Satir måste bygga på innehåll och mening, annars är det helt enkelt inte satir. De allra flesta svenska komikerna verkar inte ha en aning om det. När de ska vara satiriska slår de vilt omkring sig, utan tanke eller syfte. Det blir som mat utan minsta näring.
När ska svensk standup förstå att göra mer än bara dra ack så förutsägbara vitsar?
Men Jon Stewarts förmåga är inte allsmäktig. Som värd för Oscarsgalan tappade han det mesta av sin skärpa och blev mestadels blott mysig.
Det ska dock sägas till hans försvar att den 80-åriga galan där branschfolk glorifierar sig själva är en hopplös institution, som i så hög grad är sin egen parodi att en komiker kan göra föga mer än hålla tyst och låta den göra bort sig själv.
På det sättet påminner Oscarsgalan om Melodifestivalen, där en annan begåvad komiker, Christian Luuk, under denna sin återkomst som programledare har tappat så gott som all den lyster han överraskade med när han gjorde jobbet första gången. Jag kan förstå det – han har redan djupt i sin själ tröttnat på den där hysteriska ursäkten för underhållning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar