På ledarsidan i Sydsvenskan skriver Nisha Besara att svenskar inte tillåter personer från främmande kulturer att bli svenska. Vi kan inte tänka oss att de skaffar sommarstuga, äter falukorv, osv.
Men integration är inte en enkelriktad gata. Man måste själv vilja assimilera sig. Många invandrargrupper väljer i stället att bevara sitt ursprungslands kultur och strunta i falukorven. Det gäller sannerligen inte bara i Sverige. Se till exempel USA, där detta pågått i århundraden. De flesta amerikaner är noga med sitt etniska ursprung och stolta över det.
Jag tycker också att det är en poäng, som berikar den svenska kulturen.
Nisha Besara klandrar svenskarna för att förvånas över invandrare som faktiskt äter falukorv. Vad anser hon i så fall om invandrare som tycker det är konstigt när svenskar äter mat från deras kulturer?
Nej, hennes text är rent nonsens, och så opportun att den borde vara Svanenmärkt. Hon vore så mycket modigare om hon grunnade på i vilken grad invandrare alls vill bli integrerade – och samtidigt tog sig en funderare på vad det kan ha spelat för roll att hon är kvinna och invandrare, när hon blev inbjuden att skriva regelbundet på Sydsvenskans ledarsida.
tisdag 22 juli 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag tycker nog att det ligger en hel del i Nisha Besaras reflexion, utan att jag därför förstår hur det kan bli politik av det hela (hon förklarar det inte heller). Jag menar, rent allmänmänskligt är det ju alltid jobbigt att bli betraktad genom fördomarnas glasögon, även om det är något som de flesta av oss måste stå ut med. Men än mer: visst är det väl vanligt att svenskar kör med dubbel bokföring; å ena sidan hyllar vi det osvenska, avstår från nationaldagsfirande, kan knappt nationalsången, bekänner inte färg... kort sagt "gör oss svenska" som det heter på spanska när man låtsas som att det regnar... Men i ett hemligt rum, dit vi ogärna släpper in en ickesvensk, äter vi falukorv och sill i en känsla av genuin svenskhet som bara vi kan förstå... Vad jag menar är att vår chauvinism, om den förnekas fast den finns, tar sig sådana uttryck att andra inte får vara med.
SvaraRaderaDetta är ett fenomen som jag råkar på även i Chile, där jag bor, där en enorm förlorar-
mentalitet råder: Chile är bara skräp, duger inte något till, ingen reda med något... tycker chilenarna. Men försök att säga samma sak som utlänning och se hur kritiken uppfattas... Gnället är i stor utsträckning en sköld för den egna chauvinismen, ungefär som att vissa personer inte fort nog kan samla kol på sitt eget huvud, men bara för att undslippa ytterligare kritik.
Dock: hur man lyckas dra politiska växlar av detta är mer än jag begriper. Det är bara att åter konstatera att de flesta människor agerar utifrån en agenda som är hemlig till och med för dem själva; hur mycket lättare är det inte att hänga på sig tjusiga skyltar, som "internationalist", än att leva upp till dem...