måndag 22 mars 2010

Media mobbar kampsporterna


Svenska Budo & Kampsportsförbundet höll sin allra första Kampsportsgala i lördags, där en lång rad framgångsrika idrottare firades ståtligt – men pressen brydde sig inte, fast det drällde av världsmästare. Sportjournalister är lika lata som de är konservativa.


Dolph i glatt samspråk med Michael Söderkvist, en av seniorerna i svensk kyokushin.

Det var inte bara idrottsstjärnor där. Även allas vår Holywoodhjälte Dolph Lundgren var på plats och talade med många varma ord om hur hans hjärta alltjämt klappar för budo och kampsport. Han tränar dessutom på, precis som vi andra.

Musse Hasselvall var galans konferencier. Bland prisutdelarna fanns t.ex. Doreen Månsson, själv passionerat förtjust i kampsporterna sedan många år, Riksidrottsförbundets ordförande Karin Mattsson Weijber, Erik Åsbrink, George Scott, med flera. En diger samling.
Läs mer om galan på förbundets hemsida:
budokampsport.se


Musse Hasselvall och undertecknad växlar några ord på scenen.

Så varför fanns inte pressen på plats?
Vi har i alla år inom våra idrotter funnit att vi varit märkligt styvmoderligt hanterade av sportjournalisterna. De pratar fortfarande om pyjamassporter och skriver bara om oss när de tycker sig ha något att slå ner på. Sällan rapporteras resultat från våra tävlingar – inte ens när våra utövare tar EM- och VM-medaljer, vilket händer titt som tätt.

Sportjournalistiken är väldigt konservativ. Normalt skrivs det enbart om de gamla vanliga sporterna, allom bekanta i västvärlden – fastän kampsporterna får en allt större och alltmer entusiastisk publik, dessutom en flod av utövare.
På bilden visar Jesper Waldestål tameshirigiri. Han tog EM-silver i både iaido och jodo 2009.

Det är tydligt att sportjournalistiken är grovt etnocentrisk. Främmande idrotter med ursprung i främmande kulturer göre sig icke besvär. Det är snudd på rasism, förstås, i synnerhet om man betänker att kampsporterna i högre grad än det mesta i vårt samhälle lockar just ungdomar med utrikes härkomst.

Bara i sportjournalistiken är detta gamla tröga tänkande alls möjligt, och det fortgår decennium efter decennium. I stället bevakas våra idrotter väldigt intensivt – och kunnigt – av en mängd bloggar, på högaktiva forum, samt några enstaka media som har specialiserat sig på just kampsport, framför allt tidningen Fighter Mag och Nyheter24, som har en hel avdelning för kampsport, kallad Kampsport24.

Att övrig press skolkar är särskilt alarmerande eftersom många svenska kampsportare gör så bra ifrån sig i mycket tuff internationell konkurrens. Förra året togs i Svenska Budo & Kampsportsförbundet 25 medaljer i officiella internationella mästerskap – dessutom oräkneliga ytterligare priser i andra internationella stortävlingar. Flera av våra utövare är internationellt kända och respekterade hjältar inom MMA, thaiboxning, kickboxning och flera andra av våra sporter.
Det stinker att svensk press håller tyst om dessa prestationer – och nog stinker det av fördomar.


Rasmus Kellerman var en av dem som uppträdde på galan.

Foto: Hamid Shokatyan och Alexandra Blomqvist. Klicka på bilderna för att se förstoringar.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , .

14 kommentarer:

  1. Tråkig läsning. Vilket såklart inte är någon kritik mot dig Stefan, utan mot de bakomliggande orsakerna.

    Kan kampsporterna rentav utgöra ett hot mot de etablerade sporterna eller något som sportjournalisterna är satta att bevaka? Kan det finnas en genusfaktor i det hela? Budon är varken utpräglat manlig (som de flesta av de stora lagsporterna i stor utsträckning är) eller kvinnlig; kanske faller den av den anledningen mellan stolarna? Kanske hotar budon själva föreställningen om en sådan uppdelning?

    Det kan aldrig förklara mer än en liten del av ointresset, men kanske något?

    SvaraRadera
  2. Jag kan inget om kampsport men jag gissar att utöva kampsport är relativt billigt, alla oavsett storlek, kön, ålder kan delta och som du skrev är det många invandrare som hänger sig sporten. Kan det inte vara så att det inte är fint nog att skriva om kampsport.

    SvaraRadera
  3. Per, det är nog en kombination av fördomar och något slags snobberi som gör att sportjournalisterna håller sig borta. Rätt mycket lättja också - de vill hålla sig till det gamla kända.

    SvaraRadera
  4. Jag har inte det bittersta mot kampsporter, men har man verkligen någon rätt att begära att få medietäckning bara för att man ordnar en gala?

    Tja, kanske det. Jag kanske ska ordna en tuppgala. Vi får se om det väcker nåt intresse.

    SvaraRadera
  5. Roger, inte har man rätt att kräva uppmärksamhet för att man anordnar en gala - men när den består av så gott som idel världsmästare, dessutom med Dolph, då blir det märkligt med kompakt presstystnad. Vidare syftar jag verkligen inte blott på galan, utan på hur våra idrotter i allmänhet förbigås med presstystnad. Det är för mycket för att vara en slump.

    SvaraRadera
  6. Roger, det sticker dock lite i ögonen när man tittar på RF:s egen statistik
    http://rf.se/Statistik--forskning/Idrotten-i-siffror/
    Å ena sidan så ligger "kampsport" på 10:e plats för störst antal tävlings och träningsaktiviteter men samtidigt så finns den inte på top 15 listan för diagrammet "Antalet timmar idrott i TV 2008". Med avseende på kanalerna SVT1 & 2, TV3, TV4 och Kanal 5. Så trotts mängden utövare och tävlande så bryr sig inte media.

    Men utöver rapporteringen av kampsporten så tycker jag att fördelningen av rapporteringen är sexistisk också. Under VM i konståkning så var det första gången sedan runt 50-talet som en svenska hamnade på top 10 plats. Men i nyhetsrapporteringen på tv valde man istället att först och främst rapportera om en dussinmatch i ishockey. Resultaten i övrigt från VM tror jag inte att de rapporterade alls.

    SvaraRadera
  7. Nu har svensk submission wrestling tagit elva (!) medaljer på VM. Vi får se om pressen bryr sig - annars är det inget annat än skandal.

    SvaraRadera
  8. Alingsås tidning uppmärksammade det...

    SvaraRadera
  9. ...vi som tränar qigong då? jag är nästan avunsjuk på den uppmärksamhet ni får. miljoner och åter miljoner tränar qigong seriöst men mediaintresset är =0 zero. här har vi tex en hängiven entusiast.. don't try this at home kanske man ska tillägga
    http://www.youtube.com/watch?v=Z4D4IO0JSO0
    http://www.kungfumagazine.com/magazine/article.php?article=319
    http://www.kungfumagazine.com/magazine/article.php?article=315
    http://mastertu.com/qigong/en/Information/Iron_Crotch#Master_Tu_Tips
    ps. kräver ett fördomsfrit och öppet sinne...

    SvaraRadera
  10. ..och en penis av stål!!!!!!!!!!!

    SvaraRadera
  11. Anonym, jag förstår inte riktigt vad man ska med en sådan träning till. Är det inte enklare att skaffa en sportbil? Eller de berömda blå pillren?

    SvaraRadera
  12. ja absolut enklare, men varför då tex träna kampsport? mycket enklare att skaffa en kamphund och en pistol... men då glömmer man att dessa asiatiska sporter är mycket mer än vad som syns på ytan. dessama gäller denna träning

    SvaraRadera