Från Wikileaks till en läckande kondom

Nu är åklagarna igång mot Wikileaks grundare Julian Assange igen. Han är häktad i sin frånvaro för vad som kallas våldtäkt med mera. Mycket är märkligt i dessa turer, och den som riskerar att till slut stå med rumpan bar är nog snarast den svenska rättvisan.

Tidigare i år kom en anmälan från två kvinnor som hävdade att Assange begått sexualbrott mot dem vid en vistelse i Sverige. Först skulle han häktas, sedan icke, och det var en röra av motstridiga påståenden där hönan syntes visa sig vara en fjäder.

Nu är saken återupptagen, denna gång genom att åklagaren begär Assange häktad i sin frånvaro, eftersom han inte är i Sverige. Han ska vara ”på sannolika skäl” misstänkt för våldtäkt med mera, men häktningen verkar mest handla om att man vill ta in honom till förhör.

Märkligt att det kommer först nu, och inte till exempel när han fortfarande var kvar i Sverige. Det är också underligt att det uttrycks så burdust, som om det mestadels handlar om att misskreditera Assange offentligt. Han är alltså inte dömd, inte ens hörd, och kallas ändå av åklagarväsendet en våldtäktsman – vilket basuneras ut till pressen och därmed över världen. En gång till.

Assange kommer även att efterlysas internationellt, meddelar åklagarämbetet på sin hemsida. Där säger de också:
”Av hänsyn till utredningen och de parter som berörs har åklagaren inte möjlighet att lämna närmare information om de misstänkta brotten eller vilka utredningsåtgärder som hittills har vidtagits.”

Det är märkligt, eftersom tidigare offentliggjorda handlingar i fallet redan spritts över världen, om än svensk press verkar hålla tyst om dem, och där redogörs tydligt för händelseförloppet och de ”misstänkta brotten”. Exempelvis presenterade redan i augusti Mail Online vad som verkar vara ett trovärdigt referat av kvinnornas egen beskrivning av vad som skett.

Där framgår det att allt var frid och fröjd tills kvinnorna upptäckte att Assange hade haft sex med båda. Då gick de gemensamt till polisen med sin anmälan. All sex hade i allra högsta grad varit i samtycke – en av kvinnorna hade i själva verket strävat ditåt med en envetenhet som leder tankarna till en stalker.

Vad kvinnorna har anmärkt på är i båda fallen lapsus med kondom. I första fallet gick den sönder och kvinnan anser att Assange gjort det medvetet – man undrar varför. I andra fallet hade de en gång haft sex utan kondom och nu insisterar kvinnan på att Assange ska testas för veneriska sjukdomar – men är det verkligen något som en domstol kan döma honom till, och vore det inte smidigare om hon själv undersöker om hon fått några?
I så fall är det i och för sig inte säkert att det är från Assange, utan det kan lika gärna visa sig att hon smittat honom.

Vi har många gånger sett exempel på att människor på allehanda håll i rättsapparaten agerat spektakulärt för att skapa mediabuller och göra karriär på kända rättsfall, förbi förnuftets och juridikens gränser. Det gäller såväl advokater som åklagare. Säkert gäller det även här. De kan inte låta chansen till internationell uppmärksamhet gå dem förbi, vad det än kostar såväl Assanges som de två kvinnornas anseende.

Men här spökar också den förnyat strama sexualmoral som det offentliga Sverige i hög grad återvänt till under de sista decennierna, och som luktar viktorianism och frireligiös hysteri.

Numera är det rättsliga begreppet våldtäkt så mycket mer än vad vi traditionellt förknippar med ordet. Det är ett nyspråk à la Orwells 1984 som får beklagliga konsekvenser, eftersom vi – speciellt när vi inte delges detaljerna – fortsätter att anta att den gamla betydelsen av ordet åsyftas.

Svensk sexualbrottslagstiftning har gått åt fanders om den innebär att en älskogspartner långt i efterhand kan anmäla för ett grovt sexualbrott, på grund av senkommet missnöje med antingen hur kärleksstunden gestaltade sig eller vad den sedan ledde till i relationen. Något som vid själva tillfället är i samförstånd och inte innehåller brott kan inte sedan bli brottslig bara för att ena parten omvärderar upplevelsen.

I fallet Assange har båda kvinnorna villigt gått in i sexuellt umgänge med en världskändis som just då var ofantligt mycket i ropet. Inget ovanligt. Kändisar råkar ut för det varje dag. Rättsapparaten vill inte låtsas om denna aspekt, fast den är alldeles uppenbar i kvinnornas egen redogörelse.

I stället beter sig rättvisan ungefär som groupies, i det att dess företrädare i denna sak slickar i sig uppmärksamheten även om det sker på bekostnad av Assanges rykte och vandel, och detta innan han ens har förhörts i ärendet.

Om det än en gång visar sig att hela hönan är en fjäder, då är det bevis på den svenska rättsapparatens bedrövliga fördärv. Då måste vi fråga oss hur rättvisan kan ställas inför rätta.

Här skriver DN, Svenskan, Aftonbladet och Expressen om häktningen.
Läs även andra bloggares åsikter om Julian Assange, wikileaks, våldtäkt, rättvisa, häktning, åklagare. Intressant?