IQ säger inget om människans förutsättningar

Karolinska Institutet konstaterar att män med låg IQ oftare tar livet av sig. Det finns så mycket att opponera sig emot i det påståendet att jag knappt vet var jag ska börja. Men slutsatsen är en enda: sådan forskning skrämmer.

Forskaren bakom detta rön, Finn Rasmussen, som är professor i socialmedicin vid Karolinska Institutet, konstaterar: ”Det verkar som att de som har lägre begåvning har lägre kapacitet att hantera svåra livssituationer.”

Men IQ mäter inte begåvning, utan blott en viss specifik förmåga att lyckas med vissa teoretiska knep och knåp. Det är inte annorlunda än att ge folk poäng efter hur kvickt de löser Rubiks kub eller söndagskorsordet eller tusenbitspussel. Det är inte en giltig måttstock för mental kapacitet, snarare ett lika unket som förlegat försök att sortera människor på en vertikal skala ungefär som dess föregångare rasbiologin passionerat ägnade sig åt.

I detta fall, där så många som en miljon män är underlaget, handlar det om testerna som ynglingar genomgått vid mönstring till värnplikten, vilka är förenklade former av den djupt ifrågasatta IQ-testen. Det är inget vetenskapligt tillförlitligt sätt att mäta mental kapacitet av något slag.

Dessutom är det skrämmande att forskaren genast sluter sig till att de som fått lägre poäng i denna skumma test i högre grad begår självmord av inget annat skäl än egen otillräcklighet. Rasmussen röjer därmed blott sin egen elitistiska människosyn. Det är minst lika troligt att hans urval är detsamma som vårt klassamhälle så glatt gör med sina medborgare, varför de med sämre resultat i just denna form av tester (oftast beroende på mindre vana vid dem) är förvisade till betydligt mindre privilegierade livsvillkor och därför helt enkelt – och tragiskt – möter betydligt fler svårigheter i livet. Forskarna påstår att de har exkluderat denna faktor, men hur då?

Att undersökningen snubblar på sig själv bevisas av att de samtidigt har funnit att bland personer med psykos är förhållandet det omvända – högre IQ har högre självmordstal. Det har de ingen förklaring på.

Nej, IQ är en återvändsgränd som borde ha övergivits sedan länge. Dess bas är en människosyn som har växt fram ur rasbiologins perspektiv och principer om överlägsna och underlägsna människor.

Ändå snuddar forskarna vid en smärtande angelägen realitet: Antalet självmordsförsök – särskilt bland ungdomar – har ökat markant de senaste decennierna. Det har knappast med IQ att göra, utan med de allt kärvare framtidsutsikter som ungdomarna ställs inför, där de knappt ens kan räkna med att få jobb efter avslutade studier.

Karolinska Institutet har akut behov av en intern granskning av sin människosyn och sitt humanvetenskapliga paradigm. Det stinker. Visst frestar det att använda Värnpliktsverkets gigantiska statistiska material, men man får inte glömma att det är samlat i avsikt att hitta soldater. Vad kan det lära om den civila människans livsvillkor?

Här skriver DN och Svenskan om undersökningen.

Läs även andra bloggares åsikter om IQ, självmord, vetenskap, psykos. Intressant?