Internet är inte precis berömt för att hålla på sekretessen, varken att vilja eller att kunna det. Lägger man upp konton på diverse sociala nätverkshemsidor får man allt räkna med att alla möjliga människor kan se dem – det är till och med själva idén med dessa sidor.
Och Facebooks blunder med sekretessen gällde framför allt statusraden, den lilla lekfullhet som användarna kan uppdatera närhelst de har lust med en liten fras, sällan annat än på skoj. Ska det vara något att ”rasa” över?
Nej, den som vill vara hemlig bör helt enkelt hålla sig ifrån Internet. Där ges inga garantier – i alla fall inga som man kan lita hundra på.
Annars tycker jag det är märkligt att Facebook, som till en början var föga mer än en tristare och sömnigare form av MySpace har vunnit så mycket terräng – även bland unga. Jag tyckte först att det mest var terapi för håglösa kontorsmänniskor, men det finns något med Facebook som vinner i längden, i synnerhet sedan de där fåniga ”poke” och andra meningslösa klickanden har tonats ner.
Kanske får vi i Facebook ett kontaktnät som omfattar så gott som alla människor med dator och nätuppkoppling. Alla blir vänner i en stor, varm värld med konstant omfamning. Eller dyker det upp något annat...
Här skriver Aftonbladet, DN, Svenskan och Expressen om ”säkerhetsskandalen”.
Läs även andra bloggares åsikter om Facebook, sekretess, hemligheter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar