Sveriges Radio och SVT har länge utnyttjat sin dominerande ställning för att på ett djupt oetiskt sätt parasitera på utomstående krafter. När det gäller frilansande journalister, som gör väldigt mycket av jobbet, kräver Sveriges Radio bland annat:
• Sveriges Radio kan sälja reportaget vidare till vem som helst, utan att upphovsmannen får någon del av förtjänsten eller ens blir informerad.
• Den som ställer upp för en intervju i Dagens Eko måste vara beredd på att kanske också höra sin egen röst i t.ex. ett humorprogram. Den frilansande journalisten som ursprungligen gjorde intervjun kan inte lämna några garantier.
• Ett reportage kan säljas och bli ett reklaminslag hos tredje part, utan att varken reporter eller intervjuad blir informerad.
Den femte november hölls kampanjen Stand up for journalism över hela världen. I Sverige anordnade Journalistförbundet protester mot ovannämnda fulavtal. Se t.ex. här. Vi får se om det leder till ändringar.
Liknande fulavtal förekommer på många håll i mediabranschen. Det beklämmande är att ”public service” nedlåter sig till sådana lömskheter. Med en så dålig affärsmoral är det inte underligt att även SR:s och SVT:s programinnehåll förfaller.
Läs även andra bloggares åsikter om Sveriges Radio, SR, fulavtal, frilans, journalistik. Intressant?
Men jag kan mycket väl tänka mig att dessa "fulavtal" är nödvändiga, för att användning inte skall bli helt blockerad. Tänk att man sitter på ett radioarkiv om 25 år. Man har något material, men det kan inte användas därför att:
SvaraRadera"Gjort av A Andersson? Vem är det? Lever han? Vad har han för address? Ack, det här materialet skulle vi behöva använda - men det går inte ty rättigheterna är omöjliga att reda ut!"
Jag tycker man kunde göra så att rätt till vidareinkomster osv garanteras en viss period (t ex 5 år eller 10 år) men därefter släpps materialet. Tänk att sitta på en bunt gamla grejor och inte ha några praktiska möjligheter att reda ut om det kan användas!
--Ahrvid
Men Ahrvid, det är ju samma problem som om jag skulle ge ut Stefan Stenudds aikidobok. Hur skulle det kunna vara värre bara för att det handlar om de alltjämt trogna socialdemokraterna på Sveriges största familjeföretag SVT?
SvaraRaderaAhrvid: Tänk hellre på att göra ett jobb och inte få i närheten av anständigt betalt för det. Vilket är vad frågan i huvudsak handlar om.
SvaraRaderaMattias:
SvaraRaderaInfomängder är inte bara "ett jobb". I vidare mening är de delar av mänsklighetens allmänna kunskapsbank. Man får väga de två aspekterna mot varandra.
Jag är bara rädd för att man med lagar och avtal och krav binder upp material så att det blir i praktiken otillgängligt i ett senare skede.
Rent principiellt menar jag att vi måste vara generösa med att se till att äldre material är fritt tillgängligt. I ett läge där material, då det är gammalt, har kommersiellt värde noll (eller nära noll) går det inte att hävda att man inte får "anständigt betalt". (Är värdet noll är den anständiga betalningen också noll.)
Men naturligtvis tycker jag att material medan det är aktuellt bör ha rimliga ekonomiska villkor.
--Ahrvid
Ahrvid, jag har nog intrycket att SR inte värnar om kulturarvet, utan om sin egen möjlighet att exploatera och tjäna pengar på materialet - och slippa betala för det.
SvaraRaderaAhrvid, din utopiska lättillgänglighet av gammalt material stämmer bara om man tillhör det stora jättelika familjeföretaget med kusiner, söner och annan släkt tillsammans med en och annan sosse som kan ha halkat in för att det ska se bättre ut i statistiken. Annars är det ju lika uppbundet, om inte värre. Om vi bortser från att du har hållit dig borta från vad frågan gällde så håller jag med dig i det du skrev, men gör materialet fritt för alla, inte bara om man är son till nån fin person. Man kan inte bestämma vem man råkar vara född av, då missas poängen.
SvaraRadera