Kotteriet klantar sig

Svenska Akademien får kritik för misstankar om jäv i samband med årets litteraturpris till Mo Yan. Akademiens reaktioner skvallrar om en nonchalans för problemet som är än mer alarmerande än jävet i fråga. Det är inte så lite påveämbetet över dem.

Mo Yan har översatts av Göran Malmqvist, som är ledamot i Akademien och dessutom som aktad sinolog spelat en synnerligen stor roll i att Mo Yan fick årets litteraturpris. Det låter onekligen som något av en jävsituation. Men det medger varken han eller Svenska Akademiens ständige sekreterare Peter Englund. Båda argumenterar lika raljerande som haltande.

Göran Malmqvist skickade följande meddelande till flera svenska mediechefer när SVT gjorde ett reportage om saken:

”SVTs kulturredaktion har tydligen snubblat i mörkret när de gick ut för att leta efter jävsföreträdare. Hälsa dem från mig när ni träffas vid morgonkaffet att de bör skaffa sig bättre glasögon eller kraftigare ficklampor när de ger sig ut nästa gång. Med töntar som Martin Jönsson i SvD, Per Svensson i Sydsvenskan och Anton vad-han-nu-heter i SVTs kulturrredaktion har vi väl fått den kulturövervakning som vi förtjänar vid denna ankdamm.”

Det är rena goddag yxskaft. Inget enda argument. Man kan lika gärna säga om hans slutrad att vi fått den Akademi vi förtjänar i ankdammen. Och så skryter han med att inte veta vad Anton heter i efternamn, som om han talade om en andra klassens medborgare. Malmqvist blottar inget annat än sin egen sociopatiska samhälls- och kultursyn.

Den känner jag till sedan förr, eftersom jag också har drabbats av den: Tigas ihjäl.

Peter Englund är inte bättre. Han säger på sin blogg att Svenska Akademien betalat Göran Malmqvist för att översätta verk av Mo Yen, men om översättningarna publiceras av något förlag ”har jag förstått att han kommer att skänka bort rätten till översättningarna till förlaget i fråga”.

Inte konstigt, om han redan fått betalt för dem – men den intressanta frågan är om Malmqvist tänkte ge bort sina översättningar innan skvalpet i ankdammen började.

Märkligt att båda akademiledamöterna vägrar att se problemet – i synnerhet som det dök upp med diverse underliga turer redan år 2000 när Gao Xingjian (också översatt av Göran Malmqvist) fick Nobels litteraturpris.

Svenska Akademien är ett litet kotteri där man oljar in varandra med försäkringar om ömsesidig förträfflighet, som om det där gänget som väljer sina egna medlemmar skulle representera någon övermänsklig elit. Det enda de är säkert bevis på är hur fel det blir när demokratin sätts ur spel, i synnerhet när den ersätts med inbillad elitism.

Orsaken till att jäv bedöms med största allvar inom juridik och politik är just att en beslutande församling som är så liten att ett kamratskap uppstår har ytterst svårt att frångå detta när det krävs att objektiva beslut fattas. Den soppan sitter Svenska Akademien i och när de inte ens vill kännas vid problemet vet vi att de inte försöker. Då går det som det går.

Peter Englund är ännu roligare när han försöker förklara bort misstankarna om att litteraturpristagarens namn läckte ut i förväg. Ebba Witt-Brattström hade veckan före tillkännagivandet till DN sagt att hon visste vem litteraturpristagaren var, vilket är graverande då Akademiledamoten Horace Engdahl är hennes make. Detta avfärdar Peter Englund i sin blogg med att han talat med henne:

”Och hon sade då att 'Det var mitt sätt att slippa frågan, och jag kunde inte föreställa mig att DN skulle trycka det icke-svaret.'”

Man måste vara djupt insyltad i kotteriet för att svälja en sådan förklaring. De lever allt i ett dockhus, den där så kallade kultureliten.

I pressen: DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD.

Läs även andra bloggares åsikter om Svenska Akademien, Peter Englund, Göran Malmqvist, jäv, Nobelpriset, litteratur, Mo Yan. Intressant?