I sin veckorapport eller vad det är kommenterar han DN:s, Expressens och Aftonbladets samtidiga nya tag vad gäller kommentarer på deras artiklar och drar den lustiga slutsatsen:
”Det välkomna beslutet att begränsa möjligheterna till anonyma haranger på svenska mediesajter måste ju ses som en av de mer oförutsägbara konsekvenserna av terrormassakern på Utøya.”
Så mycket är tokigt med detta yttrande. ”Beslutet” är med sitt singularis ytterst bestickande – var det verkligen ett enda beslut att de tre största dagstidningarna i Sverige gjorde likartade åtgärder mot kommentarer på sina nättidningar? I så fall har de en kartell, vilket för pressen är till och med ännu mer alarmerande än när det förekommer inom övrigt näringsliv.
Pressens fria granskning av maktspelet i Sverige förutsätter att de också är helt och hållet fria i förhållande till varandra. När de allierar sig om policybeslut – vilket tyvärr sker då och då i svensk press – råkar de röja att de inte ser sig som granskare av makten, utan tillhöriga den. De anser sig deltaga i något slags folkfostran.
I den grad det sker kvävs svensk press i sin egen garrott.
Beslutet är välkommet, säger han. Välkommet av vem? Pressen, uppenbarligen, som ägnar spaltmeter åt att rusa till dess försvar. Men vem mer? Där använder sig Wiman av klassisk överhetsretorik. Vad makten än ställer till med hävdar den alltid att det är efterlängtat och nödvändigt – utan att med argument kunna belägga det.
Lustigast är ändå att han hävdar åtgärden vara ”en av de mer oförutsägbara konsekvenserna av terrormassakern på Utøya”. Inte. Tvärtom var det precis vad vi väntade oss. Terrordåd plägar alltid leda till:
1) Försäkringar om att de minsann inte ska leda till ett mer slutet samhälle.
2) Beslut som ofrånkomligen leder till ett mer slutet samhälle.
3) Försvar av dessa beslut som hävdar att de i stället är tillkomna som värn om det öppna samhället.
De tre tidningarnas åtgärder mot kommentarer till deras artiklar är precis i linje med det ovanstående. Likaså Björn Wimans patetiska försvarstal.
Jag har i ett tidigare blogginlägg uttryckt förståelse för DN:s beslut att ta bort anonymiteten för kommentarer. Men Wimans resonemang – och de tre tidningarnas synkroniserade aktion, som jag då inte var medveten om – får mig att ompröva.
Det kräver mognad och ansvar att uttrycka sina åsikter i offentligheten – men det kräver än större mognad och ansvars att censurera dessa åsikter. Det är tveksamt om någon människa har den kompetensen. Därav det fria ordets benhårda princip: åsikter ska aldrig censureras, vilka de än är.
PS: Även Mattias Hermansson skriver ett nytt försvar för DN:s åtgärd, men där blir inget nytt sagt. Skåpmat, som om tjat skulle göra halvsanningar sannare.
Läs även andra bloggares åsikter om DN, Björn Wiman, kommentarer, censur, pressen. Intressant?
Precis så. Ett rätt ruskigt tassande från historiens korridorer tycker jag mig höra. Allt oftare nuförtiden. /Mattias
SvaraRaderaSjälv var jag en av de där "junkies" och nu håller man på att bli "avgiftad". För min egen del kan jag säga att nu bryr jag mig knappt om längre att läsa några artiklar. Det känns helt enkelt att det som händer i samhället inte berör mig lika mycket längre när det inte går och var del i debatten och uttrycka sig i sakfrågor. Jag tycker fokus har legat alldeles för mycket på de negativa kommentarerna och inte alla mer positiva kommentarer ex. i form av olika vinklingar och kunskap. Jag tycker främst det verkar som man vill ha en ren likriktning i åsikter där det förväntas att man ska sitta hålla med artikelförfattaren i allt typ. ryggdunkning. Sedan tycker jag det visserligen är skittråkigt med alla som ständigt lyckas rycka ut en mindre lyckad rad i en artikel och fullkomligt sågar artikelförfattaren längs fotknölar på det grövsta sättet.
SvaraRaderaMats, jag tycker också att kommentarsfälten har blivit allt intressantare läsning, så nog överreagerar pressen. De föredrar att odla sina fördomar, såväl om kommentarernas nivåer som om läsarnas förnuft - ja, det hänger ju ihop.
SvaraRaderaMen nu är det inte många artiklar som man kan kommentera på DN
SvaraRaderaDet är lite tragiskt att man måste blogga om allting när man har en åsikt, för det är inte alltid som man har energi att skriva ett inlägg på en blogg
Dagens Nyheter har kommit att bli en svensk motsvarighet till "Pravda", Husbondens Röst, i den forna Sovjetstaten.
SvaraRaderaDagens Nyheter är inte längre läsvärt. Bara nonsens-artiklar som för fram vad politbyrån anser vara korrekt.
Ja, kommenterarna är det bästa med webben. Jag brukar ögna dem först, för att se ifall det är värt min tid att läsa artikeln. Har lärt mig mycket av många kunniga kommentatörer.