torsdag 13 maj 2010

”Pole dance”



En annan form av dans runt stången.
Fast jag tränat aikido i flera decennier och allt det där, är det mycket i denna föreställning som jag skulle tro var trickfilmning, om det inte spelats in vid ett scenframträdande.

Men det är inte bara den akrobatiska skickligheten som imponerar. Det sprakar av fyndiga idéer och överraskningar. Och de svåra tricken framförs med en illusion av lätthet och avslappning, som om vem som helst kunde göra detsamma. Knappast.

Det finns fler föreställningar med än fler överraskningar. Följ bara YouTube-länkarna. Här är en solodans i badkar, framförd av en av de ovanstående stångdansarna:



Läs även andra bloggares åsikter om , , .

9 kommentarer:

  1. Jag säger som Greta på Holmön (en av de alla de små stora människor som aldrig blir kändisar) om konståkning: "Hä jär vackert, hä jär e. Men ä de nån värklig nytta mä´t?" (typ; min västerbottniska är inte vad den borde) Jag törs knappt tänka mig vad hon skulle ha sagt om badkarsdansen...

    Visst är de rasande skickliga, men jag tycker ändå att pole dance mest är en påminnelse om våra begränsningar. Bristen på vingar blir så uppenbar!

    SvaraRadera
  2. Mattias, how true! Men är det inte märkligt vad vi förmår, vingar förutan?
    Annat vore det om stången räckte ända till himlen.

    SvaraRadera
  3. Det vore retsamt av Gud. Vi skulle klättra och klättra och ramla ner när mjölksyran sätter in...

    Sen är det förstås så att pole dance allra bäst avnjutes live. Jag tror att det relativa upphävandet av tyngdlagen blir allra mest uppenbart då. Avsaknaden av vingar kanske i högre grad kompenseras av den gemensamma uppsluppenheten.

    SvaraRadera
  4. Ah, vad kvittar nyttan, när man får nåden att se något så utsökt, så innovativt, så häpnadsväckande. Detta är precis vad jag söker inom allt slags konstutövande, eller för den delen vetenskap: människor som har begåvning och mod att finna och våga beträda otrampad mark och tänja skönhetens gränser.

    AnneMarie

    SvaraRadera
  5. AnneMarie, så sant så. Jag minns vad Leonardo da Vinci slog fast: konst är vetenskap.

    SvaraRadera
  6. AnnaMarie: Jag vet inte om ens Greta menade det där på allvar, att det borde vara nyttigt, i en vanlig potatisplockarbemärkelse sådär, det man gör. Fast jag tvivlar på det. Själv ödde hon gärna bort en eftermiddag på Fia med knuff... Själv menade jag INTE allvar, det lovar jag. Såklart har du rätt.

    Stefan: Konst och allt annat som bringar glädje är vetenskap, vad mig anbelangar. Själv ägnar jag mig åt fotografi och märker att inget skärper mitt seende som glädje. Och vad är fotografiskt seende om inte, på sitt sätt, vetenskap?

    SvaraRadera
  7. Tack för att du delar med dig av så vackra filmer!

    SvaraRadera
  8. Mattias: Jag trodde heller inte för ett ögonblick att inte Greta var precis så stor och klok att hon förstod oerhört mycket...
    Förresten kom jag på att nyttan (det finns säkert flera) med konstupplevelsen väl ligger just i betraktarens njutning, glädje, och inte minst egen utvidgade gräns för vad som är möjligt.

    AnneMarie

    SvaraRadera
  9. Mycket imponerande. Det ser ut som grabbarna är viktlösa

    SvaraRadera