just IPRED ska ha spelat så stor roll i internettrafiken. Men Netnods statistik är tydlig. Nedan är en graf därifrån som visar den senaste veckan. Såväl 1 som 2 april har signifikant lägre trafik totalt än dagarna innan:

Å andra sidan var trafiken dagarna innan lite extra hög i förhållande till det normala, vilket ovanstående graf också visar. Särskilt den 31 mars, dagen innan IPRED trädde i kraft, var internettrafiken ovanligt intensiv.

Annars är den enda statistiskt säkerställda trenden den självklara: internettrafiken växer ständigt i omfång. Grafen nedan är för de senaste två åren. Under den tiden har trafiken fördubblats från cirka 50 GB/sekund till cirka 100 GB/sekund. Här är tvåårsgrafen:

Det enda intressanta är vad som händer på lite längre sikt. Att trafiken föll själva startdagen för IPRED är inte att förundras över, inte heller att många förmodligen tankade hem lite extra dagarna dessförinnan. Men kommer trafiken snart att gå tillbaka till det normala eller ej?
Jag tvivlar på att lagen har någon långvarig effekt, i alla fall knappast mer än marginellt.

Fildelning har kommit för att stanna. Folk hejdar sig ett ögonblick, men sedan blir det snabbt som vanligt igen. Den sköna flod av gratiskultur som fildelning bland annat inneburit är inget man lättvindigt ger upp. Speciellt som bolagen fortfarande inte ens har kommit i närheten av att erbjuda något liknande till innehåll och omfattning – och till rimliga pengar.

Ändrade köpvanor?
Och viktigast av allt: Bolagen har hela tiden hävdat att fildelningen orsakar minskad försäljning – de vill t.o.m. påstå att varje olaglig nedladdning motsvarar en missad försäljning.

I så fall borde det drastiska fallet i internettrafik de senaste två dagarna ha inneburit en motsvarande höjning av deras försäljning under samma tid. Såldes det 30-40% mer CD, DVD och så vidare under onsdagen och torsdagen?
Jag tvivlar.
Därmed visar statistiken att bolagen är ute och cyklar. Men det var ingen nyhet.

DN skriver här, här, här, här, här och här, Svenska Dagbladet här, här, här, här, här och här, Aftonbladet här, här och här om IPRED.
Läs även andra bloggares åsikter om IPRED, fildelning.

Krogrecensent knäcker ostron

Fiskrestaurangen Johan P hade på själva 1 april smygöppning av sin renoverade och utvidgade lokal. Där bjöds på champagne och ostron, som krogskribenten Mattias Kroon visade sig kunna knäcka med den äran.

Saluhallen i Malmö ska bli lyxhotell, vilket har lett till att alla de gamla krögarna där – utom Johan P – har visats på porten. Den ansedda fiskkrogen med sitt stora klientel av fint folk som inte ryggar inför priserna (och oss andra som går dit dessa till trots) passar förstås väl in i hotellets tänkta profil.

På onsdagskvällen var det smygöppning i lokaler som bara precis blivit färdiga. Mängder av människor bjöds på champagne och ostron – bland annat jag själv, som aldrig kunde bevista dylikt på den tid jag var hemliga Bong, Sydsvenskans krogrecensent.

Där var också Mattias Kroon, kollegan som fram tills alldeles nyss recenserade krogar för Nöjesguiden. Numera skriver han bland annat i Sydsvenskan, dock ej som Bong. Vi anlände dit tillsammans, direkt från en espresso på Nesta.

I vimlet fick vi ändå tillfälle att lära oss ett och annat av den göteborgske grossisten i ostron, som öppnade sådan på löpande band åt de sugna gästerna. Somliga, som ska få förbli namnlösa, vräkte i sig runtomkring ett femtiotal av dem.

Mattias Kroon visade även prov på egen handgriplig kulinarisk förmåga när han tog kniven och lika snitsigt som ömsint öppnade ett par ostron. Se bilden här bredvid. Det första bjöd han generöst mig på, det andra blev hans egen rättmätiga belöning.

Läs även andra bloggares åsikter om Johan P, Mattias Kroon, ostron.

Genast sattes IPRED på prov - men på gamla uppgifter

Första dagen för den råbarkade IPRED-lagen passade fem ljudboksförlag på att anmäla en IP-adress till domstolen, fast det var på uppgifter samlade innan lagen trädde i kraft. Om de får som de vill har rättvisan gått och lagt sig – annars gör de fiasko.

Ljudboksförlagen är påhejade av Förläggarföreningen och en klase med idel rika och kända författare. Bland dem finns t.ex. Jan Guillou, Leif GW Persson och Henning Mankell – inte precis några stackars upphovsmän kämpande vid fattigdomens brant.
Nej, snarare stinna kapitalister som aldrig kan få i sig all den kaviar de redan har råd med.

Att uppgifterna som används för anmälan har hämtats innan lagen trädde i kraft bekymrar inte ljudboksförlagen ett dugg. De nöjde sig med att konstatera att IP-adressen i fråga var aktiv även på onsdagen, sedan sprang de till domstol.

Men kan verkligen domstolen godkänna att identiteten bakom IP-adressen röjs, när begäran stödjer sig på trafik innan lagen började gälla? Det är som att döma någon för ett brott begånget innan det blev olagligt.

Det kan alltså hända att domstolen avvisar ljudboksförlagens ärende. Jag hoppas det, för då finns det hopp om att domstolen tar rättvisan på större allvar än riksdagen gjorde när den klubbade igenom lagen.

Om det inte sker, utan domstolen glatt ändå dömer till ljudboksförlagens fördel, då vet vi att domstolen verkligen är blott ett alibi, en teater för att dölja att de medborgerliga rättigheterna har skrotats för att de rika ska bli ännu rikare – och de fattiga klämmas på de få slantar de har.

Jan Guillou har hur som helst visat sitt rätta ansikte. Kommunism var bara Ok när han själv inte hade några pengar att förlora på den. Rättvisa var bara något han ropade om innan han själv kunde sko sig på samhällets orättvisor.
Jag undrar om hans egna romanhjältar Hamilton och Arn skulle ha stått ut med att göra det så lätt för sig.

DN skriver här och här, Svenska Dagbladet här och här, Aftonbladet här, här, här, här och här om IPRED:s första dag.
Läs även andra bloggares åsikter om IPRED, fildelning.

IPRED - ett bittert aprilskämt

Idag den 1 april träder IPRED-lagen i kraft, som om den vore ett aprilskämt. Men ett bittert sådant – rättvisan har plötsligt överlämnats till bolagen att härja fritt med, de medborgerliga tryggheterna har slängts på soptippen. Penningens makt är stor.

Bolagen hävdar att de skyddar upphovsmännens intressen, men det har aldrig varit sant – vilket den moderna historien har visat med skriande tydlighet. Artister har alltid blivit bedragna, förtryckta och utsugna av dessa bolag, som plötsligt tar till brösttoner om människor de tidigare har betraktat som föga mer än komplikationer vid inkomsternas förvärvande.

Inte för upphovsmännen
De har fått riksdagen att dansa med. IPRED ger inte rättigheterna att leka polis till själva upphovsmännen, utan till vad som försåtligt kallas “upphovsrättsinnehavarna”, vilket låter som en synonym för upphovsmännen men i själva verket betyder just de bolag som utnyttjar upphovsmännens verk för att tjäna egna pengar.

Nu får de leka både polis och domstol alldeles själva. Det är unikt i rättvisans moderna historia. Finns det något annat exempel på att stora delar av rättsprocessen bara överlämnas till privata företag med egna ekonomiska intressen i saken?
Knappast.

Domstol som alibi
Det behöver gå genom en domstol, vilket är riksdagens lilla alibi för att tillåta denna absurditet – men vad hjälper det när utredning och sakframställan vilar helt på bolagen? Kommer denna domstol alls att höra den “misstänkte” innan bolagen får rätt att hoppa vidare till hot och straffpåföljder?

Nej. Motparten blir inte ens meddelad innan denna process är avklarad, fast den påstås vara till för att tillvarata den enskilda människans rätt.

Det är en ren parodi på rättvisa, som duger till aprilskämt men knappast till realitet i en demokratisk stat.

Tänk vad grundläggande mänskliga rättigheter väger lätt mot näringslivets intressen. Skäms alla politiker! Ni lät er mutas av en industri som i decennier har grävt sin egen grav men nu tar till statsmakten för att dra så många som möjligt med sig ner i den.

Domstolen som behandlar dessa ärenden kommer knappast att ha resurser eller ork till annat än att ge sig för Antipiratbyråns tekniska “bevisning”, som domstolen förmodligen inte ens skaffar tekniska kunskaper att granska. Vem talar till medborgarnas försvar i denna domstol? Ingen. Vem prövar Antipiratbyråns “bevisning” för att se vad den verkligen är värd? Vem kan överklaga domstolens beslut?
Det kommer att bli summariska domstolsförhandlingar, eftersom motparten inte ens är representerad.

Vad kommer att hända nu?
Självklart kommer Antipiratbyrån inte att kunna motstå att frossa i denna väldiga makt den fått till sitt förfogande. Det är vad dess uppdragsgivare i nöjesindustrin kräver, och deras törst är gränslös.
Det kommer att leda till allehanda absurditeter och ruskigheter. När har makt inte missbrukats?

Faller på sin orimlighet
Jag är övertygad om att IPRED i längden kommer att falla på sin egen orimlighet.

Övertrampet mot medborgerliga rättigheter blir allt tydligare för varje fall av summarisk process utan ens rättvisans självklara elementa, frampressat av en hysterisk Antipiratbyrå, kommer att framstå allt tydligare och väcka alltmer bred och djup vrede hos allmänheten och varje människa med någon etik i hjärtat – säkert också de allra flesta artister, som ser sina fans jagas som fredlösa och sin konst kopplas till vedervärdig rättsröta (och de blir inte ens tillfrågade).

Till slut kommer en reaktion – och en folklig dom mot lagstiftarna, som inte blir nådig. Don efter person.

När ska politikerna lära sig att deras makt är given av folket, inte av näringslivets snöda vinstintressen? När ska politikerna förstå sig på demokratin?
När medborgarrätt slutar att heta pengar.

DN skriver här, här, här, här, här och här, Svenska Dagbladet här, här och här, Aftonbladet här, här och här om IPRED.
Läs även andra bloggares åsikter om IPRED, fildelning.