Här om veckan hölls Riksidrottsförbundets stämma i Uppsala, där svensk idrott samlades och fattade beslut om framtiden. Det spelar inte så väldigt mycket roll för den vanliga träningen på klubbarna, men desto mer för förbundets möjligheter att verka för våra idrotter. Så vi var där och kämpade som om det vore SM-final.
Hela materialet till stämman var uppemot två kilo papper. Som Hamlet sa: Ord, ord, ord.
Genom hela läsningen påmindes jag ideligen om vad jag uppfattar som grundproblemet med RF: Det har blivit en stor byråkratisk apparat som slukar massor av pengar för att skriva en massa opportunistiska dokument och sedan insistera på att de blir katekes för våra idrottare. Ni har ingen aning om hur mycket det är, men det får vårt stackars kansli brottas med dagligen och vi i förbundsstyrelsen när vi inte kan undgå det.
Tjänstemännen på RF – och tyvärr även stora delar av RF:s valda ledning från idrottsrörelsen – befinner sig långt från själva idrottsutövningen men har ingen självinsikt på den punkten. De tror att de kan sitta på sina kontor och räkna ut hur idrott ute i klubbarna ska bli bättre. Och det kostar pengar när de gör det. Dessutom har de inte sällan en mästrande ton när de predikar för oss i förbundet om hur vi borde göra.
Jag känner igen det från många organisationer. När administrationen växer blir den ett självändamål och ord ersätter handling. Dessa många ord uttrycker vad som är gångbart i tiden men inte lika omsättbart i praktiken. RF formulerar visioner, värdegrunder och idéprogram på löpande band. So what? I de österländska kampkonsterna får man lära sig att ingen filosofi är något förrän den kan omsättas i praktik. Filosofi är inte att tala, utan att göra.
Det vet varenda idrottare. RF borde buga och ödmjukt lyssna på de erfarenheter som görs på träningsgolvet i själva idrotterna. Det är verkligheten. Vad RF håller på med är i alltför hög grad ett tyckande från kontorsstolen.
Jag känner igen det från YouTube, där jag har en del aikidovideor upplagda. Mängder av häcklare skriver föraktfulla kommentarer om att det där minsann inte funkar i ”verkligheten” eller att jag skulle få så mycket stryk av den och den. På deras YouTube-konton finns förstås inga som helst egna kampsportsvideor. De vet allt, fast de aldrig själva prövat.
Nå, det finns både på YouTube och RF många vettiga människor också. De vettiga på YouTube är förstås de som skriver smickrande om mina videor... På RF är det de förtroendevalda och anställda som envetet verkar för idrottens själ och mening, som söker de vettiga lösningarna och aldrig glömmer att idrott är inte att prata, utan att göra. De som gör det sistnämnda må vara sparsamma med orden men det är dem vi behöver lyssna på.
Om ni blev nyfikna är detta mitt YouTube-konto:
Aikidostenudd
Välkomna att häckla! Om det kommer från utövare är det alltid uppskattat.
Läs även andra bloggares åsikter om RF, Riksidrottsförbundet, Svenska Budo & Kampsportsförbundet, SB&K, RIM.
Usch ja. Puhvärldens Kanin går igen i alltför många skepnader.
SvaraRaderaOm aikido och dess förhållande till verkligheten: vad belackarna missar, tror jag, är att vi själva i stor utsträckning omedvetet bestämmer med vilken verklighet vi kommer att konfronteras. Om du letar efter glada, fredliga lösningar inom aikido minskar helt enkelt risken för att du ska hamna i våldsamma situationer. Inte så att den går ner till noll, självklart inte. Men den minskar avsevärt. Så redan där hjälper aikidon i den så kallade verkligheten.
Som fotograf märker jag hur det fungerar ifråga om t ex gatufoto. Om man är engagerad och på bra fotohumör så infinner sig helt magiskt de fina tillfällena. Bra, engagerade fotografer hamnar i massor av spännande fotosituationer. Ändrar deras heta vilja själva världen, kanske, så att situationerna blir till delvis tack vare dem? Eller är det så att deras intuitionen leder dem till rätt plats vid rätt tidpunkt? Det må vara hur det vill med den saken, det spelar ju heller ingen roll vad som är höna eller ägg.
Om aikido och verkligheten: aikidons verklighet är träningen på mattan. Vi ägnar inte alla dessa timmar, veckor och år åt förberedelse för en eventuell självförsvarssituation, utan för att träningen i sig själv har mycket att ge. Det är detta den primärt har anpassats för. Visst är det uppenbart för alla som har tränat aikido?
SvaraRaderaIngen tvekan för mig vem som är bäst i Sverige på Aikido-). Den eviga frågan vilken stil är bäst? Egentligen handlar det inte om olika stilar utan de olika utövarna och hur de förstår och annamar sin kampform. Vi passar också alla både fysiskt och mentalt olika bra för olika stilar. Att sätta två olika motståndare mot varandra från olika kampsystem förklarar inte vilket skulle vara bäst, utan vilken utövare som förstått sitt system bättre. Självklart är många häcklare i klass med bruce lee på din sajt och 1 klick bort så är de james bond. Det är en del av hur det blivit på nätet.
SvaraRadera