måndag 14 juni 2010

Ett parti att rösta på


Det dräller av opinionsundersökningar, som pekar hit och dit vad gäller höstens val. Men när jag frågar mig hur jag idag skulle svara på frågan är jag vilse – inget av partierna lockar mig särdeles. Vettiga val fattas.

De två blocken skapar program som är kostsamma kompromisser, där man har väldigt svårt att ana hur det blir i längden. Dessutom stjäl de friskt av varandras idéer, över blockgränserna, så att skillnaden mellan dem blir allt svårare att utröna. Det är mest same-same.

Vad gäller varje parti för sig är moderaternas prioriteringar djupt orättvisa, fast de numera kallar sig arbetarparti. Folkpartiet har tappat sin socialliberala grund, så frågan är vad som återstår. Centern gömmer på en ganska unken konservatism och Kristdemokraterna ännu unknare ideal bakom sminket. Socialdemokraterna har sedan länge flytt sina ideal och blivit ett rent utilitaristiskt karriärparti. Vänstern dras med gamla övertygelser som rimmar dåligt för annat än en oppositionell roll och Miljöpartiet må ha flera friska poänger men också kategoriska ställningstaganden som är både reaktionära och religiösa. Sverigedemokraterna mobbas förbi de demokratiska principernas rättesnöre men har en strävan som är svår att beskriva som annat än isolationistiskt reaktionär. Piratpartiet var kul i ett EU-perspektiv men verkar inte ha särskilt mycket att säga om annat än den egna begränsade hjärtefrågan. Och FI lever i en löjligt förenklad och förfalskad syn på samhället.

Då frågar jag mig i stället vad för slags politiskt parti jag tveklöst skulle rösta på. Det måste vara humanistiskt – men inte i meningen att bekämpa religionerna och andliga världsuppfattningar. Det skulle göra världen grå, kall och trång, även om det förvisso är sant att religionerna numera tillåts skövla vår värld. Men andlig undran är en vital del av den mänskliga naturen, som alla forskningsresultat i världen inte kan undanskuffa. Det är också konstens essens, och konst i alla dess uttryck är något som ger livet mening.

Jag menar i stället den gamla idén om humanism som ett värnande om människorna, deras rättigheter och välmående. Alla människor – inte vi mot dem eller mig mot dig. Vi är medkännande djur av naturen, så vi strävar dit så gott vi kan. Därför borde politik vara inget annat än att sträva mot realiserandet av detta. Ett samhälle som värnar om allas lika rätt och lika möjligheter att leva inte bara drägligt, utan lyckligt och inspirerat.

I en humanistisk värld ska inte somliga vara absurt privilegierade på bekostnad av andra människors utsatthet. Även i ett internationellt perspektiv. Barn ska behandlas efter vad de längtar till, inte vad en vuxenvärld anser att de borde bli. Snålhet ska inte sätta stopp för hälsa och välmående, tillväxt ska inte ursäkta skövling. Svaghet och misstag ska inte straffas som om de vore uttryck för ondska. Ordning ska inte vara glädjens fiende, kontroll ska inte kväva improvisation.

Det samhällsbygge vi befinner oss i gör själva samhällskroppen angelägnare än de människor som ska bebo den. Det kan inte leda till något gott. Ett humanistiskt parti måste vara välvilligt, tillmötesgående och lyhört för mänskliga behov och önskemål. Vi har ingen anledning att bygga ett samhälle på annat sätt än det som passar oss alla bäst, vilket är något av anarkismens devis: alla ska få göra allt de vill, som inte inkräktar på alla andras rätt att göra vad de vill.

Det låter som en omöjlighet men jag tror att när det kommer till glädje och välmåga är vi minst så lika som vi är vad gäller sorg och plåga. Så det finns en lösning. Det går att fatta politiska beslut utifrån principen att alla som berörs av dem ska gynnas, inte missgynnas. Vi måste bara lämna den föråldrade och hänsynslösa grundsyn som hävdar att somliga människors lycka kräver – och berättigar – andras olycka.

Finns det något sådant parti?

Här presenteras den senaste opinionsundersökningen i DN, Svenskan och Aftonbladet.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , . Intressant?

21 kommentarer:

  1. du har också insett att de 7 partierna i riksdagen inte ä mycket att ha och aspiranterna utanför likaså. Grattis! Då kanske du också ska tänka lite till och inse att den representativa demokratin har spelat ut sin roll. De vi väljer fattar inte längre klokare beslut än vi själva och då faller systemets legitimitet.

    SvaraRadera
  2. Det är så många som säger samma sak, man hör det överallt: Det finns inget att rösta på! Inget av riksdagspartierna, inget av blocken, är ens i närheten av att vara ett alternativ; inte för mig, och tydligen inte för många andra heller. Vet inte om det brukar vara så här inför varje val, men min känsla är att folk är mer uppgivna och vilsna i år än någonsin tidigare.

    Om demokratin fungerar så borde den här situationen leda till att några nya partier kliver fram, med en politik som har bättre folklig förankring. Kanske är det rent av det vi ser, i form av Sverigedemokraterna och Piratpartiet?

    Hela min nuvarande blogg är faktiskt baserad på detta dilemma. Eftersom inget parti känns bra alls så försöker jag gå "bakvägen" och istället definiera grundtankarna hos det parti som jag önskar fanns, som skulle ha fått min röst. När jag har det klart för mig blir det lättare att avgöra om något parti är nära nog. Fast jag är rädd att det slutar i en blankröst i september, trots att jag känner mig väldigt obekväm med att "ge upp" på det sättet.

    SvaraRadera
  3. http://en.tackfilm.se/?id=1276540310046RA12

    SvaraRadera
  4. Nils Dacke, det finns svagheter med den representativa demokratin - framför allt att den tenderar att i allt mindre grad vara just representativ. Partiernas politiker blir alltmer kollegiala med alla andra politiker och alltmer avlägsna väljarna.
    Frågan är vad man skulle ha i stället, som skulle öka demokratin. Kunde personval göra saken bättre?

    SvaraRadera
  5. Vackert skrivet <3 Förstår vad det är du längtar efter. Kan inte säga att jag inte också skulle vilja ha det så.

    Nu har jag på sätt och vis valt. Jag är partipolitisk. Det viktigaste för mig just nu är att vi ska försöka vända trenden med misstron och rädslan i samhället. Tillit är något vackert, inte något korkat.

    Ja, jag tillåter mig att vara naiv :)

    SvaraRadera
  6. Klara, från barn och dårar hör man sanningen ;)

    SvaraRadera
  7. Den gamle läraren Ambres sa något klokt gällande sanningen; ibland får vi offra oss och det innebär ibland att vi får sätta livet till för just sanningen. Något vi glömt häruppe i Norden under årtionden då den vänliga folksjälen tillåtits att verka i lugn och ro. Nu verkar det som om allt vi uppnått ställs på sin spets och det är alltså upp till var och en av oss att stå för det vi känner i själ och hjärta varande sant. Ibland är sanningen obekväm med ett offrande av det egna jaget vilket även Kristusgestalten visade. /Maria

    SvaraRadera
  8. Frågan "Vilket parti skall man rösta på?" är delvis felställd. Den utgår från synen att politiker och politiken skall ordna allt. Jag vill se politikens roll rullas tillbaka, och i gengäld får då medborgaren och individen större makt över sitt eget liv. Redan det gör att de röd-gröna faller bort: där härskar oinskränkt synen på samhället som blott social ingenjörskonst styrd av politiker, i sin tur toppstyrda av partiledningar och partipiskor, i sin tur styrda av utopiska partiprogram.
    "Politik är att vilja" sade Palme, det vill säga: han anser hans vilja skall pådyvlas alla andra människor. Men människor bör ha rätt att i största utsträckning att följa sina egna strävanden, så länge det sker i frivillig interkation (utan hot, våld eller andra övergrepp mot andra, som i sin tur följer *sina* stävanden).
    Ökat inflytande för individen i sin vardag, och mindre för politiker, ökar lyckan och kreativiteten och det gynnar alla.

    --Ahrvid

    Ps. Som lutar åt Piratpartiet, därför att IT-frågor är så enormt strategiskt viktiga för framtiden, och gammelpartierna har fortfarande fattat noll kring det. (Och inom IT står PP onekligen för medborgerlig frihet.)

    SvaraRadera
  9. Ahrvid, din syn på politikens roll är nog också ganska taoistisk :)
    Jag hoppas att PP utvecklar ett mer omfattande partiprogram utifrån deras angelägna grundsyn - och att de märks mer i medias bevakning inför valet. Tystnaden om PP i media är besynnerlig, men kanske inte överraskande.

    SvaraRadera
  10. Jag röstade på PP i EU-valet senast, något jag inte alls ångrar då Christian Engström har varit mycket nyttig där nere. Men i riksdagsvalet känns PP ärligt talat fullständigt iskalla. Om de överhuvudtaget har någon politik annat än i integritetsfrågor så har den i alla fall inte kommit fram.

    SvaraRadera
  11. Christian Engström verkar väldigt vettig och gjorde genast en massa nytta i EU.

    SvaraRadera
  12. "Det måste vara humanistiskt – men inte i meningen att bekämpa religionerna och andliga världsuppfattningar. Det skulle göra världen grå, kall och trång, även om det förvisso är sant att religionerna numera tillåts skövla vår värld. Men andlig undran är en vital del av den mänskliga naturen, som alla forskningsresultat i världen inte kan undanskuffa. Det är också konstens essens, och konst i alla dess uttryck är något som ger livet mening."

    Få ateister vill bekämpa enskilda människors personliga tro, däremot är man fast besluten att begränsa den politiska påverkan som religiösa rörelser världen över gör anspråk på.

    Blir verkligen världen så mycket tråkigare för att religionens makt minskar? Är inte naturen, kärleken, konsten och vetenskapen nog för att fascinera oss under hela vår livstid utan att vi ska behöva tro på sagor :) ? Vad är en brinnande buske mot en bild av Andromedagalaxen?

    SvaraRadera
  13. Lite sekulär andlighet: http://www.youtube.com/watch?v=XGK84Poeynk

    SvaraRadera
  14. "Då kanske du också ska tänka lite till och inse att den representativa demokratin har spelat ut sin roll"

    Frågan är vad alternativet är? Faller valet mellan Snöboll och Napoleon så föredrar jag det nuvarande systemet :)

    SvaraRadera
  15. Krumberg, det var en skön liten symfoni.
    Dock, vad gäller konsten sysselsätter den sig väldigt ofta med religion och religiösa perspektiv, självklart utan att försöka göra vetenskap av dem.
    Religion blir tokig när den utger sig för att vara vetenskap. Jag tycker också att vetenskap fördummas när den utger sig för att vara religion.

    SvaraRadera
  16. Stefan> I vilka fall försöker vetenskapen bli religion? Jag har aldrig hört talas om en forskare som hotat med eviga plågor i skärselden för den som inte tror på kvantmekaniken ;)

    Menar du kanske att vetenskapen hävdar sig komma med sanningar på samma sätt som religioner?

    SvaraRadera
  17. Krumberg, det finns en blind tro på vetenskapen som ofta kommer mycket nära religion. Sammalunda med den attityd som kallar sig vetenskaplig och gör bergfasta påståenden om vad som inte kan finnas, fast det återstår att bevisa. Till exempel.

    SvaraRadera
  18. Jag håller med dig om att vetenskapen är begränsad. Den arbetar bara med saker som kan testas enligt vetenskapliga metoder.

    Vetenskapen kan inte bevisa eller motbevisa Guds existens eftersom brist på bevis för att Gud existerar ej är bevis på att Gud inte finns.

    I praktiken blir denna policy dock ganska ohanterlig eftersom vi med den utöver Guds varande vare sig kan förkasta eller bevisa existensen av tomtar, troll, enhörningar, spagettimonster eller flygande tekannor.

    Agnostikern får därmed en hel del att fylla sitt öppna sinne med :)

    SvaraRadera
  19. Jag tror själv att de flesta partier behövs, det handlar om att "putta pendeln" så att den balanseras. Ibland måste kraften komma från vänster, då och då från höger, stundtals uppifrån men oftast nedifrån :)

    Att frågor kring integration och internet lyfts upp av utomparlamentariska partier är tecken på att de inte adresserats väl av riksdagspartierna. Därmed inte sagt att nykomlingarna har alla svaren eller de bästa lösningarna.

    SvaraRadera
  20. Humanism är ett fruktansvärt missbrukat ord nuförtiden. Jag skulle aldrig ta det i min egen mun. Det (jag är humanist) betyder i princip att du vill höja dig över de som tycker annorlunda och att du vill tracka och dissa de som inte håller med dig. Inte så humant i ordets egentliga betydelse.

    SvaraRadera
  21. Krumberg, jag tror vi är rörande överens såväl om vetenskapens begränsningar som partipolitikens nödvändiga spännvidd.

    Robsten, där har du en stor poäng. Kan någon hävda sig inte vara humanist? Dock, humanismens idé är att ha detta perspektiv som central ledstjärna, vilket felas många.

    SvaraRadera