Här om dagen fick jag ett epostmeddelande från Kulturrådet om en ny regel för sina litteraturbidrag: från och med nuvarande månad ”prioriterar” de böcker som bekostats av förlagen och inte alls av författaren. Därmed utesluts egenutgivning.
Att de skriver ”prioriterar” betyder i praktiken inga undantag från regeln.
Det har en god sida – de senaste åren har det dykt upp förlag som tar betalt av författarna för att ge ut deras böcker. Det är förstås en styggelse.
Men det drabbar även författare som valt att ge ut sina böcker själva. Jag är en av dessa och mycket nöjd med det. På så vis har jag fullständig kontroll över såväl bokens innehåll som dess utformning, prissättning, distribution och marknadsföring. Jag styr över mina böcker så att säga hela vägen från ax till limpa. Men jag har inte längre tillgång till Sveriges i särklass mest omfattande litteraturstöd.
Kulturrådets nya regel lägger sina resurser helt i händerna på den så kallade marknaden, i detta fall bokförlagen som får hela bidragen och sannerligen inte delar med sig till författarna.
Dessutom leder det ofrånkomligen till ensidighet i bokutgivningen, då förlagen drivs av vinstintresse. De väljer sina böcker utifrån kommersiella intressen, men kultur handlar om så mycket mer än pengar. Ett statligt stöd borde framför allt ges till den bokutgivning som har minst resurser. Dit hör egenutgivarna.
Det finns säkert många hoppfulla författare som ger ut bristfälliga böcker, men mot detta har redan Kulturrådet ett filter i form av sin kvalitetskontroll. Den nya regeln har ingenting med kvalitet att göra, vilket betyder att en egenutgiven bok kan vara nästa Strindberg utan att ens komma på fråga. Kulturrådet medverkar till att urvalet av böcker som kommer ut är helt i händerna på förlagen.
Detta känns särskilt urtida med tanke på internet och allt det medfört av artisters och konstnärers möjlighet att nå ut till en publik utan att först godkännas av bokförlag, skivbolag eller gallerier. Det vimlar av spännande och nyskapande konstnärskap som nått ut via internet, även många som framgångsrikt fortsätter sitt värv där.
Kulturrådets nya regel är bakåtsträvande. Den medverkar till att tvinga in författarna i förlagens hägn. En levande kultur kräver många vägar för konstnärer att nå sin publik – och kunna få bidrag för det.
Kulturrådets meddelande
Här är Kulturrådets meddelande, som skickades den 2 september (de skriver stadsbidrag men menar statsbidrag):
Kulturrådet har reviderat riktlinjerna för stadsbidrag till litteratur.
Liksom tidigare kan litteraturstödet ges till den som bedriver utgivningsverksamhet av professionell art. Utgivaren ska ansvara för att boken präglas av ett professionellt redaktionellt arbete och är textkritiskt granskad samt att det finns avtal som reglerar ersättning mellan utgivare och upphovspersoner. Bedömningen av ansökningar görs utifrån riktlinjernas utgångspunkter för bedömning och med hänsyn till tillgängliga medel.
Från och med september 2024 prioriterar vi ansökningar där bokens produktionskostnader har finansierats av andra källor än av upphovspersonen/författaren. Vid behov begär vi in styrkande avtal gällande detta. Förändringen sker mot bakgrund av att vi har en minskad budget under 2024.
