Allt kan hända

Den tragiska olyckan på Kolmården, där en djurskötare dödades av vargar, väckte från första stund en mängd frågor. Så småningom får vi kanske svar på dem. De flesta av dessa kommer förmodligen att slå fast att när det gäller djur i bur kan man inte veta säkert. Och det visste vi ju redan.

Vargar i vilt tillstånd skyr människor. Därför händer ytterst sällan något. Ju vanare de blir vid människor, desto mer ökar risken – därom är alla experter överens. De blir aldrig tama, de bara ändrar sitt beteende, som blir svårare att förutsäga.

Kolmårdens vargar var uppfödda med nappflaska av skötare, just i avsikt att de skulle vänja sig vid människor. Djurparken specialiserar sig på vad de kallar ”Vilda möten” med djuren, där det handlar om att besökarna ska komma riktigt nära dem. Detta tar Kolmården duktigt betalt för.

”Vilda möten varg”, som ställdes in direkt efter olyckan, kostade 1095 kronor per besökare och utlovade exceptionell närhet till djuren. På hemsidan skrev de: ”Du kanske t o m får en nyfiken tass på dina axlar!”

Den webbsidan är borttagen nu, men den finns kvar i Googles cache. Därifrån tog jag bilden ovan.

Kolmården, som invigdes 1965, drevs i kommunal regi fram till 1997 då den gick över till privat ägo. Sedan 2001 ägs den av Parks & Resorts, som också har t.ex. Gröna Lund och Skara Sommarland. Jag har svårt att föreställa mig att de inte som varje privatföretag strävar efter stigande vinst. Då kan andra bevekelsegrunder halka i bakgrunden.

Jag är ingen zoolog men jag föreställer mig att en vargflock som ideligen får nära påhälsning av främmande besökare, som saknar träning i hur man förhåller sig till dessa djur, kan bli stressad av detta. I synnerhet när det är en flock som tillkommit helt annorlunda mot hur det sker i naturen. Media har också berättat att det har varit några tillbud under dessa ”vilda möten” med vargarna (se DN. Barn och vuxna har attackerats, om än med lindriga skador som följd.

Det har även förekommit dödsfall med vargar i inhägnad – om än inte tidigare i Sverige. Aftonbladet listar de kända fallen här (i en faktaruta under själva artikeln).

Detta borde vara nog för att en djurpark iakttar största försiktighet och inför flera säkerhetsåtgärder. Men från Kolmården får vi veta att det varit minst sagt glest med dylikt.

Skötare lämnas helt ensamma med djuren, utan någon särskild beredskap. Motstridiga uppgifter råder om en komradio med alarmknapp, men en av de ansvariga på Kolmården förklarade i en TV-intervju att skötaren i fråga blott hade mobiltelefon. Det är betydligt mer komplicerat och tidsödande om något händer. Ej heller har de någon form av beväpning. TV-bevakning fanns inte heller.

Skötaren var ensam i hägnet i över en timma innan medarbetarna reagerade, vilket antyder antingen att detta är vanligt eller att de inte har någon rutin för att avrapportera när de lämnar hägnet, eller båda.

När det gäller risk- och krishantering finns en gyllene regel, som brukar uttryckas på engelska: ”Assumption is the mother of all screwups.” Säkerhetstänkandet på Kolmården verkar ha varit ungefär detta – att förmoda att inget ska hända. Det är också vad de ansvariga gång på gång betonar – hur otroligt det är att något sådant händer och att det aldrig har hänt förut.

Den har vi hört förut. Det sägs ofta med indignation, som om det egentligen inte kunde hända. Som om kosmos plötsligt knasade sig. Men det betyder egentligen inget annat än att sannolikheten är låg, vilket också betyder att rätt vad det är – oförutsägbart när – så händer det.

Kolmården utmanade oddsen redan när de skaffade sin nappade, folkvana vargflock för att ge besökarna närkontakt med dem – och djurparken 1095 kronor per besökare. Det är märkligt att de inte därmed i åtminstone motsvarande grad skruvade upp säkerhetskraven.

Jag tycker att det också är anmärkningsvärt att de fortsatte med ”Vilda möten varg” efter att tillbud skett där besökare blivit attackerade och bitna. Då tänkte de nog betydligt mer på inkomsterna än på säkerheten. Förmodligen detsamma när de inte ökade sina säkerhetsarrangemang.

Det är förfärligt att en människa har dött i denna olycka. Vad skulle ha hänt om det gick lika överstyr vid ett ”vilt möte”, med ett antal besökare i hägnet?

Det finns förstås många människor som är beredda att ta sina risker med vilda djur, vare sig de är fria eller sitter i bur. Förhoppningsvis är dessa människor medvetna om riskerna och förstår att kalkylera med dem. Men ”assumption” spökar även där. Man trubbas med tiden av och börjar inbillar sig att det som inte hänt hittills ej ens kan hända. Men allt kan hända. Och gör det.

Media har förstås rapporterat flitigt om olyckan och fortsätter med det. DN har hittills skrivit om den här, här, här, här, här, här, här, här, här, här.

Läs även andra bloggares åsikter om varg, kolmården, risk. Intressant?