Trots att vi har varit med i EU rätt länge, vilket skulle betyda fri företagsamhet över landsgränserna, är vi alltjämt i händerna på blott fyra banker: SEB, Handelsbanken, Nordea och Swedbank. Deras grepp om svenskarnas plånböcker har snarare tilltagit.
Det innebär bland annat att vi – i samtliga dessa banker – utsätts för absurda avgifter på allt möjligt, erbjuds bottenräntor på egna pengar, om vi har några över, men krävs på orimligt höga räntor på våra lån, vad än Riksbanken gör med styrräntan.
Så går det när konkurrensen har eliminerats och i stället ersatts av en kartell. Storbankerna är de fyras gäng, kamrater som aktar sig noga för att konkurrera på allvar – och aldrig med markant bättre ekonomiska villkor för sina kunder. Annars skulle de inte kunna hålla uppe dessa onaturligt höga marginaler.
Sverige har ett stort problem med karteller, inte bara vad gäller bankerna – men där blir följderna värst för allmänhetens vardagsekonomi. Vi har ett Konkurrensverk som ska motarbeta karteller och annat otillåtet fusk i näringslivet, men bankerna verkar de aldrig våga ge sig på. Säkert inte heller denna gång.
De fyras gäng av banker har blivit som kyrkor: de står över all misstanke. Ändå har det gång på gång visat sig att de agerar med så dålig affärsmoral att det inte kan kallas annat än skurkaktigt.
Vi behöver ett starkare och modigare Konkurrensverk, men framför allt behöver vi konkurrens på riktigt. Fler banker som slåss om kunderna i stället för att likt kumpaner blott dela bytet mellan sig.
Internetbankerna skulle kunna vara en sådan öppning, men de fegar och har bara marginellt bättre villkor än de fyras gäng – fast de lagt upp sin administration så att de kunde minska marginalerna betydligt mer. Utländska banker borde komma och etablera sig på allvar – inte bara krypa ödmjukt på golvet och kalla sig ”din andra bank”, som Citibank gjorde i sin reklam (de gav upp och sålde sin svenska satsning förra året).
Vi måste komma ihåg att näringslivet må hylla den fria konkurrensen i sina läppars bekännelser, men strävar alltid efter karteller och monopol, för att maximera profiten och kontrollen. Det gäller i allra högsta grad även bankerna.
Tidningarna skriver just nu flitigt om bankernas ovilja att sänka boräntorna, trots deras kraftigt ökade marginaler: Aftonbladet här, här och här, DN här, här och här, Svenskan här, här och här.
Läs även andra bloggares åsikter om boräntan, bankerna, karteller, styrräntan. Intressant?
Då får vi alla jobba på att bli skuldfria, så var det problemet löst…
SvaraRaderaKära onkel alla har inte hamnat i den här boräntekarusellen av fri vilja utan av bostadsbrist och låg pension.
Radera"Onkel Olof" - välkommen till verkligheten. Hur skulle en vanlig familj kunna bli skuldfri utan att lånen skrivs av? Du FÅR gärna använda hjärnan till att tänka med, det är inte förbjudet - än. Men snart kommer det nog moms även på det, om Borg får hållas.
SvaraRaderaBättre att skapa en användarorganisation dit alla låntagare går samman och denna i sin tur handlar upp lånen. DÅ blir det press på bankerna.
en stilla kommentar - VART tog systemkritiken vägen? Finns det nån som kan skriva som har hjärnan i behåll?
SvaraRaderaAnonym
SvaraRaderaÄr det inte så att vi generellt är överbelånade? Det kan tex inte vara rimligt att betala flera miljoner för en 1:a eller 2:a, även om den ligger i Stockholms innerstad. Men vi väljer att betala det, därmed är låneansvaret vårt.
Gjorde mig själv skuldfri förra året genom att flytta till en mindre attraktiv kommun. Tror fler kan göra det...
Jag tycker inte rent principiellt att det är fel med belåning. När jag växte upp skulle vi inte ens haft råd med en TV utan avbetalning. För de flesta gäller fortfarande att det är svårt att hitta en passande bostad utan lånemöjlighet, var man än vill ha den, sammalunda med bil och vad det kan vara.
SvaraRaderaProblemet är snarare systemet som gör allmänheten helt i händerna på alldeles för mäktiga profitörer, som i praktiken är ockrare.
Vad det gäller bostäder så finns det ett par problem med hur det fungerar och egentligen är det hela en rent ond cirkel.
SvaraRadera- Det byggs alldeles för få hyreskåkar och de som byggs är alldeles för dyra.
-Många hyreskåkar har fått ett oförtjänt dåligt rykte pga många värdar accepterat allt för besvärliga hyresgäster.
- Ett av de få sätt att tjäna pengar i det här landet är just att sälja sin lägenhet, vilket har gjort denna boende form mer attraktiv.
- En av bankernas största inkomstkälla är just att låna ut för boende.
- Staten tjänar också pengar i form av skatt när lägenheten säljs, så även de ser helst att folk väljer att köpa sina bostäder.
-Sedan så tjänar som sagt säljaren ändå pengar, fast den bygger på ett högre pålägg eftersom varje person vill göra sin lilla vinst och man räknar ständigt med att priserna ska gå upp i framtiden. Detta gör det ofta också, men när det kommit till en övre smärtgräns så brukar det komma en nedåtgående spiral som sakta snurrar neråt, eftersom ingen köper längre för priserna går ner. Den spiralen når till slut en botten där någon blir av med allt och sedan börjar det om från början.
-Egentligen borde det ha varit fler hyreskåkar om man vill ha en rörliga arbetsmarknad, men det är ändå för många som tjänar på bostadsrätter inte minst staten.
Mats, tack för analysen. Jag minns under min uppväxt i förorten hur stor skillnad det var på områden med hyresrätter och de med bostadsrätter. Klassamhällets Janusansikte.
SvaraRaderaJag tror att såväl borgare som socialdemokrater föredrar bostadsrätter, för inget håller en människa så fången som ett stort belånat ägande.
Bankerna är förstås också förtjusta...
Jag är en man på 29 åt som hittade din blogg och hemsida genom att jag googlade nostradamus.
SvaraRaderaJag försöker hitta någon som kan hjälpa mig att tyda det som century x quatrain 67 hänvisar till "A very mighty trembling in the month of May, Saturn in Capricorn, Jupiter and Mercury in Taurus: Venus also, Cancer, Mars in Virgo, Hail will fall larger than an egg"
Så om du vet något sätt att tolka denna vers på..
När detta århundrade i maj månad som Saturnus är i stenbocken.. och när jupiter och merkurius är i oxen och när venus kräftan och mars är i jungfrun..
Så om du vet något eller vet någon som kan assistera mig i detta lilla projekt så snälla tveka inte att höra av dig och gör gärna det ändå så man kan få lite sinnesro...
Bifigar länken till hemsidan som jag funnit passagerna på
http://nostradamus.org/qbrowser.php
"Vet dock ej om översättningarna stämmer med sanningen"
Ledsen att kommentaren inte har något med ditt blogginlägg att göra men hittade inget annat sätt att få kontakt med dig på...
I övrigt en väldigt trevlig och uppriktig blogg...
Mvh Kenta
Kenta, beklagar mitt sena svar. Jag har inte studerat just den versen särskilt men finner det märkligt att Venus "also" ska vara i Kräftan, i motsats till övriga planeter som är fördelade över de tre jordtecknen. Detta "also" verkar vara något missförstånd i översättningen.
RaderaNå, de nämnda planetkonstellationerna händer titt som tätt, så Nostradamus har nog snarare valt att använda stjärnhimlen som en angivelse av när det sker, inte att det sker på grund av dessa planetpositioner. Dock, ansamlingen i jordtecken antyder i traditionell astrologi konkreta resultat - effekter på det materiella.
Stefan skrev:
SvaraRadera"näringslivet må hylla den fria konkurrensen i sina läppars bekännelser, men strävar alltid efter karteller och monopol, för att maximera profiten"
Jag har en regel: den som säger "profit" istf "vinst" har i allmänhet en viss sorts världsbild.
Problemet är mycket mer komplicerat. Efter att S-regeringen i slutet av 80-talet avreglerat kreditmarknaden släpptes väldigt mycket krediter ut som gick till fastighetsmarknaden. Det gav fastighets- och bankkrisen, som alla nog minns.
När bankerna började hämta sig ökade man marginalerna för att vara bättre förberedda. Det gäller än idag - vi har ju en ny lånekris, t o m större än den förra. Må vara att Sverige är mindre exponerat denna gång men det finns risker. (Sv banker har t ex skakiga lägen i Baltikum.)
Vi behöver ett bättre konkurrensverk och konkurrenslagar med mer bett (och ett sunt näringsliv lär inte ha något emot sådant!). Men politiker bör också fundera på hur de agerar. Man tenderar att släppa ut krediter som blåser upp fastighetsbubblor (S sent 80-tal, GW Bush 00-talet) och själv låna vilt (Sydeuropa). Jämfört dessa stora rörelser är bankerna småspelare som skvalpar med - och marginalerna de tillåter sig framstår mest som ett sätt att förbereda och skydda sig.
--Ahrvid
Ahrvid, intressant med skillnaden på "vinst" och "profit". Jag använder det senare när jag pratar om oskälig maximering av vinsten på omvärldens bekostnad. Att företag behöver göra en vinst är i sig inget att gå till storms över. Snarare handlar det om hur de gör det och vad de tillåter sig på vägen.
SvaraRaderaBeträffande fastighetsbubblan i USA har jag för mig att den seglade upp beroende på den i och för sig vällovliga lånegarantin Clinton införde, så att även fattiga skulle kunna köpa sig ett hem.
Jag brukar säga att vi skiljer oss enbart bokstavligen från muslimernas tro. De tror på Profeten och vi tror på Profiten.
SvaraRaderaEkonomin har blivit vår religion och ekonomerna är det sekulära samhällets teologer.
Genom en retorisk trick som heter metonymi har man lyckats förvanska ordet ”ekonomi” – som på grekiska betyder ”hushållning” och handlar om materiella och mänskliga resurser –
Till en kunskap om transaktioner med pengar. Aristoteles var kanske den första som tog itu ordentligt – i sin bok Politiken – med resonemanget om de mänskliga resursernas förvaltning.
Inom em mindre grupp som familjen behöver hushållningen inga ”bytesmedel”, men i en by eller en stad krävs något som förenklar utbytet av resurser och tjänster utan att behöva byta produkter mot varandra. Pengar (nomisma på grekiska ger namnet åt myntet =numismatik) , betyder ”konvention”. Pengarnas värde ligger inte i sig. De har bara bytesvärde som hjälper till att ta och ge bruksvärden till varandra. Det var Aristoteles Politiken som inspirerade Karl Marx till sin värdeteori som behandlade den s k varumarknaden.
Förvaltningen av bruksvärden heter Ekonomi, förvaltningen av pengar (bytesmedel) kallade Aristotelels Krematistik, inte ”Ekonomi”. Han insåg att rollerna kunde förväxlas och varnade om problem om bytesvärdet tog över och styrde marknaden. Vilken har skett. Han berättade om kungen Midas som av gudarna hade fått att förvandla till guld allt vad hans händer rörde vid. De blev en tragedi. Han kunde inte äta. Han bar gudarna att bli befriad från sitt privilegium.
Numera är Ekonomi pengar och allt kan köpas och säljas. Fröding ”köpte sin kärlek för pengar” enlig en av hans dikter. Att Ekonomin har blivit en religion kan knappast betvivlas.
Själva myntet har fått sitt namn av gudinnan Juno Moneta, vars tempel i Rom låg intill pengarpräglefabriken, och gav sitta namn åt mynten.
I den grekiska mytologin använde man substantiv i bestämd form singularis som gudars namn. En abstrakt benä,ning (Kärlek, Rättvisan etc) blev gudar. Så även med Marknaden (på latin Mercurius) som var guden för handeln och djuvarna. Vi brukar tala om Marknaden som om det vore någon, en gudomlig personlighet. Man undra ofta om Marknaden kan tillåta de3t ena eller det andra. >Och vi minns väl när Räntan gick upp med 500 %, som om Räntan vore en personifiering och det fanns en trappa åt henne. Det var ett sätt at låta bli at peka ut Bengt Denis som den som höjde räntan. Det finns ingen som höjer priserna. Det är Prisen som går upp själv.
Ekonomerna är således våra viktigaste präster, de som talar om ”sanningen” och profeterar vad som kommer att hända. Deras metod är ”sadistiken”. En sådan viktig prästklass kände sig kränkta av at inte bivit omfattade av Nobelpriset. De krävde det och tvingade Riksbanken att instifta ett sådant pris. Vi brukar då läsa i tidningar (särskilt utomlands, där de inte har den minsta aning om ekonomernas nobelfusket) att någon har fått arets Nobelpriset i Ekonomi. Priset heter visserligen ”Årets Ekonomipris i Alfred Nobels Ära”. Alfred Nobel skulle säkert vända sig i graven om han fick veta.
José L Ramírez
José, kul att höra av dig! Allt väl med allt? Fortfarande djupt begravd i framtiden?
SvaraRaderaHur som helst, det är sannerligen så att det ekonomiska falskspelet börjar bli ohyggligt kostsamt för vårt samhälle. Inte bara Nobel våndas. Törs man hoppas att missnöjet till slut gör räfst och rättarting?