UR-reportern Natanael Derwinger gjorde ett entimmas TV-program med få fakta och många insinuationer, i en försåtligt kamratlig ton som om han ledde ett barnprogram. Hans retorik var ofta direkt olustig.
Derwinger påpekade ideligen att ”utländska riskkapitalister” plockat många miljoner i vinst ur svenska friskolor. Han ville få det att låta riktigt ruskigt.
Men vad spelar det för roll att de är utländska? Vi är med i EU och våra företag tjänar pengar utomlands. Det måste ju få vara ömsesidigt. Dessutom handlade det framför allt om ett danskt företag och när man som jag bor i Malmö är det knappast särskilt utländskt.
”Riskkapitalister” är ett annat märkligt uttryck, eftersom det antyder cyniskt åstadkommen profit för några enstaka redan stormrika kräk. Visst kan det ofta vara så – men om det inte fanns kapital berett att ta risker skulle hela vår nuvarande ekonomi kollapsa och samhället upphöra att utvecklas. Själva grunden för aktiemarknaden är just att några som har pengar är villiga att riskera dem på ny företagsamhet eller nya storslagna projekt inom gamla branscher.
Om det gäller stora nya skolsatsningar är det betydligt lättare att genomföra dem med hjälp av stort riskkapital än att försöka bygga denna nya verksamhet från grunden med två tomma händer. Allt kapital som befinner sig i rörelse är riskkapital och det är generellt sett av godo för vårt samhälles utveckling.
Förutom att Derwingers fras är nonsens visade hans eget TV-program att den stora vinnaren inte alls har varit ”utländska riskkapitalister”, utan en svensk kommunalpolitiker, som i sin friskolekoncern genom åren har klämt ut en kvarts miljard kronor. Han kan knappast kallas varken utländsk eller riskkapitalist, eftersom han byggde rörelsen från grunden.
En kvarts miljard är stora pengar, men Derwinger ville inte berätta hur många år det gällde. Min grova uppskattning av ledtrådar som skymtade förbi under programmet är sådär tio års verksamhet. Det är 25 miljoner om året. Fortfarande mycket pengar, men knappast lika alarmerande.
Derwinger undvek också att meddela oss omsättningen hos friskolekoncernen, så vi vet inte vilken procent av omsättningen som var vinst. Det är förstås alldeles avgörande för hur vi ska se på vinstens skälighet. Någon siffra studsade förbi, en dryg miljard om året. Om det är blott denna friskolekoncerns omsättning så är vinsten endast 2,5% om året. Inte mycket att yvas över. Men jag vet inte, för det ville Derwinger inte berätta.
I stället gjorde han som TV-reportrar brukar – stor sak av att makthavare var svåra att få tag på eller inte ville medverka. Inget att förvånas över. Han hade också pratat med elever som spelade dataspel på lektionstid och kände att de kastat bort sina år på dessa gymnasier. Han jagade emotionella argument i stället för kalla fakta. TV-reportrar tycker att det blir så mycket bättre TV.
Jag blir trött på sådant. De som tar till moraliska brösttoner borde, som det heter, först ta bjälken ur det egna ögat. TV-reportrar gör underhållning för att locka tittare och skapa effekter. De är fjärran från ideellt arbetande människor. Så sluta med teatern!
När det gäller friskolorna är det säkert så att många problem finns, även skandaler. Mer kompetenta journalister har på sistone t.ex. visat att pennalism accepteras på flera internatskolor och att i synnerhet friskolor tenderar att betygssätta så generöst de bara kan komma undan med – och det är en hel del. Än ruskigare blir det om man tittar på hur undervisningen ser ut på religiösa friskolor...
Jag tar det där med dataspel på lektionstid med jämnmod. Det är snarare symptom på att skolan fortfarande är dålig på att vara relevant och intressant för en uppväxande generation. Det var den även på min tid, när den var uteslutande statlig och kommunal. Läroplanens författare borde studera Rousseau.
Dessutom: Elever som tränar sig på datoranvändning, även i spelmiljö, lär sig något som tveklöst hör framtiden till. Kanske ska det visa sig att de inte kunde ha använt tiden meningsfullare för sin egen karriär.
Vad som oroar är att friskolorna konkurrerar ut den kommunala skolan – och detta förmodligen delvis genom orent spel. Marknadsföring i stället för pedagogik, populism i stället för kompetens, och så vidare. Å andra sidan – den kommunala skolan blev med åren allt sömnigare, en kvarleva från svunna epoker, illa kapabel att anpassa sig till en snabbt föränderlig tid. Dessutom sargad av ständigt förändrade okunniga regeringsdirektiv.
Det går snett hit och dit, men jag tror att skolan behöver experimenten och misslyckandena för att finna framgångsrika former och innehåll för framtiden. Derwingers program gjorde mig uppmärksam på att det svenska försöket med friskolor som kapitalet vill investera i (för att de får vara vinstgivande) kanske ändå ska få fortgå ett tag till.
Friskt vågat, hälften vunnet. Vi behöver förnyelse och det får vi inte om vi inte vågar förändra villkoren.
Det fina med åtskillnaden mellan stat och kapital är att den förra kan reglera den senare. Staten är förstås dålig på att vakta på sig själv, medan verksamhet den inte själv driver kan granskas hårt och åläggas alla möjliga krav som staten själv skulle ha svårt att leva upp till. På så vis kan friskolorna utvecklas till något värdefullt för svensk utbildning.
Men det förutsätter att myndigheternas kontroll av friskolorna är aktiv, närgången och handfast. Om myndigheterna velar och slappar går det åt fanders, för kapitalismens svaghet är att den obevakad går precis hur långt som helst blott och bart i syftet att maximera profiten. Det har vi sett otaliga exempel på i de senaste århundradenas historia.
Alltså, om friskolor fortlöpande slarvar med plikterna är det framför allt de övervakande myndigheterna som klantar sig. Det kan också vara så att regeringen har gett sina myndigheter alltför svaga verktyg för att ålägga friskolorna skärpning.
Så kan det gå när man prövar något nytt. Det viktiga är att nu när det uppmärksammas – vad gör myndigheterna och regeringen åt saken?
Här är TV-programmets hemsida: Världens bästa skitskola. SVT skriver om programmet här. Aftonbladet skriver om saken här.
Läs även andra bloggares åsikter om friskolor, skola, UR, journalistik, kapitalism. Intressant?
Hej Stefan! Du för fram en del intressanta åsikter, dock är det nog så att det de flesta av oss, mig inkl, reagerar på är ju att det skattepengar som hamnar i fickor där vi inte tycker de hör hemma. Jag har inga problem med att "riskkapitalister", inget konstigt ord eller innebörd, tjänar pengar eller vill investera i den svenska skolan, men det är ju inte det som sker. Det som sker är att de gör vinster på dina och mina skattepengar och det tycker jag inte är ok. I alla andra länder i världen är det inte möjligt att göra detta.
SvaraRaderaFör det andra så anser inte jag att man är kompetent att helt styra över sin egen framtid och fatta alla beslut själv när man är 15-17 år eller att uppfattas som "kund". Jag anser att det är att överge vår unga och inte ta sitt ansvar som vuxen. Det kan aldrig bli något bra, hur bra tanken egentligen är tyvärr.
Hej Linda!
SvaraRaderaJag är tveksam till argumentet om skattepengar som delvis går till vinst. Så sker ju varje gång en myndighet köper tejp.
Vill man involvera näringslivets kreativitet i utvecklingen av skolan måste man också ge utrymme för vinst. Annars kan inte näringslivet deltaga - eller myglar de på något sätt.
Det är inte oproblematiskt, verkligen inte. Men det är inte heller så lätt att sätta sig till doms som TV-reportern gör. För mig är det viktiga inte om någon tjänar pengar, utan om eleverna får ut något av det.
Hej Stefan, ett lite långt inlägg, jag erkänner att jag inte läste hela. Men en stor tumme upp för ditt upplägg! Och för att anknyta till Lindas och din diskussion: även jag inser problemet med att skattepengar "läcker ut" i det privata. Men det måste ställas mot ett annat problem, nämligen när en offentlig verksamhet går i stå. Om en inkompetent chef väl en gång har kommit in i en icke konkurrensutsatt verksamhet, ja då är det sannerligen inte lätt att bli av med den. Tvärtom brukar den börja dra med sig ytterligare inkompetens in i strukturen, eftersom kompetenta medarbetare lätt blir ett hot. Och därmed cementeras inkompetensen/ineffektiviteten. Därför tror jag att det är nödvändigt med privata inslag även i de folkhemska delarna av min ekonomi, för att liksom syresätta det hela. Helt perfekt kommer det aldrig bli, men så är politiken, liksom livet själv: ett evigt tricksande och balanserande. /Mattias
SvaraRaderaJag ser inga som helst problem att friskolorna verkligen skulle tjäna pengar på sin verksamhet. Det finns ju ingen som vill jobba eller driva företag enbart på skoj. Problemet dock är att friskolorna har blivit drabbat av det som man ser inom många ganska nya branscher dvs rena lyckosökarna som tänjer på gränserna för att maximera vinsterna. Om de ska ha skola så ska det ge minst lika mycket till eleverna i form av kompetens, dvs win-win för båda. Alla vill vi få valuta för pengarna.I övrigt tycker jag ändå att de flesta ungdomar i dag är väldigt smarta, men samhället kräver mycket och det är lätt att några kan halka efter om undervisningen inte fungerar som den ska.
SvaraRaderaVad som blir lite konstigt med det moderna skolexperimentet är att man ibland får en överetablering av skolor på en plats vilket gör att alla får för lite elever och därmed svårt att få verksamheten att gå ihop. För att få fler elever hittar man på underhållning, prylar och höga betyg. Skall jag hålla elever "nöjda" genom att klappa rasismen på huvudet där jag bor eller fortsätta stå upp för en slags mänskliga värderingar? Den kunskapssökande eleven fungerar när lärare och elev i det närmaste lever med varandra. I övrigt ser det mörkt ut för de experiment där eleverna själva medviss handledning "söker" sin egen kunskap. Jag håller med om att undervisningen måste utvecklas men jag skulle också vilja se den utvecklas MOT segregering och inte så som det sker idag.
SvaraRaderaMagnus: En viktig poäng där! I småstaden där jag växte upp var det självklart att disponentens dotter (även om just ordet "disponent" inte längre var i bruk) och den ensamstående städerskas barn, och så flyktingpojken från Uganda, gick i samma klass. Så självklart att man inte ens reflekterade över det. Åtminstone inte som barn. Ett fantastiskt värde, för alla parter! Som naturligtvis mer eller mindre försvinner när klasstillhörighet bestämmer skolval.
SvaraRaderaÅ andra sidan fanns det inga snabbgående filer för nyfiknare, mer högpresterande elever, vilket jag tycker var en rätt allvarlig brist. /Mattias
Jag tror att det största problemet för skolan idag (men jag vet egentligen alldeles för lite om den) är att politikerna på riksnivå ideligen blandar om i läroplan och andra direktiv, samtidigt som politikerna på kommunal nivå bara fortsätter att snåla in på vad det får kosta. Det blir ofrånkomlig nedförsbacke.
SvaraRaderaLägg därtill att friskolornas konkurrens minskar elevunderlaget i kommunala skolor och därmed gör dem ännu fattigare.
Grundskolans problem började när ansvaret för den stegvis fördes över från stat till kommun. Det minns jag och såg tydligt med egna ögon.
Om man anser att det finns ett problem med "övervinster" i skolverksamhet finns en enkel lösning: minska skolpengen. Minskar man den för mycket börjar man nog märka svårigheter att få folk villiga att driva skolor, så det reglerar sig självt.
SvaraRaderaTycker man att det är problem med dåliga skolor går det att lösa genom att öka informationsmöjligheterna för föräldrar och elever. Blir det känt att en skola är dålig lär den försvinna ganska snart.
F ö är jag tveksam till vissa TV-reportrars vurm för att överfalla oförberedda människor med mikrofon. Det avslöjar bara vem som är mest TV-van och har bäst munväder. (En riktig storbedragare lever på att låta övertygande och trevlig och ha tillsynes bra svar, ju.) Dessutom är "frågorna" ofta retoriska, dvs vinklade påståenden förklädda till frågor. Och så kan det klippas litet hur som helst.
Jag kan förstå att vissa - även om de inte har något att skämmas för - vägrar att uttala sig under sådana omständigheter.
--Ahrvid