Vem bestämmer vilka böcker som är bra?

 

Det finns trots allt en del pengar i kulturen, men det är sämre med transparensen i hur de fördelas.

Den här veckan fick jag två trista besked tätt på varandra. Författarfonden avslog min ansökan om stipendium och Kulturrådet avslog min ansökan om stöd för min senaste bok. Tufft, men inte i sig anmärkningsvärt.

Författarfonden hade fått in 1118 ansökningar och hade bara pengar till att bevilja 132 – alltså 12%. Även en spelare förstår att de oddsen inte är de bästa. Det är bara att försöka igen vid nästa ansökningstillfälle, som är till hösten.

Med Kulturrådets stöd för facklitteratur var det annorlunda. Där behandlades 89 titlar av vilka 34 bifölls, alltså 38%. Med de oddsen tycker jag ärligt talat att min bok Homo rudis och världens uppkomst borde kunna hävda sig. Bara en sådan sak som att den tog 30 år att skriva...

Pengar i retur och pengar till skänks

Författarfondens stipendier har olika belopp, där det lägsta är på 70.000 kronor och de högsta är fleråriga, från 157.500 till 312.000 per år. Kulturrådet betalar till bokförlagen, inte författarna, och bidraget har två delar – dels ett rent stöd avhängigt av sidantalet, max 70.000 kronor, och dels ett distributionsstöd på max 40.000 som är för inköp av 286 ex att spridas till svenska bibliotek. För min bok på 386 sidor skulle det innebära cirka 75.000 kronor totalt.

Det är en anmärkningsvärd skillnad mellan Författarfondens stipendier och Kulturrådets bidrag. Förstnämnda är finansierat via biblioteksersättningen, den kompensation staten betalar för att biblioteken gratis lånar ut författarnas böcker. Alltså är det pengar som författarna har rätt till i egenskap av upphovsrättsmän till sina verk. Med andra ord betalar författarna själva för sina stipendier.

Kulturrådets bidrag till bokförlagen finansieras i stället helt av skattemedel. Därför är det ingen överraskning att det skyfflas ut betydligt mer pengar den vägen. Denna utdelning till fackböcker var på totalt 2,5 miljoner kronor, men facklitteraturen har sex utdelningstillfällen per år – dessutom finns bidrag för skönlitteratur, barn- och ungdomslitteratur, samt seriealbum.

Det är en slående skillnad, sannerligen inte till författarnas fördel. Det visar sig också i att biblioteksersättningen är en spottstyver, drygt en krona per lån, i jämförelse med vad de får i royalty för sålda böcker som ger uppemot 40 kronor per bok, beroende på författarnas avtal med sitt förlag och utgivningsformen.

Hemliga motiveringar

På en mycket viktig punkt är dock Författarfonden och Kulturrådet lika – de ger inga som helst skäl till sina beslut. Man får bifall eller avslag, och det är allt man får veta.

Det ska vara baserat på en bedömning av kvaliteten på böckerna. Bra böcker får bidrag, är tanken. Men det finns förstås ingen objektiv mätare för sådant, vilket kulturdebattörer har påpekat när det gäller de ganska skumma politiska initiativen att skapa en svensk litteraturkanon, som har debatterats hett på sistone.

Det går inte att slå fast på ett tillförlitligt sätt vilka böcker som är bra, än mindre vilka böcker som är bättre än andra. Även proffsen på det, såsom recensenter och Svenska Akademiens ledamöter, går allt som oftast bet. Men de har i alla fall vett att motivera sina ställningstaganden.

Det gör  inte Författarfonden och Kulturrådet, fast de med sina betydande pengar att betala ut borde gå riktigt varligt fram. Det är skandal att de fattar sina beslut utan att behöva förklara dem ett dugg.

Ett sådant system är dömt att missbrukas. Det blir inte i huvudsak böckerna som avgör besluten, utan sådant som författarnas anseende, förlagens position på bokmarknaden, samt kulturella konventioner i tiden. Sådant skulle förmodligen framgå tydligt om de nödgades motivera sina beslut, men när så inte sker skyddas de från kritisk granskning. Den lyxen har varken recensenterna eller Svenska Akademien, vilket länder dem till heder.

Det borde vara självklart att beslut om stipendier och bidrag motiveras – även inom kultursektorn. Det kan ju inte vara så att besluten har fattats utan några motiveringar, så varför inte meddela dem?