Presidenten är inte allsmäktig

I Sydsvenskan skriver Per T. Ohlsson om forna amerikanska presidenters fram- och motgångar i jämförelse med deras politiska erfarenhet. Det visar sig i många fall att erfarenheten mäktar föga.

Det är ingen överraskning. Den intressanta frågan är varför. Tyvärr är det något som Per T. Ohlsson blott snuddar vid.
Det första man måste konstatera är att amerikanska presidenter inte är allsmäktiga. Hur väl de än må vilja (vilket ibland kan diskuteras) kan de hamna i situationer där de är i det närmaste hjälplösa. Det har föga med kompetens att göra.

Många av Ohlsson exempel är sådana: inbördeskriget, kraschen på Wall Street, världskrigen, och så vidare. Ohlsson gör sig rolig över James Buchanan, som var president strax innan inbördeskriget bröt ut. Buchanan höll med båda lägren i den uppseglande konflikten, men lyckades inte lösa den. Sex veckor efter att Lincoln tog över presidentämbetet bröt kriget ut.

Men det är inte rimligt att klandra Buchanan för att inte ha avstyrt kriget. Han gjorde nog vad han kunde just genom att försöka blidka båda lägren – klassisk diplomati.
Kanske ska man i stället fråga sig varför kriget inte bröt ut så länge han satt vid makten, utan först några veckor in i nästa presidents regeringstid.

Historien är lätt att läsa men svår att tolka.