söndag 3 mars 2013

Ingen granskning av Melodifestivalen


Jag har sett stumpar här och där av Melodifestivalen, vilket inte är något jag direkt skryter med. Men det måste påpekas igen: svensk journalistik fallerar fullständigt inför detta spektakel. Ingen granskning alls, bara pladder och joller. Ändå finns det så mycket att undersöka.

Inte ens Uppdrag granskning, TV-programmet som anser sig så tufft, gjorde minsta ansträngning när de förra året behandlade Melodifestivalens general Christer Björkman. De nöjde sig med att parasitera lite på hans kändisskap. Jag skrev om det här.

Övriga media gör ingenting annat än glitterreportage och skvaller från efterfester. All riktigt journalistik är som bortblåst. Det bottnar måhända i att ingen reporter med självaktning vill ta Melodifestivalen på allvar – men vad har de då i yrket att göra? Och varför går de i så fall med på att sjunga med i kören, som om allt vore frid och fröjd?

Det stinker om Melodifestivalen. Hur tas låtarna ut, varför ständigt några få återkommande och dominerande låtskrivare, skivbolag och framför allt musikförlag, doldisarna som hela evenemanget kretsar runt, för att inte säga betjänar?

Melodifestivalen har ett minimum av transparens, fast den är i statliga televisionen SVT, som ska vara befriad från kommersiella intressen. Och journalisterna tar det med ro.

Jag såg denna lördagkvälls återkvalsprogram, som var samma lömska soppa som föregångarna, förstås. Röstsiffrorna hölls hemliga – också för dem som röstades ut. Ännu underligare: kriterierna för vilka låtar som skulle duellera mot varandra av de fyra i kvällens semifinal nämndes det inte heller något om.

Självklart kan en producent i hög grad styra vilka låtar som går vidare till den stora finalen, genom hur de ställs mot varandra. Det är en baggis när man har röstsiffrorna från föregående omgång. Så varför inte ett ord om hur duellanterna kombinerades? Det är bara ytterligare ett exempel på mörkläggningen som är Melodifestivalens främsta kännetecken.

Den mest alarmerande mörkläggningen är förstås den som gäller när de tusentals inkomna bidragen ska reduceras till de 32 som väljs att framföras i TV. Där får inte tittarna rösta, vilket förstås skulle vara komplicerat – men urvalsprocessen borde vara fullständigt genomlyst. Det bryr sig inte pressen ett dugg om att ens efterfråga.

Efter kvällens program tittade jag till DN:s bevakning av programmet. Den tunga draken är inte ett dugg bättre än andra media. Bara glam och blaj, skrivet av deras särskilda Melodifestivalskribent Hanna Fahl, som i artiklar och blogginlägg är lika ytlig och obekymrad som Christer Björkman själv. Så här avslutar hon sin rapportering från kvällens avsnitt:

“Dags att packa ihop och dra till efterfesten nu. Gissningsvis kommer både Ewald och Stjernberg att riva dansgolvet. Fahl på festival ska äta buffé och dricka en drink. Hörs snart!”

Där gör hon ett flagrant övertramp gentemot pressetikens regler. Och skryter med det. Hon ämnar låta sig bjudas på party av festivalledningen. Inte undra på att hon struntar i den kritiska granskningen.

Jag har själv jobbat på DN som rockrecensent för ett stort antal år sedan, så det smärtar mig att se detta förfall. Visst kämpar DN som alla andra tidningar mot det tynande som Internet innebär för pressen – men inte är journalistiskt förfall någon räddningsplanka. Tvärtom.

Så när kommer en riktig journalistisk granskning av det korrupta spektaklet Melodifestivalen? Och vad är det för fel på svenska nöjesjournalister, som aldrig ens kommer på tanken att göra en sådan granskning?

Det har jag efterlyst i flera blogginlägg genom åren, t.ex. här, här och här. Jag skrev även i skråets egen facktidning Journalisten om det. Men väntar alltjämt. Det är svårt att ta pressen på allvar när den inte tar sitt eget jobb på allvar.

Läs även andra bloggares åsikter om , , . Intressant?

12 kommentarer:

  1. Jag vet enligt stensäkra källor att folk som villkor för att få med en helt färdigskriven låt i festivalen varit tvungna att skriva in en av Björkmans vänner som medförfattare för att få med bidraget. Och att Björkman blockerat låtar när låskrivarna motsatt sig hans val av artist (trots att regeln numera är att den som spelat in den version som valts ut också är den som ska framföra bidraget).

    Du får ursäkta om jag kommenterar anonymt och att du därför känner att det här är overifierat och kanske kan räknas som förtal, men jag har vänner med direkt insyn i processen och kan inte stå med mitt namn utan att kanske råka skada deras roller i branschen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Skrämmande uppgifter. Men knappast förvånande. Så går det när hemlighetsmakeriet slipper granskning.

      Melodifestivalen har alltid varit lekstuga för ett fåtal återkommande typer i branschen. Jag tycker synd om alla tusental som skickar in egna bidrag i tron att de har en chans. Knappast. Det är ett litet gäng som styr och plundrar evenemanget.

      Radera
  2. Hm, nepotism...skulle inte förvåna. Jag sitter inte på några särskilda uppgifter och kan egentligen inte kommentera.
    Men ett STORT problem är att man för det mesta hittar så usla,intetsägande låtar. 7-8 ggr av 10 skickar Sverige något pinsamt skräp till låt.
    Om det kommer in 3-4000 låtar undrar man om det vi får se verkligen är det bästa man kan göra!
    Jag har alltid menat att en bra låt måste ha en medryckande melodi, något folk vill tralla till. Men vad vi får är tunna soppor man försöker boosta med arrangemang och bas och synthar och körer och dansare
    Jag är nästan säker på att om jag fick höra de 3000 bidragen skule jag kunna hitta 32 låtar som var bättre, i den meningen att det var medryckande, fanns en melodi. Om så någon gjort en demo med gitarr och munspel skulle ev trallvänlighet framstå.
    Den enda låt i årets startfält som är medryckande är - pinsamt nog - Tommy Körberg och hans gubbkör. Låten är iofs för dum och enkel för att ha någon chans, men de är trist att det är enda kandidaten någon skulle vilja ha på skansenallsången.
    Sedan får de väl vara nepotister och korrupta (vilket jag inte utesluter alls), men att de inte kan fixa bra låtar med så stort underlag, det är skandal.

    --Ahrvid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är nog så enkelt som att just beroende på nepotism och mygel blir urvalet så dåligt. Det hade sett helt annorlunda ut om allmänheten fick vara med redan i den första urvalsprocessen - ingen omöjlighet alls med internet.

      Radera
  3. Ännu ett exempel på myglet med Melodifestivalen är förstås den internationella juryn, som hade hälften av rösterna och fördelade dem märkvärdigt likt Christer Björkmans våta dröm. Hur tillsätts den och med vilken rätt ska den väga jämnt med miljoner svenskar?

    Demokrati och transparens är tydligen tabu i SVT:s värld - och så har de mage att kräva licensavgifter från alla som har tillgång till Internet, där folk faktiskt får komma till tals.

    SvaraRadera
  4. Ja, man kan undra om den internationella juryn. Personligen tyckte jag Stjerberg hade en marginellt klämmigare låt och föredrog den före Yohiho, som annars var utpekad som "favorit" (problemet är att Y är mycket av mediafenomen i Sverige och Japan - men i Europa...?). Men det som var notablet var att Y hamnade NÄST SIST hos internationella juryn, och det är en märklig diskrepans. Jag har inte läst ett ord om hur internationella juryn utses och jobbar, så frågor är berättigade.
    Jag har nu börjat lyssna på några av andra länders ESC-bidrag. Kan ge tips om att Holland i år har ett i mitt tycke fantastiskt bidrag! Det är rejält udda, långt från ESC-mittfåran, men vackert som tusan. Det är så udda att det troligen inte vinner eller ens kommer högre upp, men det skulle förtjäna litet poäng för att förnya musikstilarna i ESC. Värt att lyssna in i alla fall.

    --Ahrvid

    SvaraRadera
  5. Ahrvid, jag tror nog att Yohio kan slå i Europa. Den "internationella" juryn bestod av branschfolk, vilket är något helt annat än publik. Vad vet de?

    Jag lyssnade på Anouks holländska bidrag men tände inte. Hon har en liksom gnyende röst jag har svårt för och melodin är mest ett ganska trött vandrande hit och dit bland tonerna. Påminner om schlagerlåtar från 1960-talet.

    SvaraRadera
  6. Nu har SVT, med en föredömlig skärpning vad gäller transparensen, publicerat samtliga röstsiffror från Melodifestivalen: Resultat.

    Där framgår vad som gick att ana - Yohios överväldigande röstandel såväl i delfinalen som stora finalen. I sistnämnda fick han 356.000 röster mot Robins 259.000 - alltså 37% mer. Vad jag inte för mitt liv kan begripa är hur en låt om död fisk kunde få 171.000 röster.

    Om jag ska välja och vraka bland själva låtarna - och det är ju vad Melodifestivalen påstås handla om - tycker jag nog att Ulrik Munthers låt "Tell the world I'm here" är den starkaste. Hans sångröst är också den mest remarkabla (bland finalisterna) med både skicklighet och innerlighet. Frågan är dock om han verkligen borde ägna sig åt Melodifestivalen år efter år. Det riskerar att urvattna honom som artist och förstöra hans chanser att få sin alldeles egen trogna publik, något som varje riktig idol måste ha.

    SvaraRadera
  7. Jag får väl gilla Hollands låt i ensamt majestjät. Fantastisk nytolknng av vad ESC bör vara, men chanslöst. Tänk att man kan hitta någon sorts konstnärlighet i ESC! Go Holland, go!

    --Ahrvid

















    SvaraRadera
  8. Jag ber om ursäkt för att min postning om Hollands bidrag tydligen kom två gånger. (Ett inte helt okänt problem i min dator där saker kan "sega" och ett kommando om att posta något kan köas och gå igenom två ggr.)
    Jag gillade uppriktigt konstnärligheten, det litet udda, osv hos våra kanalbyggande tulpanvänner. Det liksom "svävande", gnyende tyckte jag kändes "vågat" i sådana här sammanhang. I andra sammanhang kan folk göra liknande, men i ESC...? Udda harmonier och att sticka ut. Men inser att det aldrig kommer att slå. That's life.

    --Ahrvid

    SvaraRadera
  9. URRK! Min ursäkt för dubbelpostad kommentar - dubbelpostades! Jag ber verkligen om ursäkt. Det är något skumt i min dator som har att göra med seghet i köande av postningskommandon. Urrk, urrk,urrk.

    --Ahrvid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ingen fara. Jag tog bort dubletterna. Det kan vara Googles blogserver som fått hicka. Det händer ibland.

      Radera