Ett parti att rösta på

Det dräller av opinionsundersökningar, som pekar hit och dit vad gäller höstens val. Men när jag frågar mig hur jag idag skulle svara på frågan är jag vilse – inget av partierna lockar mig särdeles. Vettiga val fattas.

De två blocken skapar program som är kostsamma kompromisser, där man har väldigt svårt att ana hur det blir i längden. Dessutom stjäl de friskt av varandras idéer, över blockgränserna, så att skillnaden mellan dem blir allt svårare att utröna. Det är mest same-same.

Vad gäller varje parti för sig är moderaternas prioriteringar djupt orättvisa, fast de numera kallar sig arbetarparti. Folkpartiet har tappat sin socialliberala grund, så frågan är vad som återstår. Centern gömmer på en ganska unken konservatism och Kristdemokraterna ännu unknare ideal bakom sminket. Socialdemokraterna har sedan länge flytt sina ideal och blivit ett rent utilitaristiskt karriärparti. Vänstern dras med gamla övertygelser som rimmar dåligt för annat än en oppositionell roll och Miljöpartiet må ha flera friska poänger men också kategoriska ställningstaganden som är både reaktionära och religiösa. Sverigedemokraterna mobbas förbi de demokratiska principernas rättesnöre men har en strävan som är svår att beskriva som annat än isolationistiskt reaktionär. Piratpartiet var kul i ett EU-perspektiv men verkar inte ha särskilt mycket att säga om annat än den egna begränsade hjärtefrågan. Och FI lever i en löjligt förenklad och förfalskad syn på samhället.

Då frågar jag mig i stället vad för slags politiskt parti jag tveklöst skulle rösta på. Det måste vara humanistiskt – men inte i meningen att bekämpa religionerna och andliga världsuppfattningar. Det skulle göra världen grå, kall och trång, även om det förvisso är sant att religionerna numera tillåts skövla vår värld. Men andlig undran är en vital del av den mänskliga naturen, som alla forskningsresultat i världen inte kan undanskuffa. Det är också konstens essens, och konst i alla dess uttryck är något som ger livet mening.

Jag menar i stället den gamla idén om humanism som ett värnande om människorna, deras rättigheter och välmående. Alla människor – inte vi mot dem eller mig mot dig. Vi är medkännande djur av naturen, så vi strävar dit så gott vi kan. Därför borde politik vara inget annat än att sträva mot realiserandet av detta. Ett samhälle som värnar om allas lika rätt och lika möjligheter att leva inte bara drägligt, utan lyckligt och inspirerat.

I en humanistisk värld ska inte somliga vara absurt privilegierade på bekostnad av andra människors utsatthet. Även i ett internationellt perspektiv. Barn ska behandlas efter vad de längtar till, inte vad en vuxenvärld anser att de borde bli. Snålhet ska inte sätta stopp för hälsa och välmående, tillväxt ska inte ursäkta skövling. Svaghet och misstag ska inte straffas som om de vore uttryck för ondska. Ordning ska inte vara glädjens fiende, kontroll ska inte kväva improvisation.

Det samhällsbygge vi befinner oss i gör själva samhällskroppen angelägnare än de människor som ska bebo den. Det kan inte leda till något gott. Ett humanistiskt parti måste vara välvilligt, tillmötesgående och lyhört för mänskliga behov och önskemål. Vi har ingen anledning att bygga ett samhälle på annat sätt än det som passar oss alla bäst, vilket är något av anarkismens devis: alla ska få göra allt de vill, som inte inkräktar på alla andras rätt att göra vad de vill.

Det låter som en omöjlighet men jag tror att när det kommer till glädje och välmåga är vi minst så lika som vi är vad gäller sorg och plåga. Så det finns en lösning. Det går att fatta politiska beslut utifrån principen att alla som berörs av dem ska gynnas, inte missgynnas. Vi måste bara lämna den föråldrade och hänsynslösa grundsyn som hävdar att somliga människors lycka kräver – och berättigar – andras olycka.

Finns det något sådant parti?

Här presenteras den senaste opinionsundersökningen i DN, Svenskan och Aftonbladet.

Läs även andra bloggares åsikter om humanism, politiska partier, valet, sifo, opinionsmätning, opinionsundersökning. Intressant?