Sverige har inte en så lysande tradition vad gäller mänskliga fri- och rättigheter som vi vill föreställa oss. Det är fortfarande Gustav Vasas gamla envälde som färgar de styrandes syn på hur Sverige borde fungera.
Jag har för mig att vi var föredömligt tidiga med yttrandefriheten, men sedan gick det i stå. Och yttrandefriheten har blivit ganska beskuren med tiden. Man får säga vad man vill, så länge det inte är för upprörande för opportunismen.
Grundlagen är i det närmaste tandlös för att den tillåter undantag tillkomna på ett ögonblick – och för att det inte ens är möjligt att juridiskt pröva om andra lagar bryter mot den.
Därmed är en regering i praktiken fri att göra som den vill med de mänskliga rättigheterna, och det sker löpande.
FRA-lagen är ett nytt exempel på bristerna i vårt grundlagsskydd. Kanske ger regeringen upp just den här lagen, men allra viktigast – som också Per T Ohlsson konstaterar – är att reparera vår grundlag, så att den verkligen gäller.
Idag är den föga mer än en kuliss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar