fredag 22 juni 2012

A- och B-lag på arbetsmarknaden


EU-kommissionen morrar till mot svenska regeringen, som trots EU-beslut inte har lagstadgat lika rättigheter för anställda i bemanningsföretag. Vi har fått en arbetsmarknad med A- och B-lag, alltihop för att kringgå LAS, lagen om anställningsskydd. Klassamhället i retur.

Det svenska samhället är inrättat efter de fast anställda, som ständigt gynnas och skyddas av regelverk, arbetsmarknadspolitik och fackförbundens ansträngningar. Men det är allt fler som står utanför denna ordning – dels de helt arbetslösa men också de som anlitas av bemanningsföretag i underliga anställningsvillkor, som arbetsmarknadens parter ignorerar.

Bemanningsföretagen har växt explosionsartat av ett enda skäl: De erbjuder ett sätt för arbetsgivare att komma runt LAS. Många företag föredrar därför att anlita personal som de inte har eget arbetsgivaransvar för. Bemanningsföretagen erbjuder arbetskraft i slit-och-slängmentalitet.

EU har sagt ifrån (se DN). Bemanningsföretagsanställda ska inte ha sämre villkor än den ordinarie personalen på arbetsplatsen där de hamnar. En självklarhet, kan man tycka – om man inte är den svenska regeringen. Inte heller fackförbunden bryr sig. Trots EU-direktiv har Sverige ännu inte infört sådana självklara likabehandlingskrav.

I stället har vi fått ett samhälle med en andra klassens medborgare – de som saknar fast anställning där de faktiskt arbetar och aldrig får det. De är i jämförelse så gott som rättslösa.

Vi har sedan länge förstås också den tredje klassens medborgare, de arbetslösa. Deras villkor är värst och blir bara värre för varje år som går – samtidigt som de i realiteten blir allt fler.

Bemanningsföretagens löntagare är en dold arbetslöshet, på så vis att deras situation är ytterst otrygg och de inte får fasta jobb i sina yrken.

LAS är en märklig konstruktion, vars princip ”sist in först ut” och andra skydd för de redan fast anställda i praktiken innebär att de som har det bra får det allt bättre, medan de som har det sämre får det allt sämre, ofta från de första stapplande stegen på arbetsmarknaden till pensionen med skral pensionsinkomst.

Det är det nya klassamhället. Jag kan slå vad om att vid närmare granskning visar det sig slå på samma sätt och mot samma grupper som det gamla klassamhället gjorde.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , . Intressant?

2 kommentarer:

  1. Jo det är ju allmänt känt att bemanningsföretagen har sina helt egna anställnings regler. Lärde mig förra veckan att bussbolagen inte verkar vara bättre. Där blir man timanställd de första 2-3 åren. Vilket i praktiken innebär att du inte har en garanterad månadsinkomst, utan det beror på...
    Heja Sverige :-(

    SvaraRadera
    Svar
    1. De höga cheferna brukar ha oreglerad arbetstid, som de förstås själva bestämmer över...

      Radera